Maktens olika ansikten I

Under veckan som gått har jag på lite olika sätt och i olika sammanhang utsatts för maktens nakna kraft. Makt är som bekant inget man har, det går inte heller att se direkt. Man kan bara uppleva dess verkningar indirekt genom de uttryck den tar sig. Tänkte skriva om det, om makt och hur den kan ta sig uttryck i vardagen. Här och i en bloggpost till ska jag visa exempel på hur makten verkar. Jag gör det för dels för att förklara maktbegreppet, dels för att hjälpa den som utsatts för makt att känna igen signalerna.


Då detta är ett offentligt forum tar jag mig friheten att citera och analysera innehållet några kommentarer jag fått på bloggen, från Nykter. Om Nykter vet jag inte särskilt mycket, egentligen bara att det är en icke-religiös civilingenjör. Vårt utbyte av tankar i kommentatorsfälten väljer jag att analysera med hjälp av begreppet makt. Nykter skriver:

Eddy: Ursäkta, men ser du verkligen inte att du säger emot dig själv? Hur skall du ha det, har språket biologisk grund eller inte? Mitt svar (som icke religiös) är att det du nämner, alltså språket, samhället, det sociala, lagar, helt bottnar i biologiska mekanismer, som i sin tur bottnar i kemiskt-fysiska dito. (Vill man sätta etiketten "gud" på det ogripbara bakom allt är det ok för min del, bara man inte blandar in religioner - de strider mot all logik.)

Det är mycket möjligt att det finns motsägelser i det jag skriver, men då kommentatorn inte pekar på någon av dessa och heller inte förklarar vari motsägelsen ligger, då blir det svårt att bemöta, svårt att samtala. Ett samtal förutsätter att man verkligen vill förstå, och att man är öppen för att ändra åsikt om det skulle visa sig att man har fel. Min akademiska karriär är en enda lång rad av just ändrade åsikter, vilket paradoxalt nog inte alltid gynnar karriären. Men jag väljer att säga som J M Keynes, som svarade på anklagelsen om att han bytt åsikt i en fråga genom att säga: "När jag blivit uppmärksammad om att jag har fel, då byter jag åsikt. Hur gör du?" Det är vad vetenskap handlar om, att utforska frågor, förutsättningslöst och efter bästa förmåga. Inte om att bevaka uppnådda positioner. Den fråga som utforskas på Flyktlinjer är frågan: Vad är kultur?

Nykter diskuterar, eller vill i alla fall diskutera, men det är jag inte intresserad av, med hänvisning till en tidigare bloggpost. Att diskutera är att använda den makt som finns överallt för att vinna. Diskussion handlar om kanalisering av makt och målet är inte förståelse utan inflytande. Diskussionens mål är att en skall utses till segrare. Det har aldrig varit något som jag har strävat efter. Vad jag vill uppnå är ökad kunskap, och jag bryr mig föga varifrån kunskapen kommer. Jag lyssnar mer än gärna på kunniga utläggningar och ändrar åsikt så fort jag övertygats om att jag har fel. Men när man ber mig bestämma mig, det vill säga komma med ett koncist svar på frågan: "har språket biologisk grund", utan att anföra några som helst argument för ståndpunkten man förfäktar, då handlar det om att sätta någon, mig, på plats. Det handlar inte om något annat än ren makt. Bakom ett sådant påstående finns en hel arsenal av insignier, en hel kår av vetenskapsmän. Men det är inte den som talar här, det är Nykter som hämtar stöd därifrån. Och det är bara stöd som inhämtas, inga vetenskapliga argument. Nykter har ingen makt (lika lite som jag har makt), men Nykter använder med sitt sätt att diskutera makten som finns i samhället. Nykter förkroppsligar makten som finns och kanaliserar den genom sig, i syfte att ställa mig i en dålig dager och sig själv på de godas sida. Nykter vill att jag ska kapitulera för pressen, att jag skall underkasta mig. Erkänna att jag inte vet vad jag talar om.

Nykter förstår inte (vill inte förstå?), att kultur och språk är emergenta fenomen som inte går att förstå eller förklara genom att hänvisa till dess beståndsdelar. Att hävda att språk bottnar i biologi är lika meningslöst som att säga att vanligt bordssalt egentligen är natrium och klor. Ingen har någonsin hävdat något annat, men salt är lika fullt något väsesnskilt från både natrium och klor. Språk uppstår i mellanrummet mellan människor, så visst har det i någon mening ytterst med biologi att göra. Men om man vill förstå vad språk är, hur det fungerar och vilka lagar det följer, då kan biologin inte tillföra någonting. Nykters invändning har med andra ord ingenting att göra med vad jag här sysslar med. Genom att tala om något annat framställs jag som någon som inte vet vad jag talar om, men låt mig då påpeka och vara tydlig med att jag inte vet speciellt mycket om biologi. Däremot vet jag väldigt mycket om språk och kultur, och om hur makt tar sig uttryck.

Religion dyker upp i frågan. Det är mycket intressant. Varför? Det är oklart, men en tolkning kan vara att Nykter insinuerar att jag drivs av ett slags religiös övertygelse. Se där, ytterligare en maktteknik. Kampen mellan religion och vetenskap är gammal, men Kulturvetenskap uppvisar inga som helst likheter med religion. Den som insinuerar det har bevisbördan. Kultur är inte ogripbart. Kultur är något i högsta grad konkret och påtagligt. Ogripbart blir det bara för den som letar efter världens yttersta princip, och som dessutom förutsätter att det skulle finnas en sådan princip. Den som talar utifrån en sådan position och som använder sådana argument ikläder sig maktens skepnad och för dess talan. Jag säger det igen: kultur kan bara uppfattas som flum av den som medvetet väljer att reducera frågan till sina minsta beståndsdelar. Vi talar bara om olika saker. Jag arbetar med att förstå kultur. Nykter vill misstänkliggöra mig. Vem av oss har rätt, egentligen. Det vet jag inte, men jag förstår hur Nykter tänker och jag vill gärna samtala vidare och lära mig mer. Det verkar Nykter inte vara intresserad av. Nykter vill vinna. Triumfera!

Du påstod att dina tankar var etablerade inom naturvetenskapen och hänvisar till Martin Ingvar (mfl); visa mig gärna var han resonerar som dig (men inte som mig), för jag misstänker att du missuppfattat honom.

Jag kan som sagt ha missuppfattat Martin Ingvar, men jag har i alla fall förklarat hur jag läser honom och har därmed öppnat upp för granskning av mina argument och tankar. Så länge jag inte ställs inför konkreta exempel på hur jag eventuellt har missförstått Ingvar väljer jag att inte gå in i den diskussionen. Nykter väljer att likt en pokerspelare hålla på sina kort, att inte avslöja sina kunskaper. Här handlar det återigen om att misstänkliggöra, inte om att förutsättningslöst samtala. Makten dyker upp igen. Ingen av oss har den, men den finns där. Bakom min rygg finns en hel bokhyllesektion med naturvetenskapliga böcker som jag har läst och som jag finner stöd och inspiration i. Där finns även några böcker som avfärdar kulturvetare, men eftersom de väljer att föra sin argumentation på samma sätt som Nykter finner jag ingen anledning att lyssna. 

PS Jag är bara en vanlig civilingenjör (den lägsta formen av liv ;) med en nedärvd omsorg om sådant som filosofiska resonemang och estetik. Logik och intellektuell ärlighet är viktigt för mig. DS mvh /nykter

Ett uttryck för ödmjukhet? Bara, vanlig och dessutom ”den lägsta formen av liv.” När man presenterar sig själv på det sättet, samtidigt som man levererar allvarlig kritik, då handlar det inte om ödmjukhet. Då handlar det om makt. Vari omsorgen om filosofiska resonemang och estetik ligger, får vi sväva i ovisshet om. Kommentarerna visar inga tecken på något annat än invändningar, insinueringar och makt. Civilingenjörer hyser jag den största respekt för. Utan dem hade jag inte kunnat sitta här och skriva denna text. Utan dem hade vi inget samhälle. Men en av de röda trådar som löper genom Flyktlinjer är frågan om makt och inflytande. Bara för att man är duktig på och aktad inom ett område betyder inte att allt man säger är riktigt och värt att tas på allvar.

Vad vill jag uppnå? Ja, kanske att du ställer lite stringenskrav på dina känslomässiga utläggningar, alternativt kallar det för vad det är, fria associationer, fantasier, konst eller dikt. Värden behöver inte mer pseudovetenskap.

Man blir inte intellektuell bara för att man skriver långt och citerar Foucault eller Wittgenstein, möjligtvis kvasiintellektuell. irriterad hälsning /nykter

Känslomässiga utläggningar, var har vi hört det förut? Det tror jag mina kvinnliga läsare kan svara på, för det är en vanlig maktteknik mellan män (logik, kultur) och kvinnor (känslor, biologi). Att hävda att den man diskuterar med drivs av känslor, det är ett av maktens renaste uttryck. I rest my case!

Pseudovetenskap, att det kommer upp här är mycket intressant. Det är en allvarlig anklagelse! Jag är emellertid disputerad och har publicerat en rad texter, böcker såväl som artiklar i referee-granskade tidskrifter. Det jag sysslar med är vetenskap! Inget annat! Och den som utan att anföra några som helst argument för motsatsen, den kan jag omöjligt känna respekt för. Men eftersom jag vet att makt korrumperar, och eftersom jag tryggt kan luta mig tillbaka i vissheten om att allt jag påstår bygger på beprövad vetenskaplig praxis, så väljer jag att istället tycka synd om Nykter som tydligen inte förstår vidden av sin egen okunnighet. Utan den makt som Nykter gör anspråk på och hämtar stöd från, finns bara en liten och mycket rädd och osäker människa kvar. (Lilla vän, hade jag kunnat säga om jag velat bemöta kommentaren med samma medel som Nykter, men jag väljer att inte göra det).

Precis som Nykter är jag, egentligen och ytterst, bara en enkel människa av kött och blod. Men till skillnad från Nykter är jag medveten om detta faktum, och om de maktordningar som finns och verkar inom alla kulturella sammanhang. Jag försöker (och vill gärna uppmärksammas om jag brister i detta) att inte använda makttekniker, mitt mål är att förstå dem.

Jag må skriva långt, det har påpekats från olika håll. Men det är svårt att gå på djupet med viktiga frågor om resonemangen inte får ta plats. Jag jobbar på att bli mer effektiv. Vi får se hur det går. Intellektuell har jag aldrig hävdat att jag är, det är Nykters ord. Men däremot har jag läst och arbetat mycket med, bland annat Foucault och Wittgenstein. Jag citerar dem dock inte bara (det vill säga försöker lägga makt bakom orden genom att ta hjälp av deras anseende), däremot använder jag deras tankar som verktyg i mitt arbete med att förstå kulturella processer. Utan Foucaults tankar om makt hade jag kanske känt mig nedtryckt och krossad av Nykters sätt att bemöta mig. Men tack vare Foucault kan jag istället förstå vad det handlar om, egentligen.

Nykter har ingen makt (lika lite som jag eller någon annan har det), men kommentarerna är fullkomligt marinerade av uttryck för makt!