Språkfilosofiska reflektioner 40

Arbetsåret börjar så smått rulla igång. Aktar mig dock så mycket det bara går för att inte hamna i det tillstånd jag var under förra året. Igår slutade arbetsåret, eller läsåret 2013. På måndag börjar nästa år, som jag hoppas och tror ska bli bättre än det förra. Faran är bara att man då säger ja till allt som verkar intressant. Har lovat mig själv att inte göra det, att ta vara på tiden och vila, samla kraft och jobba på allt som blivit satt på undantag på senare tid. Har ett bokmanus som nästan är klart och två projekt som ska slutföras. Och så ska jag bli företagsekonom. Försöker se livet som en resa och trivs med att vara på väg. Livet bjuder, liksom alla resor, på mer eller mindre strapatser. Det man kan ändra på det bör man försöka ändra och det som inte går att ändra måste man acceptera. Det gäller bara att inte förlora sina drömmar.

Nomadologi handlar om sådant som tagit upp inledningsvis, om att finna sig tillrätta på resan och om att hitta sin roll som medskapare av kultur. Alla är vi delar i ett större system som utgör det sammanhang där vi lever och verkar. Vill man forska om kultur måste man inse detta att kultur inte är något, den blir och förändras. Hela tiden. Kunskap om kultur skiljer sig på det sättet från kunskap om andra fenomen. Kulturvetenskap handlar om att undersöka och förstå förutsättningar för förändring. Och då är det lämpligt att skaffa sig verktyg som hjälper en, dels att förstå processernas inneboende dynamik och logik, dels förstå vad som påverkar tillblivelsens riktning och vad som är möjligt och omöjligt. Nomadologi är ett sätt. Jag finner Deleuze och Guattari inspirerande och deras tankar användbara. För mig fungerar filosofin ögonöppnande och jag får hjälp att förstå tillvaron, samhället och vetenskapen bättre.

Förra bloggposten handlade om order-word, om makt och förändring. Ett order-word är det ord som i efterhand kan identifieras som gränsen mellan då och sedan, det moment genom vilket allt förändrades. Två skott på Sveavägen, 1986. Efter mordet på Olof Palme var Sverige förändrat. Kanske kan det fungera som pedagogiskt exempel på innebörden och funktionen hos ett order-word. Deleuze och Guattari använder beslutet i Tyskland att byta valuta, den 20 November 1923. Från en dag till en annan förändrades allt. Hyperinflationen stoppades, vilket var syftet, men maktförhållandena ändrades också. Samhället förändrades. Inte var sig likt, fast allt såg på ytan ut som vanligt. Kultur fungerar på det sättet. Orden är egentligen överflödiga, redundanta. Ord är kommunikation är kultur, skulle man kunna säga. Kulturen kan upptäckas via spåren den lämnar efter sig, i och via språket. Det är tanken som Deleuze och Guattari för fram och den står i bjärt kontrast mot den uppfattning som var och fortfarande till dels är den dominerande inom lingvistiken. Det handlar om att lära sig se språket och kulturen som ett slags ankhare, som är filosofen Wittgensteins sätt att beskriva kulturens och språkets dubbel- och mångtydighet.

Now if we consider the first aspect of the order-word, in other words, death as the expressed of the statement, it clearly meets the preceding requirements: even though death essentially concerns bodies, is attributed to bodies, its immediacy, its instantaneousness, lends it the authentic character of an incorporeal transformation. What precedes and follows it may be an extensive system of actions and passions, a slow labor of bodies; in itself, it is neither action nor passion, but a pure act, a pure transformation that enunciation fuses with the statement, the sentence.

Vad som föregår och det som följer ordet, eller det utsnitt eller tillfälle i tillblivelseprocessen som i efterhand kan identifieras som ett order-word, är vardagen som vi känner den. Det är kulturens vara, normaltillståndet. Ordet, som utgör skiftet eller skiljelinjen mellan då och sedan är en ren händelse. Omedelbar transformation. Skiftet är inget i sig. Tänk på ankharen. Den är både en hare och en anka. Inget förändras när perceptionen skiftar, ändå är det två helt olika bilder. Det är en tanke som bär på en ansenlig förklaringskraft, ett verktyg för att förstå kulturell förändring. Det som ändras har inte med världen eller rådande förhållanden att göra, för dessa förändras inte. Förändringen råder ingen över, den bara sker och den går bara att upptäcka i efterhand. Det är en egenskap hos kulturen som är nödvändig att förstå och ta till sig, om man vill lära sig förstå kultur och förändring av kultur.

That man is dead ... You are already dead when you receive the order-word ... In effect, death is everywhere, as that ideal, uncrossable boundary separating bodies, their forms, and states, and as the condition, even initiatory, even symbolic, through which a subject must pass in order to change its form or state.

Ett slags gräns som inte går att passera, som är och fungerar som ett perspektivskifte. Död i dess renaste form. Förändringen är oåterkallelig. Kultur skapas på detta sätt, hela tiden. Det finns ingen väg tillbaka, bara ömsesidig tillblivelse. Kulturen är aldrig min, den är alltid vår. Vi delar den och kan bara partiellt kontrollera den. Kulturen går inte att se, den finns i mellanrummen, den är mellanrum. Order-word är ett analytiskt verktyg som hjälper oss förstå kulturens väsen och funktion. Förstå vi det ordet, då kan vi studera kulturell förändring på nya sätt.

This is the sense in which Canetti speaks of "enantiomorphosis": a regime that involves a hieratic and immutable Master who at every moment legislates by constants, prohibiting or strictly limiting metamorphoses, giving figures clear and stable contours, setting forms in opposition two by two and requiring subjects to die in order to pass from one form to the other.

Genom att studera exemplen som Deleuze och Guattari för fram när de resonerar inser man att deras beläsenhet och bekantskap med människans vetande är enorm. Och de använder alla typer av insikter för att förklara och för att visa på just den grundtanke som filosofin vilar på. Allt vi behöver veta om livet på jorden finns mitt framför ögonen på oss, immanent. Vetande uppstår inte ut intet. Inget är nytt under solen, allt handlar om att lära sig se och om att utveckla strategier för att förstå. Det kan uppfattas som abstrakt och världsfrånvänt, men det är inte det. Kulturen angår oss alla och om vi vill bygga ett mer hållbart samhälle är detta kunskaper och verktyg som behövs, eller i alla fall potentialt är användbara.

It is always by means of something incorporeal that a body separates and distinguishes itself from another. The figure, insofar as it is the extremity of a body, is the noncorporeal attribute that limits and completes that body: death is the Figure. It is through death that a body reaches completion not only in time but in space, and it is through death that its lines form or outline a shape. There are dead spaces just as there are dead times. "If [enantiomorphosis is] practiced often the whole world shrivels....

Tänker här på det som brukar sägas vid begravningar: Av jord är du kommen. Jord skall du åter bliva. Som människor är och fungerar vi som ett slags order-word, kanske man skulle kunna säga. Vi är det moment i kulturen som utgör och iscensätter skillnad och är en del av eller ett moment i skapandet av liv. Betraktat utifrån ett kosmiskt perspektiv är ett människoliv knappt ett ögonblick, ändå rymmer det en ansenlig förändringspotential. Allt handlar om utifrån vilket perspektiv man studerar det man är intresserad av och vill förstå.

Social prohibitions against metamorphosis are perhaps the most important of all. . . . Death itself, the strictest of all boundaries, is what is interposed between classes."

Förändring går inte att kontrollera, bara acceptera och följa med. Därför nomadologi som beteckning på den vetenskapliga praktik som studerar kultur, eller levande erfarenhet. Idag är detta radikala insikter. Idag är tron på människans makt enorm och i handling gränsar den till hybris. Kraven på kontroll ökar hela tiden. Och tidvis ser det ut som det går att styra förändring och kontrollera kulturella processer, men aldrig i det långa perspektivet. Kulturella imperier vaknar, växer och dör. Det är ett slags kulturlag. Inget är evigt, utom förändringen, upprepningen av förändring.

In a regime of this kind, any new body requires the erection of an opposable form, as well as the formation of distinct subjects; death is the general incorporeal transformation attributed to all bodies from the standpoint of their forms and substances (for example, the body of the Party cannot come into its own without an operation of enantiomorphosis, and without the formation of new activists, which assumes the elimination of the first generation).

Lite ödmjukhet skadar inte. Tid för eftertanke är viktigt. Liksom strategier för att anpassa sig, som individ, som grupp och som samhälle. Kanske är det lite nomadologisk träning som skolan behöver. Kanske, fast det vet ingen. Tycker dock det kan vara värt att prova. För det vet vi, om vi bara sätter oss ner en stund och tänker igenom saken, att kontroll fungerar inte. För om det gick att kontrollera en sådan kulturell praktik som skolan, då hade vi inga problem. Och, det kan och bör man fundera över, vad är problemet egentligen i skolan? Är det att kunskaperna verkligen sjunker, eller är det att Sveriges placering i mätningen hamnat lägre? Vad betyder detta? Det borde vi tala mer om.