Språkfilosofiska reflektioner 42

Vi närmar oss slutet av detta samtal, om språk, makt och sätt att förstå kultur. Denna och två poster till. Uppslag till samtal om den filosofi som utarbetats av och mellan Deleuze och Guattari och fortsatta samtal med hjälp av deras tankar, om kulturen och det samhälle vi alla är med om att skapa genom att leva våra liv, finns i överflöd. Funderar redan på vilka platå jag ska ge mig i kast med härnäst. Saknar redan utmaningen i att ha en svår text att konfronteras med och försöka avlocka betydelse. Det blir en fortsättning, ingen tvekan om det. Men först ska detta projekt ros i land. Först ska tankarna om språk rundas av.

If we consider the other aspect of the order-word, flight rather than death, it appears that variables are in a new state, that of continuous variation.

Mellan död, det vill säga den punkt där sammanhållningen är total och ingen rörelse finns, inget liv existerar och den andra ytterligheten flykt, eller fullkomlig upplösning av alla former, skapas språk och kultur. Blir livet och vardagen till, interaktivt. Variation är den enda konstanten, upprepad förändring. Deleuze utvecklar den tanken i sin avhandling, Difference and Repetition. Skillnad, skriver han, är en egenskap i sig. Den är absolut, inte relationell. Skillnad upprepas, återkommer. Hela tiden. Skillnaden är det som skänker liv åt processen som är livet, samhället och kulturen. Variationen växer fram, genereras i mellanrummet, mellan nu och sedan. Variation och skillnad är kopior utan original, eller simulacra. Det finns ingen punkt vi färdas från och livet har inget mål, inte riktning. Det finns bara upprepad skillnad, förändring, variation. Därför finns inga original, bara tillblivelse och förändring.

An incorporeal transformation is still attributed to bodies, but it is now a passage to the limit: that is the only way, not to eliminate death, but to reduce it or make it a variation itself.

Kultur är en passage. Gillar den tanken. Kultur som en gräns, vilken ständigt överskrids. Kroppar möts och tankar utväxlas. Ingen lever för evigt, men kulturen dör inte. Varje människas livstråd tvinnas samman med alla andras och gemensamt vävs kultur. Växer samhället fram, mellan dig och mig och mellan nu och sedan. Tillsammans skapar vi förutsättningarna för vår gemensamma överlevnad. Vi förändras. Ny kunskap läggs till och modifierar gammalt vetande. Nya ord skapas och påverkar utbytet av tankar. Genom att upprepa ord och när de sätts i nya sammanhang skapas nya perspektiv. Upptäcks nya sätt att se på och förstå världen. Skapas kultur. Förändring och upprepad skillnad. Livet är en levande, kollektiv process. Rörelse. Förändring.

This movement pushes language to its own limits, while bodies are simultaneously caught up in a movement of metamorphosis of their contents or a process of exhaustion causing them to reach or overstep the limit of their figures.

Språket befinner sig hela tiden på gränsen. Ständigt tänjer det på sina egna inneboende begränsningar. Språket utmanar och utmanas. Inget är sig likt från en dag till en annan. Nya ord läggs till och gamla faller i glömska eller blir obsoleta för att de inte längre talar till oss. Tekniska landvinningar gör att ord förlorar sin mening, att behov av nya ord ständigt uppstår. Gamla ord får ny mening och nya ord ger liv åt gamla meningar. Inget är, allt blir. Förändring, variation, skillnad. Det är den enda hållbara definitionen av begreppet kultur. Kulturvetenskap handlar om att studera skillnad, om att förstå förändring. Och om att konstruera verktyg som kan användas för att skapa nytt. Eftersom allt blir och inget är behövs visioner, som inte är mål. Förändring drivs av önskningar och ju fler som vill och försöker, desto större är chansen att vi närmar oss visionen. Vissa motstånd är hårdare än andra och både materiella hinder och kulturella finns och måste ständigt övervinnas. Och det är i mellanrummen som vardagen utspelar sig, som kulturen blir till.

This is an appropriate place to bring up the opposition between minor sciences and major sciences: for example, the tendency of the broken line to become a curve, a whole operative geometry of the trait and movement, a pragmatic science of placings-in-variation that operates in a different manner than the royal or major science of Euclid's invariants and travels a long history of suspicion and even repression (we will return to this question later).

Vetenskap är en mänsklig verksamhet. Det handlar om kollektivt sökande efter kunskap och förståelse. Fler som tänker tillsammans tänker bättre en enskilda, aldrig så kloka människor. Men sökandet efter kunskap kan se olika ut, kan arrangeras på olika sätt. Vetande är inget i sig, det kan och bör liknas vid verktyg. Kunskap blir aldrig bättre än dess funktion. Det är konsekvenserna av kunskaper omsatta i handling som ger vetande sitt värde. Två vägar finns att söka. Den ena handlar om att sträva efter kontroll, om att bygga system av vetande. Om att lägga den ena biten kunskap till den andra. Bara kunskap som passar in accepteras. Inom Royal science, om man hårdrar och generaliserar. Minor science anpassar och följer efter. Uppmärksammar och försöker förstå. Det är grova förenklingar och ingen form är renodlad i praktiken. Två ytterligheter längs ett kontinuum. Var finns du på skalan? Hur tänker du? Jag är nomad i tanke och handling och ska man studera kultur är det en framkomlig väg. Det är inte den enda vägen, men den är framkomlig.

The smallest interval is always diabolical: the master of metamorphoses is opposed to the invariant hieratic king. It is as though an intense matter or a continuum of variation were freed, here in the internal tensors of language, there in the internal tensions of content. The idea of the smallest interval does not apply to figures of the same nature; it implies at least a curve and a straight line, a circle and a tangent.

Språk är förändring. Språk kan inte kontrolleras. Språk ser ut att följa lagar, men det är mer ett slags tröghet. Ju fler som talar ett språk desto trögare går förändringen. Språk är som en glaciär. Förändringen uppstår mellan och även den minsta intervall bär på sprängkraft, på möjligheten att förändra. Tänk på droppen som urholkar stenen, som får bägaren att rinna över. Tänk på att livet består av år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder. Ögonblick, följda av ögonblick. Mellanrum som följs av mellanrum. Där sker förändringen, förskjutningar. I det lilla. Kulturvetaren måste lära sig förstå det, att det är i det lilla som det stora skapas. Kulturvetenskap ger mening åt och ser betydelsen av det som utifrån ett annat perspektiv ser meningslöst, obetydligt eller trivialt ut. Förändring. Det är vad det handlar om. Livet. Inget och inget är sig någonsin likt, ändå är allt som det brukar. Fast bara nästan.