Den som säger sig förstå, förstår inte!

Det sägs att den som säger sig ha förstått relativitetsteorin, den har inte förstått den. Om det stämmer vet jag dock inte. Det jag vet om relativitetsteori är hämtat från populärvetenskapliga framställningar, men även från fysikern Karen Bardas kulturteoretiska (och mycket fachinerande, om än inte helt lättilgängliga) bok: Meeting the universe halfway, som det finns anledning att återkomma till i en annan bloggpost. Kort sagt, jag vet egentligen väldigt lite. Men poängen jag vill göra här är att fysiker som inte studerat kulturvetenskap eller i alla fall den som inte satt sig in i frågan på allvar, förstår lika lite av mitt ämnet som jag av deras.

Vill vara tydlig med att jag känner den största respekt för kunskaperna som fysiker besitter, och jag skulle aldrig drömma om att ifrågasätta nyttan med deras arbete. Vi behöver fysik och fysiker och vi har dem att tacka för väldigt mycket. Men, och det är centralt, vi behöver kulturvetare också. Och, vi behöver kulturvetare, minst lika mycket! Därför vill jag peka på några intressanta likheter mellan hardcore fysik/kvantmekanik och kulturvetenskap. För att fortsätta resonemanget i förra bloggposten, på temat flum, komplexitet och graden av samhällsinflytande.

Det inledande uttalandet skulle mycket väl kunna fungera som svar på frågan om vad kultur är. Om du förstår vad kultur är, då har du inte förstått. Först när man förstår att kultur är svårt, komplext och många gånger motsägelsefullt. Först då kan man börja utforma verktyg som kan användas i arbetet med att förstå kulturens regelmässigheter och dess inneboende egenheter. Och det viktigaste man bör ta med sig in i det arbetet är insikten om att det aldrig blir klart, förståelsen av kultur blir aldrig komplett. Kulturvetare kommer aldrig framtill något. Kultur är inget, den blir ständigt till och förändras i interaktionen mellan berörda aktörer (både mänskliga och icke-mänskliga). Förändring är kulturens konstant, dess grundtillstånd. Därför kommer man aldrig fram till något. Förstår man det, då har man tagit ett första stort och viktigt steg mot en fördjupad kunskap om den komplexa storheten kultur. Men om man letar efter svaret. Om man utgår från att det finns ett bestämt svar, då kommer man aldrig att förstå.

Säger man det som kulturvetare, som svar på frågan: Vad är kultur, riskerar man att uppfattas som flummig. Men om man ger samma svar på frågan: Vad är kvantfysik, då blir man mött med beundran och respekt. Tilldelas miljarder för att bygga partikelaccelleratorer och får åka jorden runt och hålla föreläsningar. Den enda skillnaden mellan ämnena, som båda utformats för att studera komplexa fenomen och företeelser, är det symetriska maktförhållandet mellan dem, och graden av inflytande i samhället.

Från Wikipedia hämtar jag följande förklaringar av kvantmekanik:

Köpenhamnstolkningen – Under utvecklingen av kvantmekaniken under 1920- och 1930-talet, diskuterades ämnet flitigt. Den tolkning som vann flest sympatisörer stod Niels Bohr för. Denna pragmatiska tolkning av kvantmekaniken kallas Köpenhamnstolkningen. Essensen är, något förenklat, att inget kan sägas om (kvant)fysikaliska system förrän en mätning gjorts. En partikel har helt enkelt inget bestämt läge förrän man försöker mäta det.


Flervärldstolkningen – I J. Everetts flervärldstolkning sägs varje tänkbart fall vid en mätning realiseras. Men vid varje mätningstillfälle delar sig universum i lika många delar som antalet tänkbara utfall vid mätningen.

Dolda variabler – Denna tolkning hävdar att varje partikel har en dold variabel som anger vilket värde den kommer att ge vid mätning. John S. Bell bevisade dock 1964 ett teorem (Bells teorem) som säger att en lokal dold variabelteori ger observerbara skillnader mot kvantmekaniken. Experiment utförda av Alain Aspect med flera (1981-1982) visade att kvantmekaniken är korrekt.

Håll käft och räkna (från engelska: Shut up and calculate) – Denna "tolkning", som ibland sägs komma från Richard Feynman (även om han troligen inte sagt det[1]), är närmast att betrakta som en avsaknad av tolkning. Kvantmekaniken ger resultat som stämmer väl, och att försöka tolka dem leder mer till filosofi än fysik.

Det som skiljer dessa tolkningar från förklaringarna av begreppet kultur är makten bakom orden. Inget annat! Skillnaden mellan fysiken och kulturvetenskapen är graden av inflytande och mängden pengar som varje år satsas på de olika vetenskapsgrenarna. Komplexiteten är den samma, liksom studieobjektens motsägelsefulla karaktär.
Olyckligt, eller vad säger ni? Och, vad hade inte kunnat uträttas om samma energi och resurser (eller bara en bråkdel av dem) som fysikerna får även tilldelats kulturvetenskapen?

Vem tjänar på upprätthållandet av detta maktasymetriska förhållande mellan fysik och kulturvetenskap? Vilka intressen gynnas av att detta förhållande bibehålls? Vilken vetenskap är bäst lämpad att utveckla verktyg för (social) hållbarhet?