Jag utgår från att det inte är något kontroversiellt uttalande att hävda att alkohol utgör en central del av många kulturer på vår jord, och att droger på ett eller annat sätt genom historien har funnits med i och använts inom så gott som alla kända samhällen (jfr Courtwright 2005). Just därför är den viktigaste premissen i mitt förhållningssätt till alkohol att drogen har en viktig roll att spela i vår kultur. Och en bärande tanke inom det projekt som jag arbetat med – Alkoholens roller. I samhället, kulturen och i konstruktionen av identitet. En studie av kulturella aspekter på svensk alkoholpolitik – är att det inte finns något, det vill säga ett enda, definitivt svar på frågan om hur människor ska eller kan förhålla sig till alkohol. Ambitionen är snarare att utifrån en rad olika exempel peka på ingångar till samtal kring frågan om hur ett kulturvetenskapligt perspektiv på alkohol kan användas för att öka medvetenheten i samhället om att alkohol inte är ett socialt fenomen som bara finns i kulturen, utan en skapad företeelse som ständigt görs och upprepas av väldigt många olika människor och andra aktörer i deras vardagliga strävan att leva sina liv.
Jag placerar in mig och min forskning någonstans mellan följande ”läger”: politiker, alkoholproducenter, nykterhetsförbund, vetenskaplig drogforskning (både medicinsk och sociologisk), olika lobbygrupper samt journalister, skribenter och vanliga människor (närmare bestämt såväl absolutister som brukare och missbrukare samt nyktra alkoholister). Och det jag som kulturvetare anser mig kunna tillföra debatten om alkohol i samhället blir ett antal argument för att kultur (och därmed också det kulturella fenomenet alkohol) bör uppfattas som en oöverblickbar och många gånger också motsägelsefull, ständigt pågående process, snarare än ett tillstånd som går att säga något bestämt om. Därför är det viktigt att sprida insikten i samhället, att det, i allt som rör alkohol (och kultur), finns ett moment av görande.
Det enklaste sättet att illustrera detta på är att tänka på vad som skulle hända om alla individer i ett samhälle plötsligt, kollektivt skulle bestämma sig för att stanna kvar i sängen. Om det skulle ske, då hade vi kulturvetare inte något att undersöka eller att uttala oss om. Kultur och livet i stort, för alla människor betraktade som grupp, utgörs enligt den tanken av komplexa tillblivelseprocesser som i väldigt hög grad styrs av tillfälligheter. Dessa processer är fyllda av motsägelser vilket inte minst visar sig i det faktum att det som i efterhand ser ut att ha följt en röd tråd av logiska mått och steg som utförts efter varandra utan större mankemang, i själva verket väldigt ofta är resultatet av en lång rad tillfälligheter, slump och väldigt många människors men även artefakters (såsom till exempel alkohol, infrastruktur, språket, olika regelverk, myndigheter, sociala nätverk och så vidare) samverkan (jfr Latour 2005). Samhället och kulturen blir därmed omöjliga att fånga, kondensera och presentera för någon läsare utan att göra våld på verkligheten. Detta ska dock inte betraktas som något problem, åtminstone inte så länge man som forskare väger in dessa aspekter i sitt arbete och anpassar framställningen efter sådana utgångspunkter.
Överfört till en diskussion om bruket av alkohol och droger skulle man kunna säga att ingen vill bli alkoholist. Ingen människa (föreställer jag mig i alla fall) tror heller att just han eller hon ska bli alkoholist eller att han/hon ska drabbas av skador på grund av sitt drogbruk, åtminstone inte i unga år. Men under tiden som man lever sitt liv i realtid så utsätts man ständigt och oundvikligen för hela den process som byggs av det sammantagna resultatet av ens egna och andras göranden och låtanden, olika löften, val av vägar, reaktioner på stimuli, influenser från andra samt de lagar, regler och konventioner (eller med andra ord den kultur och det samhälle vi lever i). Och alla dessa aspekters respektive konsekvenser, är oöverblickbara. Det är först när man inser detta som en balanserad diskussion om alkohol kan ta sin början.
En absolut central premiss för min forskning är att ingen i förväg kan veta hur livet, varken det egna eller kulturen/samhället, kommer att gestalta sig i framtiden. Det enda vi kan veta är att kulturen/samhället och vår egen roll i dessa ständigt görs, och att detta görande oundvikligen får konsekvenser, samt att vi alla därmed har ett ansvar för det samhälle och den kultur vi lever i.
Just eftersom samhället har den karaktären, menar jag, så finns det en uppenbar risk kopplad till de tendenser som finns i samhället idag att människor i allt högre grad litar på och söker sig till olika experter för att få hjälp och råd att klara sin vardag. Om tillräckligt många människor lägger sina liv i experters händer så gör det något med den kultur vi lever i. För experterna ersätter väldigt många människors kunskaper, vilket visserligen kan te sig kostnadseffektivt (om det är pengar man prioriterar) men eftersom världen nu en gång för alla är omöjlig att överblicka så behövs det istället för en enda, många olika lösningar för att samhället snabbt och effektivt ska kunna anpassa sig efter rådande omständigheter och i den processen har vi alla ett ansvar och en viktig uppgift att fylla. Och utan en bred kunskapsrelaterad, kritisk kommunikation kring innehållet i den kultur vi människor lever med/i försvåras möjligheterna att bryta tillvarons rutiner, vilka är upphovet till de kulturella vanor som ofta sätter käppar i hjulet för samhällelig förändring. Det gäller inte minst förhållandet till och synen på alkohol.
Den kulturvetenskap jag bedriver och förespråkar har just därför som sin kanske viktigaste premiss att slutsatserna hellre ska komma att utsätts för kritisk granskning av många olika läsare och därmed ge upphov till alternativa motförslag, än instämmande medhåll från en respektfull läsekrets eller åhörarskara.
Därför vill jag rikta en uppmaning till läsaren att skärpa sin kritiska blick eftersom alla analyser av kultur och således även dem som publiceras på Flyktlinjer oundvikligen innehåller blinda fläckar. Alla analyser kommer alltid att vara möjliga att ifrågasätta och diskutera från olika alternativa perspektiv.
Om bara fler människor vågar och även orkar stå på sig och träget fortsätter att utforska gränserna för vetandet, då kommer en annan värld att bli möjlig (utan att för den skull säga något om hur den skulle kunna se ut), en värld som precis i lika hög grad som den vi lever i nu skapas av oss alla tillsammans, under vår gemensamma resa in i framtiden och som en konsekvens av vårt kollektiva handlande.
Det borde i ett sådant samhälle kunna finnas plats för njutningar, menar jag. Åtminstone sådana njutningar som skapas och förmedlas av och mellan människor som tar hand om varandra och som är beredda att ta ansvar för de konsekvenser som dessa ger upphov till. Njutningar som uppfattas av brukarna som så pass eftertraktade att de är värda att vänta på och att betala den fulla kostnaden för. Njutningar som produceras av passionerade människor med andra mål för ögonen än att enbart tjäna pengar.
För att hjälpa till att uppnå detta är åtminstone jag beredd att underkasta mig sådana regleringar som gör att jag uteslutande kan handla alkohol på Systembolaget eller något motsvarande och jag är också beredd att avstå från de kronor jag kan tjäna på köpa "billig" alkohol.
Jag gör det i solidaritet med både de individer som (kanske utan att de ens vet om det själva) är på väg in i ett missbruk och de som redan har problem och som blir hjälpta av att alkohol inte säljs överallt, dygnet runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar