tisdag 19 juni 2018

Kulturanalyser av avloppsvatten

Ett av anförandena på kulturkonferensen förra veckan handlade om fettberget som upptäcktes i Londons avloppssystem 2017 och som uppmärksammades stort i medierna. Det är ett lysande exempel på vad kulturvetare kan göra med sina verktyg och sin kritiskt analyserande blick. Presentationen handlade om mediefenomenet och dess konnotationer, men jag fångades av en graf, som jag letat förgäves efter på nätet, som visade vad fettklumpen -- som kallas fettberg just för att det likt ett isberg döljer mer än det visar -- innehöll. Grafen jag hittade var mer detaljerad, men det finns en artikel i The Guardian som tar sig an samma fråga: Vad går att säga om människors liv och kultur med utgångspunkt i en analys av avloppsvatten?

Det finns en massa frågetecken kring analysresultatet och jag försöker inte här peka på något annat än att det finns massor av intressant kunskap att nå i mötet mellan olika vetenskaper. Sanningen om kulturen är omöjlig att nå, men det betyder inte att kunskapen som forskningen resulterar i är värdelös eller problematisk. Allt handlar om med hur stor säkerhet man uttalar sig om resultaten och till vad de används. Kulturvetare söker förståelse för livet som levs och det som händer mellan människor samt undersöker förutsättningar för förändring, och för dessa ändamål passar ett fettberg som upptäcks i avloppssystemet under Whitehall som är ett av Londons finare kvarter perfekt.

Livet och kulturen lämnar hela tiden avtryck som går att analysera. Det jag minns från presentationen är att substanserna paracetamol och acetylsalicylsyra stack ut och var höga, och det satte igång min fantasi. I artikeln fokuserar man på mer spektakulära substanser som droger och steroider. Medierna är ute efter uppmärksamhet, men jag söker förståelse för vardagslivet och det som händer mellan människor, och de där staplarna med smärtstillande medicin fångade mitt intresse. Vad säger det om våra liv att så många äter så mycket smärtstillande medel?

När man gör intervjuer och ställer frågor får man kontrollerade svar som ligger mer eller mindre i linje med rådande kulturella normer, vilket så klart rymmer mycket användbar och viktig kunskap, men inte kunskap om det människor inte är medvetna om eller vill dölja. En psykoanalytiker som byggt upp förtroende och som går på djupet på allvar avslöja mer, men hinner inte träffa tillräckligt många människor för att kunna säga något allmängiltigt (och etiskt skulle ett sådant projekt dessutom vara tvivelaktigt). Och handlar intervjuerna om ett specifikt ämne, som till exempel sex går det att nå kunskap om sådant som få annars talar om (kan varmt rekommendera filmen Kinsey). För att nå den typen av kunskap måste man dock veta vad man letar efter, och det gör man inte alltid. Det behövs både tillämpade studier av bestämda aspekter av livet, och mer explortaiv, nyfikenhetsdriven grundforskning; kunskapen om kultur finns mellan och är alltid osäker eftersom kultur, till sin natur, är ett vagt studieobjekt.

En KULTURanalys av grafen med substanser är något annat än en naturvetenskapligt medicinsk analys. Kulturvetare är intresserad av andra aspekter av materialet och ställer helt andra frågor och kommer också fram till helt andra typer av svar. Att det finns förhållandevis mycket smärtstillande medel i fettet som avlagras i avloppssystemen säger något om det liv som levs, men vad? Här behöver naturvetarna, som man gör i artikeln ovan, först utröna varifrån substanserna kommer. För den kulturvetenskapliga analysen spelar det naturligtvis roll om molekylerna som fångats upp av de känsliga instrumenten filtrerats genom kroppen eller om de spolats ut direkt i vattnet. I artikeln skriver man om ett ämne som gör att aptiten minskar, vilket skulle kunna säga något om kulturen, men det visar sig att just den substansen nog troligare är en restprodukt som bildas i kroppen när öl bryts ner, vilket ger en helt annan betydelse. Fast ändå, när naturvetarna är klara med sina tekniska och statistiska analyser och den fakta som avslöjats ligger där på bordet är det viktigt att kulturvetarna tar över, för det krävs en annan typ av analys för att säga något om kultur än om natur.

Skillnaden mellan naturvetenskaplig och kulturvetenskaplig kunskap och kompetens uppmärksammas sällan och tas för lätt på i den kunskapskultur som vuxit fram i samhället idag. Naturvetare äger inte analysrätten till sitt material och kan inte kontrollera kunskapen. Vad analysen resulterar i för fakta är inte uppe för diskussion, men vad datan BETYDER för mänskligt vardagsliv är en fråga som kräver kulturanalytisk kompetens och därför är det så viktigt med tvärvetenskap och samtal över ämnesgränser. Naturvetarna kan säga hur substanserna hamnar i avloppet och kulturvetarna kan presentera tolkningar av resultaten. Båda kompetenserna behövs och kunskapen som uppstår mellan är en annan än den som finns i respektive område.

Den här typen av saker funderar jag på när jag är på konferens. Ett bra och intressant anförande inspirerar mer än det informerar och i mötet mellan utvecklas jag som tänkare och får uppslag till texter där kunskapen kan fördjupas. Även om jag är trött så här i slutet av terminen ger den här typen av upplevelser mer än de tar i form av tid och kraft.

2 kommentarer:

Ann-Helen Sund sa...

Roligt att du inspirerades av vår presentation! Jag läser din blogg ibland, så tack för inspiration därifrån också.
Den där grafen vi visade är från Daily Mail, med anledning av dokumentären "Fatberg Autopsy" - här: http://www.dailymail.co.uk/news/article-5651411/Britains-biggest-fatberg-cooking-oil-wet-wipes-DRUGS.html

Eddy sa...

Stort tack Ann-Helene! Ja, det var verkligen en mycket inspirerande presentation ni höll, som jag tycker så himla väl visade på värdet av och möjligheterna med etnologi och kulturanalys!