Tänker om och med rhizom XXII

Närmar mig slutet på denna serie. Två korta poster kvar. Mot slutet förtätas resonemangen, innehållet per mening mångfaldigas, och likt ett rhizom öppnar texten upp sig mot olika men lika möjliga vägar, fram, upp och ut. Det är precis detta jag uppskattar med Deleuze och Guattaris texter, deras konsekventa fokus på annat än den egna texten. Deras fokus på läsaren, samhället och den tid då texten kommer till användning. Deleuze och Guattari är på detta sätt tidlösa filosofer, som ger oss verktyg att förstå vår egen samtid, snarare än undervisning om hur det är, egentligen. Många filosofer reser annars anspråk på att avslöja sanningen för sina läsare och för eftervärlden. Så icke Deleuze och Guattari, de vill med sina texter engagera oss i världens tillblivelse, istället för att passivt följa med i strömmarna som uppstår i och genom mångfaldens interaktivitet.

Utgångspunkten är att alla är delaktiga, oavsett hur man som individ ser på saken. Världen är vår och vi delar den med ALLT och ALLA andra, oavsett om vi själva betraktar oss som ledare eller ledd. Det kommer inte an på individer att bestämma vem som är vad, för det är alltid ett resultat av samproduktion. Därför blir mellanrummen så viktiga, för det är där allt som är viktigt sker. Ett mellanrum är ingens, eller allas. Mellanrum går inte att kontrollera, bara vårda, ömsesidigt. Ett kontrollerat mellanrum är inte längre ett mellanrum, det är ett meningslöst tomrum. Kontroll stänger in och tar död på livet och dynamiken.

Tänker här på skolan, på makten som idag ser som enda utväg för att lösa problemen däri att kontrollera verksamheten, in i minsta detalj. Skolan skall sträva mot på förhand uppsatta mål och processen dit ska säkras för att eliminera risken att processen svävar ut eller hamnar på villovägar, i förhållande till de mål som satts upp. Ett sådant agerande riskerar att ta död på skolan. Genom att stänga in och kontrollera mellanrummen, för det är därifrån flyktlinjerna kommer, hoten mot målen, elimineras lusten att lära. Om man visste vilken kunskap man behöver för att klara sig genom livet vore det enkelt, men det tror paradoxalt nog ingen. Skolans uppdrag idag är att främja innovationer, som per definition är något nytt. Och vägen dit skall kontrolleras!? Det faller på sin egen orimlighet. Ändå är det den väg makten väljer, kanske främst för att visa handlingskraft, för det är det enda makten kan göra. Olyckligt, men det är så det ser ut och fungerar just nu. Det kan komma att ändras, och förändring kan gå fort, om bara tillräckligt många vill förändring.

Deleuze och Guattri ser andra möjligheter, andra vägar att gå. De pekar på och visar upp olika möjligheter. Filosoferna har dock inga svar. Erbjuder ingen ny och revolutionerande modell. Krigsmaskinen är ett redskap, ett begrepp, som får sin mening genom att sättas i verket, genom att användas för att organisera världen. Ett slags karta som kan användas för att jämföra terrängen, verkligheten, samhället med. Inte som ett mål att sträva efter.

The war machine’s relation to an outside is not another "model"; it is an assemblage that makes thought itself nomadic, and the book a working part in every mobile machine, a stem for a rhizome (Kleist and Kafka against Goethe).

Vad vi har att göra med här är som synes ett verktyg för att tvinga tankar till rörlighet. Bryt upp, bryt upp är mantrat som nomadologen upprepar. Maktens strävan efter kontroll kan och ska inte ersättas eller krossas, men den behöver balanseras av upplösande krafter. Det är en av de viktigaste insikterna som läsningen av Deleuze och Guattri gett mig. Mina texter, min lärargärning och forskning handlar om att utforma verktyg för ett sådant agerande. Jag talar inte om hur det är, utan om hur det skulle kunna vara annorlunda. Vill bryta upp kontrollen, befria potentialen och visa på möjligheter. Vill inte styra, reglera eller formulera allmängiltiga mål.

Write to the nth power, the n - 1 power, write with slogans: Make rhizomes, not roots, never plant! Don’t sow, grow offshoots! Don’t be one or multiple, be multiplicities! Run lines, never plot a point! Speed turns the point into a line! Be quick, even when standing still!

Flyktlinjer är en plats där tankar kastas ut. Inte en borg där kunskap och vetande försvaras. Flyktlinjer är mitt sätt att använda insikterna jag fått från Deleuze och Guattari. Jag är ingen expert på deras filosofi, men jag har läst det mesta av vad de skrivit. Jag har inspirerats i mitt eget skrivande och har hittat verktyg för att se på och förstå världen och samhället med hjälp av, inte blivit frälst. Flyktlinjer och texterna om/med Deleuze och Guattari är inte informativt deskriptiva, de är ögonöppnande och konstruktiva. Jag vill engagera och aktivera, inte kontrollera och passivisera.

Line of chance, line of hips, line of flight. Don’t bring out the General in you! Don’t have just ideas, just have an idea (Godard). Have short-term ideas. Make maps, not photos or drawings.

Vi behöver varandra, överallt, alltid. Mellanrummen är vad som håller oss samman, lika mycket som de främjar dynamiken som är livets ursprung och evolutionenes motor. Samhället blir till genom levande erfarenheter, genom att jag och du, vi och dem, allt och alla, interagerar med varandra. Om vi låter makten, det vill säga några få, kontrollera oss elimineras mellanrummen och dynamiken försvagas. Det leder till passivitet och död. Livet måste hållas levande. Evolutionen kan inte kontrolleras. Mellanrum är allas egendom och ansvar. Kunskap är inget man har. Vetande kan inte kontrolleras. Kunskap uppstår i utbyte och vetande växer genom delning. Det kan inte vara på något annat sätt, och alla försök att stoppa utvecklingen, att kontrollera är dömda till undergång. Träd och trädstrukturer är aldrig så nära döden som när de lyckats uppnå total makt och inflytande över omgivningen. Rhizom blir starkare ju fler som engageras och interagerar. Styrkan kommer från utbyte, delning, interaktion och ömsesidigt värnande av mellanrum. Insikten om att ingen människa är en ö är det som ger rhizomet styrka och kraft att överleva.

Be the Pink Panther and your loves will be like the wasp and the orchid, the cat and the baboon. As they say about old man river:

He don’t plant ’tatos

Don’t plant cotton

Them that plants them is soon forgotten

But old man river he just keeps rollin’ along

I rörelse; där finns liv, dynamik och förändring. Genom lyhördhet, anpassning, interaktion och ömsesidig insikt om hur beroende jag är av dig, och vi av varandra. Hållbarhet är inget mål, det är ett tillstånd. Därför har makten problem med det ordet, för hållbarhet går inte att kontrollera. Hållbarhet kan man bara engagera sig i. Hållbarhet kan inte delegeras, går inte att upphandla i konkurrens till lägsta möjliga pris. Det kräver engagemang från alla, fattig som rik. För att uppnå hållbarhet krävs att det utvecklas ett helt annat sätt att tänka, om jag, oss, samhället och den värld vi bygger tillsammans. En annan syn på kunskap och utbildning. En helt annan skola än den vars mål idag formuleras, låses fast och målsäkras.

Makten kommer underifrån, uppstår i mellanrum. Ett annat samhälle är (alltid) möjligt. En annan skola, en annan syn på kunskap och ett annat vetande. Framtiden är en öppen fråga, oavsett vad makten än vill få oss att tro. Det kan vi veta, men hur det blir är ett svar som vi skapar tillsammans.