fredag 3 juni 2011

Privatimport av alkohol

Som en sista aspekt av tanken på alkohol som en artefakt i ett nätverk vill jag helt kort granska sajterna på nätet som tillhandahåller privatimport av alkohol (detta skrevs för några år sedan och är kanske inte helt igenom aktuellt, men i grunden har mycket lita förändrats). Mellan dessa aktörer och njutningslobbyisterna som diskuterats tidigare finns inga vattentäta skott eftersom båda lever av den konsumtion av vin och alkohol som finns i samhället. De kan därför åtminstone tolkas som aktörer i samma nätverk och hit hör i högsta grad även den speciella infrastruktur (transportbolag, kreditinstitut och dylikt) som skapats kring importen av alkohol.

Alla i nätverket tjänar pengar på att konsumenterna handlar mer alkohol och man gör det även om det målet inte alls är uttalat för flertalet av aktörerna. Men i denna ANT-analys räcker det att konstatera att aktörerna tjänar pengar på uppläggningen för att betrakta dem som delaktiga. Det vill säga ju mer alkohol som säljs desto högre förtjänst för alla, inte bara för producenternna.

Hur agerar företagen som sysslar med privatimport av alkohol? På sajten, www.vinospritbolaget.com, marknadsför man sig själva och sin idé så här:
Det har under den senaste tiden skrivits mycket angående Alkoholimport i den svenska pressen. Många journalister har känts sig manade men tyvärr har mycket skrivits som inte varit rätt. För det första så är det inte förbjudet att privatimportera alkohol till Sverige, enligt EU så gäller fri rörlighet av varor och varken Sverige eller alkohol är ett undantag. Sverige har vid flera tillfällen blivit uppmanad att ändra sin alkohollag eftersom den strider mot EUs regler. Den HD dom som föll i somras innebär inte att HD tagit ställning till lagligheten vad gäller privatimport av alkohol genom ombud. Den betyder bara att tullen får upprätthålla den lag som säger att de får göra beslag. Just samma lag som strider mot EUs regler. Det var väntat att HD skulle komma fram till detta eftersom om man kommit fram till motsatsen så skulle det innebära att man skulle gå före EU-domen och det godkänner inte politikerna. Domen är mer av karaktären "beställningsdom" från svenska regeringen och i princip innebär den ingen förändring. I media låter det som varje beställning blir beslagtagen men så är inte fallet utan endast 0,0025% av Locadis alla beställningar i sommar har råkat ut för ett beslag.
Texten kan läsas som ett försök att värva fler svenskar till arbetet med att motarbeta den svenska regeringen som för närvarande diskuterar regelverket inom EU. Vem som har rätt i frågan är det ingen som vet innan ärendet avgjorts. Dessa företag bedriver genom sin verksamhet, som så länge frågan inte avgjorts definitivt befinner sig i en gråzon, ett intensivt lobbyarbete för att underminera Systembolagets monopolställning. Detta gör man i namn av att man bryr sig om konsumenterna. Men, återigen utifrån ett drogperspektiv på alkohol, bryr man sig verkligen om alla konsumenter? På vilket sätt bryr man sig om dem som på ett eller annat sätt har problem med alkohol eller som är på väg att få det på grund av hög konsumtion?

För att ytterligare illustrera hur stort nätverket kring alkoholen är vill jag peka på att alkoholimportföretagen ofta får draghjälp i sin marknadsföring genom de regelbundet förekommande och braskande rubrikerna på kvällspressens löpsedlar: ”Fritt fram att handla sprit & vin på nätet. Så går det till. Så mycket sparar du”, står det till exempel på GTs framsida, fredagen den 1 april 2005. Och bara för att visa att det inte är ett aprilskämt hänvisas till GTs framsida från måndagen den 29 augusti samma år: ”Så lätt köper du sprit för halva priset – stor guide med bäst i test”.

På cyberwine.com kan man också läsa om hur Internethandeln har beskrivits i media. Där finns länkar till bland annat, Aftonbladet, GT/Expressen, Sydsvenskan och Svenska dagbladet, vilka alla presenterat artiklar om hur billigt och enkelt det är att beställa vin på nätet. Alla dessa aktörer tjänar på ett eller annat sätt pengar på svenskarnas intresse för alkohol, och är samtidigt med om att underblåsa detta intresse.

Innan detta spår lämnas ska argumenten som dessa företag marknadsför sina produkter med granskas. Ett första exempel hämtas från www.vinsajten.com:
Vinsajten.com startades 2003 och är idag Skandinaviens ledande internetsajt för vin, öl och spritdrycker. Sedan starten har företaget utvecklats och vuxit snabbt. Vi har starka visioner om framtidens internethandel och genom vår kompetens och erfarenhet har vinsajten alltid legat långt fram i utvecklingen. Vår ambition är att skapa en så effektiv och kort väg som möjligt mellan producenter och kunder för att därigenom möjliggöra lägre priser på vin, öl och spritdrycker i Skandinavien. Samtidigt arbetar vi ständigt för att ha ett konkurrenskraftigt sortiment och en personlig och hög service nivå. Vi säljer kvalitetsprodukter från kända producenter i hela världen till 30-70% billigare priser jämfört med den ordinarie handeln. Vi är mycket måna om att hålla priserna så låga som möjligt med de förutsättningar som finns, vilket också har visat sig i olika jämförelser där vi blivit bäst i test.
Vinsajtens affärsidé finns också publicerad på nätet.
Affärsidén som ligger bakom Vinsajten.com är enkel; Ledorden ska vara billigt, enkelt och bekvämt! Billigt – upp till 70% billigare än traditionell handel. Jämför gärna våra priser! Enkelt – beställningen gör du enkelt genom endast 4 steg. Bekvämt – öppet dygnet runt, året runt, ger dig möjlighet att göra dina inköp när du själv vill. Inga parkeringsplatser eller kölappar behövs!
Samma ord som används av vinrecensenterna återfinns alltså hos försäljarledet och arbetet utförs med liknande ambitioner. Det ska vara enkelt och utan åthävor (bekvämt). Värt att notera är att man på sidorna som hjälper kunderna att privatimportera vin och sprit dessutom lägger till ordet billigt, vilket diskuterats ovan. Eftersom man här inte recenserar viner utan faktiskt tjänar pengar på försäljning av det (ju mer desto större förtjänst) blir de än viktigare att lägga märke till att försäljarna enbart lyfter fram varans positiva aspekter.

Avslutningsvis skulle jag vilja presentera en tanke. I Sverige och EU anser man det vara självklart att producenterna ska vara med och betala miljökostnaderna för vissa produkter. Det är något som rimmar väl med ett drogperspektiv på alkohol, och det finns också tydliga paralleller till detta inom läkemedelsindustrin. Om sådana aspekter vägdes in i priset skulle det bli uppenbart att det inte finns någon ”billig” alkohol. Ordet billig kan bara den alkoholproducent använda som medvetet väljer att inte ta något ansvar för de konsekvenser som finns kopplade till drogen alkohol.

Varför är det okej att, av producenterna utkräva ansvar för det emballage och de förpackningar som med hjälp av varorna sprids i naturen, men inte för de social kostnader som alla vet är kopplade till drogen alkohol?

Inga kommentarer: