Tid, ekonomi och kultur. Hur hänger det ihop?

Vad är tid? Eller kanske snarare, hur kan man tänka kring tid? Hur påverkas man av den uppfattning man har av begreppet tid? Och vad händer när dessa tankar länkas samman med ekonomi, och kultur? Om det tänker jag skriva några rader, på begäran.
Vill börja med att rekommendera en bok i ämnet, en e-bok som ligger (gratis) på nätet. Ladda ner, läs och begrunda. Mycket intressant!

Annars är det från Deleuze jag hämtar min inspiration, och hans tankar om tid är värda att titta närmare på. Han laborerar med tre modeller för att illustrera olika förhållningssätt till begreppet tid. Nutid, dåtid, framtid. Och dessa skall jag försöka relatera till ekonomi. Vi får se hur det går.

1. Den första modellen som används för att förstå begreppet tid är cirkulär. Årstiderna avlöper varandra i ett evigt återkommande kretslopp. Man sår och man skördar. Med en sådan tidsuppfattning lever man i ett ständigt pågående nu. Den figur som bäst personifierar denna tankemodell är bonden som lever i harmoni med naturen och sina djur, av vana. Det är en tidsuppfattning som på många sätt ligger i linje med långsiktig hållbarhet. En tidsuppfattning som knyter individerna till den plats där de framlever sina liv, av och med naturen och den närmaste omgivningen. Den som lever i ett evigt presens har emellertid svårt att tänka och se förändring, och cirkulariteten gör att man lite för enkelt tar varandet för givet. Det är som det är, här och nu. Alltid!

2. Den andra modellen för tid är linjär. Detta är industrialismens och kapitalismens tidsuppfattning. Tiden har en början, en riktning och den går att räkna med. Det jag investerar idag växer och kan plockas ut som vinst längre fram. Med en sådan tidsuppfattning är det mycket lättare än med en cirkulär tidsuppfattning att tänka ägande och framtid. En linjär tidsuppfattning kan med andra ord sägas ge upphov till kapitalism, eller rättare sagt, de är båda samma andas barn. En linjär tidsuppfattning och marknadstänkande är skapade i samma process och är ömsesidigt relaterade till varandra. Ränta, att sätta ett pris på tiden, är något som förutsätter att tiden går att räkna med. Att tjäna pengar på tid, det är i mångt och mycket dagens stora dröm. Idealet idag är att med så liten insats som möjligt tjäna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Lineariteten, fokus på början och framskridande, är vidare vad som ger upphov till unika individer, subjekt. Närmare bestämt självupptagna, autonoma subjekt. Den som lever med en linjär tidsuppfattning går från den ena händelsen och upplevelsen, till nästa. Paradoxalt nog ger den linjära tidsuppfattningen upphov till fokusering på historien. Att närma sig framtiden bakifrån, det är en tankemodell från Kirkegaard som fångar detta. Eftersom inget någonsin kommer åter, behövs minnet för att göra både framtiden och det förflutna meningsfullt. Industrialismen sammanfaller också i tid med historieämnets storhetstid. För att förstå och ge mening åt det som sker (sin egen storhet) måste man söka förklaringen i tidigare skeden. Vad är förklaringen till att det gick som det gick? Det är den centrala frågan för den som lever med en linjär tidsuppfattning. Och eftersom inget någonsin kommer åter är det inte svårt att förstå önskan om att bygga monument över sin egen storhet.

3. Den tredje modellen är den viktigaste, för den är mer ett slags verktyg att tänka med. Denna modell fokuserar framtiden. Tiden här blir en konstruktion som hämtar inspiration från de båda andra. Modellen har både inslag av cirkulärt tänkande och linjärt. Det som repeteras i modellen det är skillnad. Detta är Nietzsches tidsuppfattning, den eviga återkomsten. Och det som återkommer, det som repeteras, är skillnad. Skillnad är något i sig, något ständigt annorlunda, som repeteras. Med en sådan tankemodell/tidsuppfattning riktas fokus mot framtiden. Eftersom den eviga återkomsten är en repetition av individens (och samhällets) blivande, det han, hon, det, skall bli, blir framtiden viktigare än det förflutna. Frågan som en sådan tidsuppfattning triggar är: Vad kommer att hända? Vad är möjligt? Vad vill vi, vart vill vi?

Dagens samhälle och tänkande är starkt präglat av en linjär tidsuppfattning. Vi ser det överallt. Den som köper en bostadsrätt, eller som lägger sina pensionspengar på börsen. Han eller hon skulle aldrig göra det lika lättvindigt som det görs idag, om det inte vore för att alla i den världen tänker linjärt. Man räknar kallt med att historien kommer att upprepa sig, att det finns en inbyggd lag som det går att räkna på.

Men det finns ingen sådan lag. Det finns ingen linearitet i världen. Världens och individens ständiga blivande sker inom ramen för en icke-linjär process. Det som upprepas är skillnad! Det går inte att räkna med att det som har hänt kommer att hända igen. Det är till och med farligt att räkna med det. Ändå ser man texen på det överallt. Världen kännetecknas av ständiga kriser och oväntat oväntade händelser. Eller, rättare sagt, vi ser det inte. Den rådande uppfattningen, den dominerande tankemodellen och tidsuppfattningen hindrar oss att se och förstå det man skulle kunna förstå, om man hade andra verktyg att tänka med hjälp av. Att världens ständiga kriser är ett resultat av man räknar med att historien, och inte skillnad, är vad som upprepas. Man räknar med lineäritet även om man vet att det inte stämmer överens med fakta.

Vad jag vill säga. Den tanke som detta bloggprojekt drivs framåt av, det är att vi behöver nya tankeredskap. Deleuzes syn på tid som repetition av skillnad, är ett sådant verktyg. Fördelen med en icke-linjär tidsuppfattning är att den pekar på det faktum att framtiden är öppen. Det blir därför mycket viktigare att skapa visioner. Om fokus ligger på historien blir vi blinda för framtiden, men om vi gör oss medvetna om att framtiden skapas idag. Då kommer vi lättare att kunna öka medvetenheten om hur viktigt det är med visioner (om långsiktigt hållbarhet, till exempel).

Lägg till ovanstående tanken om det virtuella som jag bloggat om tidigare. Då binds verktygen ihop. Förhoppningsvis växer en medvetenhet om att framtiden ligger i våra händer, delvis (och per definition bara delvis). Allt som sker idag får återverkningar på framtiden, men den går inte att räkna på. Utfallet är inte givet, men de visioner vi har idag påverkar riktningen i någon mån.

Deleuze och Guattari skriver i boken Tusen platåer, i kapitlet om Nomadologin, att ”the less people take thought seriously, the more they think in conformity with what the State wants.” För mig blir det och andra liknande uttalanden till viktiga påminnelser om att vad vi bör ägna mycket mer uppmärksamhet är konnotationerna, det icke-materiellas betydelse. Kultur!

Framtiden för oss människor springer ständigt ur det virtuella. Det är vi som skapande individer som står för transformationen, från det virtuellt, icke-materiella till det materiellt reella. Frågan blir då inte vad kommer att hända? Utan, vad vill vi?

Det finns inga garantier, bara en uppsättning möjliga framtider. Fler än en, färre än många. Vad behöver vi för att nå långsiktigt hållbarhet? Evidens, experter, siare? Eller en ökad generell omsorg och kollektivt intresse för vad som krävs och vad som är möjligt. Samtal om vilka konsekvenser olika framtidsscenario kan tänkas ge upphov till. Framförallt behövs samtal som kan synliggöra de kollektiva visioner som ligger och slumrar i det virtuella. Med andra ord kulturvetare som förfogar över lämpliga verktyg att analysera världens kontingenser, det som är möjligt men inte nödvändigt.

Ett avslutande, konkret exempel som knyter ihop tid, ekonomi och kultur är händelserna i USA (och Vietnam) under 1970-talet. Oljekrisen och avskaffandet av guldmyntfoten. Vad som hände där var att världen gick in i en ny tid. Där och då gick vi från en ekonomi förankrad i det reella, till en ekonomi byggd på ren virtualitet. Och i samma stund detta skedde började ekonomin lyda under andra lagar. Ekonomin går från och med då att förstå och analysera i termer av kultur, vilket Paul Du Gay visat i boken Cultural Economy (och som finns beskrivet här). Gränsen mellan ekonomi och kultur är från och med nu upplöst!

Går det att säga det tydligare? Vad världen behöver är inte fler ekonomer eller andra experter. Världen behöver fler KULTURVETARE!

Och fler seriösa samtal om vilka framtider vi vill ha!