Språkfilosofiska reflektioner 41

Språket är det verktyg vi människor använder för att kommunicera med varandra. Språket är vad som gör oss till människor. Utan språk är människan bara biologi. Ingen människa är bara biologi. Och när man ger kunskap om människans biologi tolkningsföreträde över kulturella aspekter och insikter om människan, då blir paradoxen uppenbar, för det är med hjälp av språkliga medel som makten över vetandet upprätthålls. Ingen kommer emellertid undan kulturen, som är en aspekt av språket, hur mycket kulturen än förnekas. Utan språk ingen historia, ingen framtid. Bara ett evigt nu. Så ser inte vardagen ut, för någon som kvalar in i kategorin människa. Ändå finns det dem som framhärdar, som väljer att bortse från kulturen. För att den inte går att väga och mäta. För att kulturvetenskapliga forskningsresultat inte ser ut som naturvetenskapliga och för att evidens är ett problematiskt begrepp om det är språk eller kultur som studeras. Om det handlar texten av Deleuze och Guattari som jag här samtalar kring och med. Den handlar om att föra fram kunskap om kulturens karaktär och dess roll och om hur viktig insikten om kulturen och dess närvaro i vardagen är. Kulturen är inte viktigare, men lika viktigt som annan kunskap.

Deleuze och Guattari samtalar, med varandra och med läsaren. Filosoferna går i dialog med tidigare kunskaper och vänder och vrider på olika teorier. Kritiserar gör de inte, de visar bara på inkonsekvenser, felaktigheter och för fram alternativ. Detta gör de, inte för att få rätt, men för att fördjupa kunskaperna om människan vara i världen, om samhällets tillblivelse och förutsättningarna för förändring av det rådande. Deleuze och Guattari talar inte om hur det är, men de ger oss verktyg som kan användas i arbetet för att bygga en bättre och mer hållbar värld. Och språket är en aspekt av världen, av människans värld.

Det spelar roll hur man ser på och definierar språk. Det gör något med vår uppfattning av världen. Språket är som ett slags kalejdoskop. Fast det finns ingen verklig värld att beskåda, det finns bara det där kalejdoskopet. Och det spelar roll hur det är inställt, för världen är inget i sig, den blir till genom att vi människor gör oss föreställningar om den och agerar utifrån och i enlighet med dessa. Människan och samhället består både och samtidigt lika mycket, av materia och av språk. Innehåll och uttryck är orden Deleuze och Guattari använder.

It is true that we are bringing in considerations of content as well as expression. For even at the moment when the two planes are most distinct, as the regime of bodies and the regime of signs in an assemblage, they are still in reciprocal presupposition. The incorporeal transformation is the expressed of order-words, but also the attribute of bodies.

Människan blir människa i dynamiken som uppstår mellan biologins materiella innehåll och språkets immateriella uttryck. Kroppen är en aspekt av den helhet som människan utgör och kulturen är en annan. Relationen mellan dessa båda, vad som kan sägas spela störst och viktigast roll går, aldrig att avgöra en gång för alla. Vad som betyder något och det som spelar roll avgörs inom och av det sammanhang där händelserna som ska tolkas utspelar sig. Därför går kultur aldrig att bestämma en gång för alla. Ibland spelar den ingen roll, ibland spelar den all roll. Det beror på, en massa olika aspekter. Och har man svårt att acceptera dessa premisser kan man fundera över hur man ställer sig till rymdens förmenta oändlighet. Det är också svårt att förstå, men vi har bara att acceptera fakta. Hur skulle det vara annars? Det är samma med kultur. Dess osäkerhetsprincip är lika exakt och tvingande som någonsin Heisenbergs. Bara för att kulturvetaren studerar människors vardag betyder inte att kunskapen blir mindre vetenskaplig eller att lekmäns kunskaper eller invändningar är lika giltiga för det.

Not only do linguistic variables of expression enter into relations of formal opposition or distinction favorable to the extraction of constants; nonlinguistic variables of content do also. As Hjelmslev notes, an expression is divided, for example, into phonic units in the same way a content is divided into social, zoological, or physical units ("calf divides into young-bovine-male).

Både livets immateriella uttryck och dess materiella innehåll kan delas upp i formaspekter och substansaspekter, det är en tanke som Deleuze och Guattari hämtar från Hjelmslev och som de utvecklar vidare. Både det immateriella som det materiella består dels av överordnade principer och lagar, dels av enskildheternas unika egenskaper. Så fungerar asseblagen, som är en tankemodell som kan appliceras på snart sagt vad som helst som man vill förstå. Vad är innehåll och vad är uttryck? Hur ser substansen, den minsta beståndsdelen av dels innehållet, dels uttrycket ut? Och hur ser formen ut? Helheten går inte att delas upp utan att dess betydelse förändras, men analytiskt går det att närma sig fenomen på detta sätt, för att nå ökad förståelse för helheten och hur den skulle kunna förändras. Poängen med detta analytiska angreppssätt är att innebörder alltid är godtyckligt skapade, av kollektivet, inom kulturen. Inget är, allt blir. Och då behövs verktyg för att förstå blivandets underliggande principer. 

The network of binarities, or arborescences, is applicable to both sides. There is, however, no analytic resemblance, correspondence, or conformity between the two planes. But their independence does not preclude isomorphism, in other words, the existence of the same kind of constant relations on both sides.

Samspel och interaktion mellan aktörerna som finns och verkar inom ramen för helheten är det som ger upphov till blivande. Kultur är en dynamisk process, är resultatet av icke-linjär, kollektiv tillblivelse. Delar utan inbördes relationer som sätts samman och interagerar, som ger upphov till konsekvenser. Så ser blivandet som vi känner igen som vår vardag ut. Assemblage är ett begrepp för att fånga förståelsen för detta, ett analytiskt verktyg för ökad förståelse. Inte ett vetenskapligt faktum. Viktig skillnad.

It is by virtue of this type of relations that linguistic and nonlinguistic elements are inseparable from the start, despite their absence of correspondence. The elements of content give the interminglings of bodies clear contours at the same time as the elements of expression give the noncorporeal expresseds a power of sentencing or judgment. These elements are all abstract or deterritorialized to different degrees, but in each instance they effect a reterritorialization of the overall assemblage on certain order-words and contours. Indeed, the significance of the doctrine of synthetic judgment is to have demonstrated that there is an a priori link (isomorphism) between Sentence and Figure, form of expression and form of content.

Kanske uppfattas upprepandet av dessa tankar som tjatigt, men det behövs. För så länge som den rådande synen på människan och samhället är att det är mer eller mindre statiska och odelbara storheter vi har att göra med, kommer det att vara svårt att samtala på ett konstruktivt sätt om ett framtida och mer hållbart samhälle. Att hävda att världen är föränderlig och i tillblivelse är inte det samma som att säga att allt kan hända eller att vad som helst är möjligt. Det handlar bara om att skapa en bättre och mer detaljerad bild av världen, som vi alla lever vi och som alla vinner på att förstå bättre.

Kunskap kan aldrig vara hotfull, det är handlingarna som är farliga. Men utan kunskap ingen handling. Kulturen är resultatet av och växer fram mellan orden och utförandet. Båda aspekterna behövs för att samhället ska bli allt det vi känner igen det som. Och som avslutning på denna bloggpost vill jag visa på kulturens och språkets makt över vardagen och våra handlingar genom att peka på måndagens debattartikel, på Brännpunkt, om förnybar energi. Där skriver, Göran Bryntse, Bodil Jönsson och Anders Wijkman, följande.

Ingenting styr en utveckling så hänsynslöst som fastlåsta tankemönster kombinerade med infrastrukturer uppbyggda utifrån de samma. Energiområdet är därvidlag inget undantag. ”100 procent förnybart”, exempelvis, låter utopiskt för gårdagens ögon och öron. Ändå skulle det kunna vara verklighet i Sverige utifrån de unika förutsättningar vi har inom bara några decennier.

Förnybar energi har länge framställts som en marginell företeelse, både av oljebolagen och kärnkraftens förespråkare. Därför är de största hindren mentala. Om man vågar se nya sanningar i vitögat och ta till sig redan uppnådda resultat kommer dock resten att välla fram. Den tekniska utvecklingen har redan visat hur detta kan ske, inte minst på solenergiområdet, med ökande verkningsgrader och fallande kostnader som följd. Bioenergin har de senaste åren vuxit kraftigt och är idag Sveriges viktigaste energikälla.

Vill vi inte går det aldrig. Försöker vi, kanske det går. Däri finns nyttan med kulturvetenskaplig forskning och kunskap. Ökad förståelse för hur människan, i hela sin vidd och komplexitet, fungerar är inte viktig, den är livsnödvändig.