Øystein Gullvåg Holter (red.) Gidlunds förlag, Hedemora & Möklinta2007. 362 pp. ISBN 978-91-7844-380-2.
I min bokhylla hemma står det fyra antologier som handlar om män och manlighet i Norden, alla utkomna under de senaste åren. Behövs ytterligare en? Kanske. Men tyvärr lever den bok som här ska recenseras inte riktigt upp till mina förväntningar. Kan inte säga att jag har något direkt att invända mot själva innehållet, boken är på många sätt bra. Men det finns några saker som kan och bör diskuteras. Dessa återkommer jag till.
Positivt är att projektet är ambitiöst och dessutom tar upp intressanta frågor. Författarna ska också ha en eloge för att de faktiskt har lyckats hitta en hittills outforskad vinkling på ämnet manlighet i Norden. Temat för antologin är, som titeln antyder, social innovation, förändringar i Norden mot ökad välfärd och manligheters relation till jämställdhet.
Boken är uppdelad i tre avdelningar som på olika sätt knyter an till de övergripande temana. Del ett vars titel är: Kategori och institution – Maskulinitet som institutionellt mönster, handlar om manligheter vilka belyses i relation till samhällets institutioner, välfärdsstaten, arbete samt föräldraledighet, och dessas förändring.
Antologins första bidrag, av Ingólfur V. Gíslason och Øystein Gullvåg Holter, har som utgångspunkt att normerna för män och kvinnor håller på att drastiskt förändras i Norden och man menar att detta kan sättas i samband med ökad jämställdhet. Författarna visar att jämställdhet kan spela en viktig roll i utvecklingen mot ökat välstånd, men menar samtidigt att man, för att uppnå detta mål, behöver utveckla en helhetssyn på begreppet välfärd. Artikelförfattarna framhåller den isländska föräldraledighetsmodellen som en bra institutionell vägvisare.
Nästa kapitel, skrivet av Johanna Lammi-Taskula, behandlar en intressant iakttagelse rörande faderskap på finska arbetsplatser. Med utgångspunkt från både kvantitativa och kvalitativa studier pekar författaren på att män i Finland faktiskt deltar i barnomsorgen, men att man inte talar högt om det på arbetsplatsen. Genom att, så att säga, politisera faderskapet har man lyckats uppnå en förändring i handlandet, men den har ännu inte fått genomslag socialt.
Kapitel tre handlar om förhållandena på Island, om den s.k. isländska modellen. Här bekräftar Ingólfur V. Gíslason den hypotes som förs fram i antologins första kapitel, att man på Island, genom att använda jämställdhet som metod, har lyckats få män att ta ett stort ansvar för omsorgen och hemmet. Nyckeln till framgång anses vara det stöd som båda könen har/får. Kvinnorna känner sig därför inte hotade i hemmet, och männen vågar erövra nya arenor, till samhällets fromma. Viktigt att lägga märke till, enligt artikelförfattaren, är att eventuella föreställningar om maskulinitet idag (i Norden) inte är något hinder för att ta hand om barn. Detta är emellertid något man har svårt att acceptera inom könsforskningen och därför riktas uppmärksamheten mot förhållandena på Island, där det finns väldigt små skillnader mellan män och kvinnor ifråga om inställning och beteende. Författaren visar hur viktigt det är att inse att strukturella omställningar idag går mycket snabbare än förr. Och att detta får snabbt genomslag i inställningen till jämställdhet. Överlag i Norden, menar författaren, är det därför framförallt regelverk och inte normer som utgör hinder för utvecklingen mot ökad jämställdhet.
Del två: Livsmönster och socialpsykologi – Maskulinitet som subjektiv orientering. Här står livsloppsanalys och vardagslivspraxis i fokus.
Denna dels första kapitel bygger på nyinsamlat material som visar på mäns förändrade handlingsmönster inom familjen och i hushållet. Helene Aareth menar att en äldre, komplementär könsarbetsfördelning har ersatts av en ”både-och-strategi”, där jobbets krav, både för män och kvinnor, balanseras mot hemmets och familjens måsten. I kapitlet får man följa par som strävar efter och i hög grad också lyckas med att skapa könsneutrala livsstilsprojekt. Vill man förstå sådana nya mönster i relationen mellan könen är det, enligt författaren, viktigt att man inte reducerar det nya som männen bidrar med till ett slags kulturell modernisering av en äldre maskulinitet. Vad det handlar om är istället att män, inom ramen för den rådande manligheten, arbetar för att förändra förhållandena. Manlighet är med andra ord inte längre något hinder för jämställdhet. Men för att kunna förstå detta behövs det nya teorier för maskulinitet.
I andra delens andra kapitel, författat av Bente Marianne Olsen, presenteras en större, kvalitativ och longitudinell undersökning från Danmark, rörande medelklassföräldrar och deras prioriteringar mellan barn, fritid och arbete. Undersökningen visar att det framförallt är förändrade krav från arbetet som, tillsammans med traditionella föreställningar om kön, ger upphov till förändrade prioriteringar, vilket i sin tur leder till förändring rörande könsarbetsfördelningen i familjen. Fäderna i Danmark, menar författaren, har i kraft av sin historiskt unika position mellan familjen med sina krav på omsorg, och arbetslivet med krav på profit, potential att kunna förnya såväl faderskapet som arbetslivet.
Sista kapitlet i del två belyser samtida män och maskulinitet utifrån socialpsykologiska och kulturvetenskapliga perspektiv. Det visar sig, enligt Claes Ekenstam, att såväl begreppet manlighet som männen som individer är differentierade och genomgår förändring. Den teoribildning som vanligtvis används, både internationellt och i Norden, är därför inte längre adekvat. Dock finns det kvar en rädsla för att falla, för att tappa kontrollen. Men denna, menar författaren, är inte längre lika starkt knuten till könsidentiteten som förr. Rädslan som det visas prov på i det empiriska materialet handlar mer om att falla utanför ramen för prestation på arbetet och om att inte kunna leva upp till förväntningarna på ett normalt familjeliv. Slutsatsen av denna undersökning är att om man vill förstå män och manlighet är det viktigt att rikta undersökningens fokus mer mot individuella egenskaper och mindre mot könsnormer.
Del tre: Innovation, diskurs- och inlärningsteori – Maskulinitet som performativ struktur. Här ligger tonvikten på diskurser samt teorier kring inlärning och kunskapsutveckling.
Denna dels första artikel, av Øystein Gullvåg Holter, för fram begreppet social innovation som ett nytt och oprövat angreppssätt i arbetet med att förstå begreppen kön och jämställdhet. Med utgångspunkt i ett empiriskt material identifieras ett antal gemensamma drag hos sociala innovatörer, men det visar sig också finnas mönster i uppfinnandet av sociala innovationer. Viktigt att lägga märke till i anslutning till detta är att det framförallt är ”korskönade” innovationsmönster som bör uppmärksammas om man vill öka förståelsen för såväl kön som för hur man kan arbeta för ökad jämställdhet. Även i denna artikel diskuteras den roll som ökad pappaledighet har för välfärdsutvecklingen. Författaren menar att även om innovation kan uppfattas som ett urvattnat begrepp så innebär det likafullt en betydelsefull utmaning för forskningen. Den relationella könsforskningen, menar författaren, har potential och är också redo att möta det behov av kunskap som finns i samhället om dessa frågor.
Den sista delens andra kapitel, av Steen Baagøe Nielsen, belyser mäns strategier för att ”komma in i omsorgen” och för att få sin kompetens rörande omsorg om barn erkänd som just omsorgskompetens, utifrån ett inlärningsperspektiv. Männen i undersökningen vittnar om betydande svårigheter och om ambivalens, vilket i viss mån hjälps upp av de nya förståelser som förts fram rörande barns behov och deras situation. Men även kvinnors ökade deltagande i arbetslivet har bidragit till att förhållandena förändrats. Genom ökad legitimitet av pappors tolkningsrätt till barns behov och deras kompetens att ta hand om dem, visar det sig att inlärningen och förändringen av praxis underlättas.
Antologins sista kapitel handlar om män som strävar efter att förena familjeliv med heltidsarbete, och det visar sig att dessa män ofta hamnar i samma situation som kvinnor tidigare har gjort, med den skillnaden att männen har svårt att lösgöra sig från kraven som knyts till honom som hushållets huvudförsörjare. Detta skapar stress och ambivalens, enligt Marie Nordberg, men situationen visar sig också vara drivande för sociala innovationer. Hon visar på exempel där män går samman i mindre grupper för att skapa regler i arbetslivet som underlättar för dem att vara borta från arbetet för att kunna ta hand om sjuka barn. Men här finns också ständigt närvarande stereotyper, vilka fungerar som effektiva gränsvakter mot förändring. Slutsatserna som dras av artikelförfattaren är dock att förändringen inte går att stoppa, och, liksom även många andra av antologibidragen visar, att välfärd, maskulinitet och social innovation hänger samman, och att förståelsen för dessa samband bör undersökas mer.
Antologin är som synes väl sammanhållen och fungerar därför som en antologi ska göra, som en helhet större än summan av de enskilda delarna. Boken är med andra ord gedigen och visar prov på gott vetenskapligt hantverk. Nordisk maskulinitetsforskning står sig väl i den internationella konkurrensen och har mycket att bidra med för dem som vill arbeta för ökad jämställdhet, framförallt kanske dem som bor och verkar utanför Norden. Det är här som boken, som bok betraktad, brister. Det är synd att man vänder sig till de redan ”frälsta”. Antologin visar med all önskvärd tydlighet att jämställdhetsarbetet i Norden har kommit mycket långt. Därför tillåter jag mig att ställa frågan: Varför är antologin inte skriven på engelska? Internationellt torde det finnas ett stort behov av och ett sug efter den kunskap som här presenteras.
En annan sak man kan ha synpunkter på är längden på artiklarna. Två tredjedelar av bidragen är på över 40 sidor, vilket är alldeles för långt. Boken innehåller väldigt mycket redogörelser för annan forskning och långa presentationer av empiri, som med fördel hade kunnat kortas ner. När man nu har ett gemensamt tema och när man lyckas hålla sig till det, då hade man också kunnat se över omfånget. På det sättet ökar läsbarheten och i förlängningen även spridningen av de angelägna resultaten.
Slutomdömet blir att boken är både viktig och intressant, men att den riktar sig till fel målgrupp och att den är för lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar