Livet och meningen med allt; 1. Per Schlingmann

Plötsligt en morgon här i början av veckan dök den upp i huvudet, under timmen just innan gryningen. Tanken på vad som skulle kunna fungera som utgångspunkt för sommarens bloggande. Vill ha något kravlöst, men ändå utmanande, att hänga upp tillvaron på. Något att skriva om när inspirationen flödar, utan att det känns som ett tvång. Hade ingen aning, först. Men som sagt, plötsligt kom den till mig, inspirationen. Och när tanken fått värka några dagar har den tagit allt tydligare form. Detta är den första posten i den serie som härmed påbörjats. En serie poster på temat meningen med livet, enligt olika tänkare och utgångspunkter. Detta är tänkt som en fortlöpande granskning av det samhälle som växer fram mellan oss, i och genom de levande erfarenheter som våra samlade livslopp ger upphov till. Några svar på frågan kommer inte att ges. Här inte platsen att debattera. Vad jag vill är att samtala om olika sätt att se på meningen med, livet. Vilka tankar cirkulerar i vår samtid? Vem, vad och hur tänker kring livets mening. Bilder av framtider hör hemma här. Allt kan och ska fungera som ingång till resonemang, det är utmaningen, där finns stimulansen.

Först blir Per Schlingmann, som i tisdagens SvD skriver om en nära förestående framtid, om sina visioner om ett samhälle i vardande. Vilken underliggande människosyn går att hitta mellan raderna i texten som presenteras i hans regelbundet återkommande Kolumn, hans fönster mot samtidens kollektiva medvetande? Vad funderar han på, och ser han på framtiden? Den typen av funderingar rymmer en icke uttalad moral, och det är denna jag är intresserad av. Jag är inte intresserad av att argumentera med honom, vad jag vill är att analysera tankar som finns i kulturen och som påverkar oss alla. Redan inledningsvis slås tonen an.

Bill Gates har sagt att vi kommer att uppleva större förändringar de kommande tio åren än vad vi varit med om de senaste 50. Med tanke på den enorma utveckling vi varit med om så är konsekvenserna av hans uttalande hisnande. Ändå tror jag att han har rätt. Låt oss ta ett exempel i form av 3D-skrivaren – enkelt uttryckt, en skrivare som skriver ut tredimensionella ting.

Teknikoptimismen känner inga gränser. Inte självklart att Gates tänker på samma typ av förändringar som Schlingmann som väljer 3D-skrivaren som sinnebilden för sin framtidsvision. Ingen av oss vet vad som kommer att hända i framtiden, det är viktigt att påpeka. Jag har ingen aning, men det har inte Gates eller Schlingmann heller. Framtiden skapas i och genom kollektiv handling, när vi gör det vi brukar. Givetvis har både Gates och Schlingmann större inflytande över de kulturella processer som driver utvecklingen än jag, men ingen av oss vet mer än någon annan, och blir det som någon av oss tror handlar det mer om tur än om något annat, alternativt om att den som har makt kan påverka hur andra tänker. När tillräckligt många agerar i enlighet med någons vision blir det sann, påverkar den framtiden. Därför vill jag granska olika sådana tankar, för att det är viktigt. Fler borde ägna mer tid åt att granska makthavares och kulturpersonligheters visioner, för det vi gör spelar roll och kommer att få konsekvenser.

Att Schlingmann väljer 3D-skrivaren som exempel säger väldigt mycket av hur han ser på människan, sina medmänniskor. Det är en produkt som finns, men som i nuläget kostar oerhört mycket. Det är bara en ytterst liten del, den rikaste, av befolkningen som under överskådlig tid kommer att ha råd att köpa en sådan maskin. Bara det är intressant, för det visar vem han räknar in i sitt framtida samhälle. Lyckade människor, med gott om pengar. Den som har råd med en 3D-skrivare är en människa som först har skaffat sig en hel del annat. Villa, bil och så vidare. Det är en högavlönad, inflytelserik medborgare. Alla andra hamnar i ett slags radioskugga, blir till bakgrundsbrus. När Schlingmann blickar in i framtiden är det han och hans gelikar, västvärldens lyckade, övre medelklass som regerar. Förändringarna som Gates talar om handlar i Schlingmanns tolkning om teknisk utveckling, vilket gör honom blind för social förändring. Han ser sig och sina likar som eviga vinnare. Det är på inget sätt en självklar tolkning. För detta finns inga garantier.

Det intressanta med 3D-skrivaren är att det går att föreställa sig tekniken. Jag har själv sett en i arbete och i stället för ett papper kommer det ut ett objekt. Det som är svårare att föreställa sig är de enorma konsekvenser det här kommer att kunna leda till. I stället för den traditionella kedjan där produkters tillverkning särskiljs från konsumtionen så kommer allt att ske på en och samma plats. 

Vi kommer att på våra arbetsplatser, i våra hem eller kanske på speciella centraler för 3D-utskrifter att kunna skriva ut vår konsumtion. Ska vi köpa nya skor? Skriv ut i exakt rätt mått! Vill du köpa nya köksluckor – tryck på print!

Medvetenhet om att ny teknik ger upphov till konsekvenser, att alla tankar som omsätts i handling ger upphov till konsekvenser finns, men här handlar det mer om positiva effekter. Det är visionären och teknikoptimisten som talar. I Schlingmanns värld finns inte utrymme för negativitet eller dystopiska tankar. Konsekvenser är och kan bara vara positiva, och uppstår det problem löses dessa med ny teknik. Ständigt ny teknik. För i det samhälle som dessa tankar svarar mot finns bara vinnare, och en evig vilja att konsumera. Jag väljer att se dessa ord som pojkrumsrusiga fantasier utan förankring i verkligheten. Allt kommer aldrig att kunna skrivas ut på min personliga skrivare hemma.

Skulle det gå. Blir det som Schlingmann tänker sig, vad är det för samhälle vi har/får då? Vem vill leva i det samhället? Det är ett samhälle byggt på konsumtion, konsumtion som utförs i hemmet. Konsumtion utan arbetare, för allt arbete som behöver utföras utförs av 3D-skrivaren. Schlingmanns vision är på detta sätt skrämmande enögd. Han ser bara konsumtion, konsumtion, konsumtion.

Naturligtvis kommer detta att förändra våra mönster för konsumtion och inte minst minska eller eliminera behoven av lagerhållning. Vad kommer att hända med alla de köpcentra som etablerats runt om i landet? Vilken roll kommer varumärken och de traditionella butikerna att spela? Vi står inför en grundläggande omvandling av produktion och konsumtion.

När han tänker på framtiden är det företagen som dyker upp i hans medvetande. Varumärken, köpcentra och traditionella butiker. Var finns människorna? Var finns gemenskapen? Bildning, kultur och så vidare. Var finns det goda samtalet? Vad händer med samhället när alla sitter hemma vis din skrivare och använder sin fantasi till att fundera ut nya saker att skriva ut, på den skrivare som placerats i centrum för tillvaron? Mellan raderna framträder här bilden av en konsumismens överstepräst som eldar massorna av rika medelklassmedborgare och som manar till produktion i hemmen. Produktion av allt.

En intressant aspekt är att vi med 3D-skrivaren kan ta fram mycket små volymer, så små som en enskild unik ”utskrift”. Det innebär att vi kanske kommer att kunna konsumera kläder i exakt vår storlek där varje plagg blir unikt. Som i all utveckling följer med detta givetvis nya hot – ett sådant är att det blir väsentligt enklare för människor att få tillgång till och på egen hand tillverka exempelvis vapen. Samtidigt följer fantastiska möjligheter, inte minst kring medicin och för sjukvården.

Schlingmann ser hot trotts allt; individer kan komma att tillverka vapen. Det visar på en högst begränsad föreställningsförmåga och en skrämmande dålig insikt i dynamiken hos kulturella processer. Den dagen då alla har en 3D-skrivare i sina hem, då kommer alla att kunna tillverka vapen. Men långt innan samhället kommit dithän kommer en hel masa annat att ha förändrats, tillsammans med den tekniska utvecklingen. Människan kommer att ha förändrats, tänkandet, kulturen, allt. Men för Schlingmann är allt sig likt, den enda skillnaden är att det står en 3D-skrivare i var (medelklass)mans hem. Om den tanken sprider sig, om det är så man tänker inom politiken, vilken Schlingmann nyss lämnat, då kommer det att få konsekvenser för framtiden som är långt mer potenta än alla 3D-skrivare i världen.

Om vi ser det ur ett större perspektiv så innebär detta att vi sannolikt går mot en återindustrialisering. Globaliseringen har medfört att mycket av produktionen i dag sker i andra länder med lägre arbetskraftskostnader. Med 3D-skrivaren kommer en stor del av produktionen att ske direkt där konsumtionen sker, det vill säga här.

Här läggs den i dagen, den underliggande människosynen. Schlingmanns "återindustrialisering" klipper av alla band med resten av världen, den onödiga delen av världen, som möjligen kan få finnas, men bara så länge som man tillhandahåller väsentligen lägre arbetskostnader. 3D-skrivaren löser oss i väst, vi lyckade medelklasskonsumenter, från vårt beroende av fattiga arbetare i utvecklingsländer. Konsumtion och produktion, utan mellanhänder, är ekonomins våta dröm. Tillväxten kan på detta sätt optimeras. Det Schlingmann glömmer är att den produktion han har i åtanke är en produktion som inte genererar några som helst vinster, bara prylar. Ekonomiskt värde uppstår mellan människor, vilket Schlingmann visar att han inte har en aning om eller alls förstår. Hans vision är ett narccisstiskt svart hål, utan återvändo. Den dagen alla har en 3D-skrivare kommer ingen att behöva någon annan, och då har vi inget samhälle längre. Och följaktligen heller inget behov av pengar, eller något annat. Då kan man fråga sig vad vi ska med en 3D-skrivare till.

Lägg till den mycket starka urbanisering som sker, där mer än hälften av jordens befolkning bor i urbana regioner, en siffra som till år 2050 väntas ha stigit till 70 procent. Går vi mot en modern form av industrialiserade städer? 

Förstår inte vad han menar här, eller hur det hänger ihop med övriga tankar. Går detta ens ihop med visionen om produktion i hemmen? Vad ska vi med städer när alla får sina behov tillgodosedda av en personlig skrivare?

3D-skrivaren kommer också att förändra vårt sätt att ha digitala relationer med varandra. Vi kommer inte bara att föra dialog via exempelvis mejl, sociala medier och videochattar – vi kommer snart kunna mejla över fysiska saker till varandra. De kreativa processerna får ett större utrymme och människor kommer att skapa, tänka och utveckla tillsammans.

"Vi kommer snart kunna mejla över fysiska saker till varandra." Varför då, undrar jag? Varför skulle jag vilja skicka saker via mailen till mina vänner? Allt de vill ha kan de ju skriva ut hemma på sin egen skrivare, själva. Det är en kall och hård värld som tonar fram mellan raderna i Schlingmanns vision. Inte ett samhälle som jag vill leva i. Det är inte så jag ser på meningen med livet.

Slutorden finner jag ändå mest intressanta, för där slår resonemanget knut på sig självt. Där visar Schlingmann att han och hans tänkande befinner sig i en självrefererande bubbla, för här uppfinner han ovetande om det, hjulet igen. Kreativa processer är för mig synonyma med livet, och samhället skapas redan idag genom att människor skapar, tänker och utvecklar, tillsammans. Med andra ord har vi redan idag allt det Schlingmann drömmer om. Vad ska vi då med en personlig 3D-skrivare till?