Mikropolitik och segmenteringar 14

Det var alldeles för länge sedan jag ägnade denna serie bloggposter uppmärksamhet. Dagarna flyter lätt förbi och försvinner in i ett töcken så här i slutet av terminen och läsåret. Så mycket att göra och så mycket som hela tiden pockar på uppmärksamhet. Får liksom inte tid till något annat än det jag måste. Filosofi kräver tid och eftertanke. Snart är det dock sommar och ledigt och idag har jag semester. Pustar ut efter veckans intensiva program med möten och examinationer. Hämtar andan och laddar för nästa vecka. Sedan ser det bättre ut. Längtar!

Nåväl, det var ju mikropolitik och segmenteringar det skulle handla om, Deleuze och Guattari. En viktig inspiratör som de ofta återkommer till och tänker med är Gabriel Tarde, som är en tänkare jag borde läst mer av. Hans texter står här i bokhyllan som ett dåligt samvete, vid sidan av Alfred N. Whitehead och andra. Finns så mycket som borde blivit läst, som jag tänkt läsa. Men så kommer annat emellan. Via andra texter och samtal vet jag en del, men egentligen för lite för att säga något klokt och eget. Läser på Wikipedia. Där står inte så mycket, men ändå tillräckligt för att tänka med Deleuze och Guattari om hans teorier.

In homage to Gabriel Tarde (1843-1904): his long-forgotton work has assumed new relevance with the influence of American sociology, in particular microsociology. It had been quashed by Durkheim and his school (in polemics similar to and as harsh as Cuvier's against Geoffroy Saint-Hilaire).

Ännu ett exempel på hur tänkande och kvalitet inte enbart styrs av intellekt och funktion/värde, utan mer av affektion och karisma samt annat mer obestämbart. Durkheim hade fler vänner och mer inflytande och hans tankar hakade bättre i samtiden. Tard var inflytande, men glömdes bort när andra teorier blev mer populära. Som tur är plockades filosofin upp igen när behovet av den typ av förklaring han skapat uppstod, bland en grupp sociologer i Chicago. Durkheim fokuserade på strukturer och makrorörelser, vilket ansågs förklara individernas beteende. Tarde började underifrån och förklarade kulturell förändring genom att fokusera på det som händer mellan individer, på mikroplanet. 

Durkheim's preferred objects of study were the great collective representations, which are generally binary, resonant, and overcoded. Tarde countered that collective representations presuppose exactly what needs explaining, namely, "the similarity of millions of people."

Kultur kan aldrig vara en förklaring till något. Kultur är det som ska förklaras. Tarde skapade verktyg för att förstå kultur, underifrån. Varför är människor så lika varandra? Det är den stora frågan, det som ska undersökas och förklaras. Låt oss inte hoppa till slutsatsen, som Bruno Latour påpekar. Tarde är mikropolitikens skapare och Deleuze och Guattari utvecklar hans verktyg.

That is why Tarde was interested instead in the world of detail, or of the infinitesimal: the little imitations, oppositions, and inventions constituting an entire realm of subrepresentative matter.

Tarde riktar fokus mot vardagen och det som händer mellan, mot vanliga människors vanliga liv. Han uppmärksammar och uppvärderar betydelsen av det som händer under tiden som människorna är fullt upptagna med annat, det tillsynes triviala och skenbart meningslösa. Han är en hjälte och inspiratör, och jag känner att jag verkligen borde göra slag i saken och läsa hans egna texter.

Tarde's best work was his analyses of a minuscule bureaucratic innovation, or a linguistic innovation, etc. The Durkheimians answered that what Tarde did was psychology or inter-psychology, not sociology. But that is true only in appearance, as a first approximation: a microimitation does seem to occur between two individuals. But at the same time, and at a deeper level, it has to do not with an individual but with a flow or a wave. Imitation is the propagation of a flow; opposition is binarization, the making binary of flows; invention is a conjugation or connection of different flows.

Flöden som hämtar kraft i mellanrummen. Saker som uppstår av en slump och sedan imiteras och bärs vidare av vågrörelserna som kulturen både skapar och skapas av, som både påverkar och påverkas. Det är i det lilla och från marginalen som de stora mönstren uppstår, förändras och på sikt, när rörelsen växt sig stark kan utöva enorm agens och omskapa hela samhällen. Studier av strukturer är studier av historia. Studier av det som händer mellan, av mikropolitik, är studier av förändring i rörelse (vilket är den titel jag valt på boken jag jobbar med). Flöden och relationer, det är där det händer och det är viktigt att studera även om framtiden är öppen och förändringen icke-linjär. Det handlar om förståelse för processen och rörelsemönstrens inneboende logik. Flöden av imitationer, så kan man se på kultur och på samhällen. Människan är inte så unik som hen tror.

 What, according to Tarde, is a flow? It is belief or desire (the two aspects of every assemblage); a flow is always of belief and of desire. Beliefs and desires are the basis of every society, because they are flows and as such are "quantifiable"; they are veritable social Quantities, whereas sensations are qualitative and representations are simple resultants.

Föreställningar och begär uppstår mellan och driver förändring. Vill ha, vill ha, vill ha. Jag tror att ... I vardagen, och särskilt i en vardag där allt går snabbare och snabbare finns sällan tid att tänka efter ordentligt. Imitation är ett effektivt sätt att förändra. Förklaringen till varför kommer ofta sedan, vilket gör att imitationen inte uppfattas som just imitation. Kanske är det därför Tarde försvann från den filosofiska kartan, för att han talade om sådant som ingen förstod, just för att det han talade om var en korrekt beskrivning av hur kultur uppstår och förändras. Känner igen det där, vilket jag brukar tala om som kulturvetarens dilemma. Att lära fiskar se och förstå vattnet är ingen lätt uppgift, men det är enda vägen till förståelse. Kultur finns och påverkar även om människor inte tror det. Även en kulturförnekande kultur är ett kulturellt uttryck, ett resultat av en föreställning som spridit sig genom imitation. 

Infinitesimal imitation, opposition, and invention are therefore like flow quanta marking a propagation, binarization, or conjugation of beliefs and desires. Hence the importance of statistics, providing it concerns itself with the cutting edges and not only with the "stationary" zone of representations. For in the end, the difference is not at all between the social and the individual (or interindividual), but between the molar realm of representations, individual or collective, and the molecular realm of beliefs and desires in which the distinction between the social and the individual loses all meaning since flows are neither attributable to individuals nor overcodable by collective signifiers.

Här sägs något helt avgörande och centralt. Skillnaden står inte att finna mellan det sociala och det individuella, för båda är olika aspekter av varandra. Det är lätt att tänka hönan och ägget, och vad som kom först. Sanningen är att båda skapades i samma flöde av ömsesidig tillblivelse, liksom kulturen som både påverkar och påverkas. Det molära och det molekylära är inom binbära oppositioner utan kontextuella egenskaper som förändras i relation till flöden och begär. 

Representations already define large-scale aggregates, or determine segments on a line; beliefs and desires, on the other hand, are flows marked by quanta, flows that are created, exhausted, or transformed, added to one another, subtracted or combined. Tarde invented microsociology and took it to its full breadth and scope, denouncing in advance the misinterpretations to which it would later fall victim.

Tarde såg, förstod och insåg att det fanns en uppenbar risk att hans tankar paradoxalt nog skulle vändas mot sin själva när den store Durkheim trädde fram och gav människorna en förklaring som passade bättre med rådande begär och spridda förförståelse. Foucault lade märke till samma sak och menade att människor i väldigt hög utsträckning lyssnar mer till vem som talar än till vad som sägs. Hur paradoxalt det än är har vi alla ett ansvar att lyssna och ta detta på fullaste allvar, om vi menar allvar med att det är hållbarhet i strävar efter. Dagspolitiken skrämmer mig, för den utgör ett flöde av imitationer där det viktiga inte är vad som sägs utan vem som säger det, och att det stämmer överens med eller svänger i takt med djupt liggande önskningar och begär. Längre fram kommer Deleuze och Guatari till några sådana, skrämmande, exempel. Här och nu läggs grunden för förståelse av den mikropolitik som just nu väller fram över Europa likt en väg som drivs av dunkla och unkna begär.

Det är inte SD eller Jimmie Åkesson som ska förklaras, utan sammanhanget som skapar utrymme för dem begäret som driver processen och imitationerna som traderas och upprepas.