Det finns en utbredd missuppfattning i samhället, om att konkurrens driver kvalitet, i alla lägen, oavsett verksamhet, överallt, alltid. Därför har det kommit att bli samtidens universallösning. Får vi bara konkurrens sjunker priserna, servicen och kvaliteten ökar, och alla blir nöjda och glada. Det är en farlig tro, detta att det är konkurrensen som driver kvaliteten. Det är fel. Konkurrens driver aldrig kvalitet. Aldrig någonsin! Vad som däremot driver kvalitet, och det gäller överallt, alltid, utan undantag, är människor. Människor som bryr sig och som värnar sin verksamhet, sitt rykte och dem de finns och verkar för. Det driver kvalitet.
Viktigt att göra och upprätthålla den distinktionen. Samhället är alla vi tillsammans, det har skapats av människor, för människor och det överlever inte utan människor. Allt som händer görs av människor, i samverkan med varandra och med omgivningen. Samhället är en komplex helhet som förändras icke-linjärt. Framtiden är öppen, alltid oviss och kan aldrig förutspås. Ofta ser det ut som historien upprepar sig, men ingen kan veta när den regeln frångås. Ingen kan veta säkert om det verkligen kommer att bli som kalkylerna säger.
Bara för att det ofta blir som man tror och bara för att vi aldrig kan ha andra verktyg än dem vi förfogar över betyder inte att vi måste acceptera uppenbart felaktiga påståenden, som leder till att vi agerar som nattvandraren som letar efter sina tappade nycklar i ljuset även om det inte är där han tappat nycklarna. Att skapa en konkurrenssituation slentrianmässigt och utan att först ha undersökt problemet, eller om det ens finns något problem, är en sådan lösning. En universallösning som historiskt sett visat sig fungera tillräckligt ofta för att det aldrig kan sägas vara en chansning att testa igen. Men faktum kvarstår, det är inte konkurrensen som driver kvalitet, det är människor.
Om vi dels tror att det är konkurrensen som driver kvaliteten, dels att det inte finns någon annan lösning, då har vi slutat tänka kritiskt. Då bara gör vi. Om beslut tas slentrianmässigt och om kritik mot denna typ av reformer avfärdas som galenskap, utan att bemötas med fakta och argument, då han det kritiska tänkandet övergetts och fältet ligger öppet för mörka krafter. Historien är inte slut. Vi har inte hittat svaret, det enda svaret. Utan kritiskt tänkande blir vi människor rön för vinden, utan möjlighet att förändra samhället på något sätt. Och ju sämre förmågan generellt i samhället är att tänka kritiskt, och ju mindre kritiskt tänkande som utförs, desto "säkrare" blir kalkylerna. Därmed blir det svårare att få gehör för alternativa lösningar som kanske skulle kunna fungera bättre.
Det som händer inom och med den svenska skolan är ett paradexempel på hur det kan gå om man inte är vaksam eller om det kritiska tänkandet inte används. Om man slentrianmässigt köper iden om och inför konkurrens, som en universallösning för att höja kvaliteten. I och med att konkurrensen släppts fri kommer systemet självt att reglera organisationen och ge det önskade resultatet. Det gick sådär, skulle man kunna säga. Så länge marknaden själv kontrollerade sig, via betyg och interna utvärderingar, fanns inga problem, såg allt ut att vara som det skulle. Men när resultatet i den svenska skolan jämfördes med resultatet internationellt, då visa det sig att Sveriges resultat rasar. Driver konkurrens kvalitet? Det har aldrig bevisats. Och det går inte att bevisa, för det är i slutändan alltid människor som agerar och värnar kvaliteten.
Det mest talande exemplet är dock posten, som länge hade monopol på att dela ut post i Sverige. Det var dyrt och ineffektivt sa man. Fast man innan avregleringen kunde garantera att i princip 100% av alla postade försändelser nådde avsedd mottagare dagen efter. Kvaliteten var en hederssak inom postväsendet. Det var kvalitet som levererades. Måhända var organisationen ineffektiv. Kanske var den förhållandevis dyr. Möjligen gick det långsamt. Men det fungerade, som en klocka. Systemet för distribution av försändelser sysselsatte många människor och höll därmed arbetslösheten nere. Posten knöt människor samman och utgjorde ett slags kitt som bidrog till att ge samhällsbygget stabilitet. Så bröts monopolet upp, för att öka kvaliteten. City Mail skapades, för att utsätta Posten för konkurrens. Resultatet var att kvaliteten sjönk och att posten i den form som vi vant oss vid försvann. Människor avskedades och ersattes med maskiner. Och utdelningsgarantin försvann, som ett brev på posten (om den liknelsen tillåts). Kvaliteten ökade inte, men lönsamheten, kanske. I alla fall för de privata alternativen som riktade in sig på lönsamma massutskick. Det som var en hederssak för brevbärarna, att dela ut posten följande dag, ersattes med en garanti som man fick betala extra för. Brevbärarna avskedades och ersattes med lågavlönad, okvalificerad arbetskraft.
Det finns fler exempel på att konkurrens inte alltid driver kvalitet i alla lägen. Konkurrens är en mäktig samhällsförändrande kraft, liksom ekonomin. Men om dessa krafter görs till mål i sig förlorar vi alla något fundamentalt. Vi förlorar fokus på det som är centralt: varandra. Vad konkurrens gör är att fördela kapital. Hänsynslöst och utan empati. Konkurrens driver människor från hus och hem och ut i arbetslöshet. Konkurrens tar inga andra hänsyn än den egna framgången. Konkurrens utan kritiskt tänkande är förödande för allt vad humanism är och står för. Konkurrensen är sig själv nog, den bryr sig föga om människorna och driver på de ökande klyftorna i samhället.
Igår på ett seminarium jag var på hörde jag att drygt 80 individer äger hälften av jordens rikedom. Färre än 100 människor skulle i ett slag kunna lösa hela jordens fattigdom. Och de skulle ändra ha pengar kvar, mer pengar än vad som är möjligt att göra av med under en livstid. Det är en effekt av konkurrens och oreglerade marknadskrafter. Jag är inte kritiskt till konkurrens eller till marknaden, men vill se mer av kritiskt tänkande i samhället. För det är inte konkurrensen som driver kvalitet, det är människor. Glöm aldrig det!
4 kommentarer:
Jo, fast det är väl också människor som konkurrerar, bland allt möjligt annat människor gör i samverkan (eller kanske motverkan) med sin omgivning. Alltså: jag tycker det blir underligt att sätta "konkurrens" som en pol och "människor" som en annan, som om konkurrens på något sätt var främmande för, eller något annat än, människor eller det som är mänskligt. Men kanske det är just så det framställs? Som om "konkurrens" var en egen, självständig kraft som verkar på världen, som något gott (vi ska ha mer konkurrens) eller ont (konkurrensen förstör) - kanske det är det synsättet som är problemet, eller åtminstone det som kunde problematiseras? Kanske man hellre (mer förutsättningslöst) kunde fråga vad som menas med konkurrens och hur konkurrens görs? När och hur och för vem aktiveras "konkurrens" i olika sammanhang? Konkurrens har något att göra med att tävla och jämföra, så vad tävlas det om och hur fastställs spelreglerna? Och hur relaterar det till vad som anses som "kvalitet", värde (och hur bestäms värde).
..t ex verkar konkurrens ibland vara en substans - "stimulerar växt", "driver kvalitet" - som gödningsmedel eller kraftfoder (och säkert ofta i samarbete med just sådana substanser). Samtidigt betraktas/behandlas konkurrens som en kraft som kan/ska regleras, släppas fri, som står den bi som är konkurrenskraftig. Vad händer när konkurrens betraktas som substans, bränsle? kraft? kanske den kan ses som rörelse och acceleration också? Eller som en allians eller kombination av alla tre..
Det jag vänder mig mot och vill sätta fokus på är just det du reflekterar vidare kring Ann-Helen. Tack! Vill se en mer nyanserad diskussion kring konkurrens och mer fokus på det som ETT VERKTYG, bland andra. Och verktyg blir aldrig bättre eller sämre än hur de används. Idag är konkurrens ett allverktyg som förs fram som lösning överallt. Det är olyckligt och visar att vi förlorat fokus på det som är det centrala i samhället, människorna! Jag är som sagt inte emot konkurrens. Det är hur det används idag som jag är kritisk till.
precis, eller kanske inte ens som ETT verktyg (för det stannar också av problematiseringen av konkurrens tror jag, att man tänker på konkurrens som EN sak) - jag tror på att undersöka sammanhang där konkurrens på ett eller annat sätt verkar och så öppet som möjligt fråga: vad betyder konkurrens här? På det sättet kan man åstadkomma en vidare diskussion, än att "det är bra eller dåligt med konkurrens" eller konkurrens som lösningen eller undergången. Konkurrens som verb eller som substantiv (när, var, hur, vem..). Konkurrens som argument för något (vad?), konkurrens som norm (vad slags människotyper blir det? "Tävlingsmänniskan".. den heroiska företagaren?).. Man kan vända och vrida på det på så många sätt.
Skicka en kommentar