Kopia vs Original? En fråga om makt!

Dagens Svenska Dagbladet innehåller (åtminstone) två artiklar som får mig att fundera över den eviga frågan om originalets status i världen. Jag har, med stöd och inspiration från Deleuze, i tidigare bloggposter avfärdat alla tankar på original. I världen finns inget bestående, bara rörelse och förändring. Följaktligen finns inget sådant som ett yttersta ursprung och heller inga original. Original existerar med andra ord bara i människors medvetande.

Frågan om vad som är original och kopior blir härigenom en fråga om makt. Eftersom det inte är uppenbart vad som är vad, krävs något eller någon instans som avgör frågan och fäller utlåtandet. Och bestämmande handlar alltid om makt. Den som har makten har också inflytande över kunskapen och dessutom redskap och resurser att genomdriva sin vilja med.

Ola Wong skriver i artikeln Kinas kopia av Volvo - Lovol om företaget Lovol, vars produkter och logotype uppvisar påfallande många likheter med Volvos logotype och produkter. Detta är inte det enda exemplet på strider om upphovsrätt inom företagsvärlden snart sagt alla stora företag är drabbade. Vad jag vill peka på och anser mig kunna tillföra diskussionen är att presentera verktyg för att upptäcka maktaspekten som finns här.

Vore det så att det verkligen fanns original i världen skulle problemet aldrig dykt upp. (Och man kan undra hur stort det är egentligen?) Här finns två sätt att förhålla sig till saken, två ingångar till frågan. För det första, vad är det Volvo har upphovsrätt till egentligen? Man kan tycka att det borde vara rätten att tillverka kvalitetsvaror till ett för kunden fördelaktigt pris och med en tilltalande design. Men det har mig veterligen ingen förbjudit företaget att göra. Vad det handlar om blir därmed en ren maktkamp. Och det man strider om är rätten till varans mervärde, inget annat.

För det andra, och detta är en sak som retat mig länge. Det rör höga chefers självgodhet och maktfullkomlighet. Vad Volvo gör egentligen, genom att ta strid i frågan, är att ringakta sina kunder. Upphovsrättsstriden gör det alldeles uppenbart att Volvo (och givetvis alla andra stora företag som agerar på samma sätt) inte vågar lita på kundernas goda omdöme. För om det vore så att det fanns något sådant som en unik Volvokvalitet i världen. Om det verkligen existerade ett, och ett enda, original, då skulle problemet med kopior inte existera. Då skulle Volvos värde verkligen vara, på det sätt det gjorde på femtiotalet eller när det nu var man lanserade den kampanjen.

Men det finns inga original i världen, bara förändring och kamp om makt. Frågan man som konsument kan ställa sig är, för vem strider de multinationella företagen? Vems intressen är det som står på spel? Är det konsumenternas eller producenternas? Och vill man verkligen skänka sina sina surt förvärvade pengar till företag vars juridiska avdelning är oändligt mycket större än deras kundavdelning, om de ens har någon sådan i egen regi.

Vad som behövs för att möta problemet (som är växande) är en allmän och väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande. Så länge denna förmåga inte aktiveras och används brett av kunder och medborgare. Så länge kommer samhället att styras uppifrån och ner. Och då spelar det i förlängningen heller ingen roll att man kämpar i Nordafrika, om man vill ställa problemet på sin yttersta spets. Detta rör ju alla aspekter av makt, även politiska. Vi har ett val, som allmänhet betraktad. Antingen beter vi oss som passiva offer och låter oss styras av arroganta och maktfullkomliga galjonsfigurer (ledare som gått på myten om sin egen förträfflighet), över vilka allmänheten egentligen har makten, eftersom denna kommer underifrån. Eller så agerar vi i vår vardag, det vill säga använder det inflytande vi  har och med hjälp av kritiskt tänkande som verktyg arbetar för att nå målet med långsiktig hållbarhet.

Vad som behövs är att man överger den fåfänga tron på att det finns original i världen, och att det på ett objektivt sätt skulle kunna gå att avgöra vad som är en kopia. Kritiskt tänkande sätter fokus på framtiden istället för det förflutna. Det är den enda framkomliga vägen, om man frågar mig!

Det finns som sagt en artikel till i Svenska Dagbladet, dagens Under strecket, som kan sägas tangera frågan om kopior och original. Vad jag kommer att tänka på när jag läser den är Foucaults tankar om Diskursens (inre) utestängningsmekanismer, närmare bestämt den som handlar om sanning kontra osanning. Vad den belyser är också frågan om original, kopior och om makt. Utestängningsmekanismen går ut på att bara den som befinner sig i sanningen, det vill säga den som har godkänts som klok och värd att lyssnas på kommer att få uttala sig. Först bestämmer man alltså vem som är klok och vem som är galen, och sedan slår man sig till ro. Det är olyckligt!

Under streckat handlar om Carl Fredrik Hill, den mytomspunne, psykiskt sjuke konstnären som tydligen röner framgångar idag, 100 år efter sin död. Hill kan användas som illustration till den ibland nästan ursinniga kampen som förs inom vetenskapen och som handlar om vem man skall lyssna på. Utövarna av vetenskap måste granskas in i minsta detalj, innan de får uttala sig. Och detta är en stark trend idag. Kraven på granskning av person har ökat. Detta till priset av en minskad förmåga till kritiskt tänkande inom akademin. För granskningshysterin innebär att har man en gång blivit klassad som pålitlig, då kommer allt man säger därefter att uppfattas som sanning, eller i alla fall mer värt än det som den säger som inte fått godkännandet. Hills framgångar visar att även den som är sjuk kan prestera värdefulla saker, och att det är allmänhetens som i slutändan bestämmer värdet.

Tendensen inom vetenskapen att allt skall granskas och godkännas innan det får spridas uppvisar påfallande likheter med agerandet hos ledningarna för de multinationella företagen i deras bevakande av sina patent. Skillnaden är att samhällsriskerna är så mycket större om vetenskap blir en exklusiv och toppstyrd verksamhet. Om allmänheten överlåter det kritiska tänkandet till dem som skapar (varorna och) vetandet, då är vi alla illa ute!

Även den som är galen kan (hypotetiska i alla fall) säga kloka saker, och den som ståtar med akademiska titlar kan säga galenskaper, det är uppenbart. Vad som behövs för att möta båda dessa utmaningar är en ökad allmän förmåga till kritiskt tänkande. Makten över (inte bara) vetandet måste spridas. Det finns ett ämne inom akdemin som jobbar med den frågan och som utvecklar verktyg som kan användas för detta ändamål.

Kulturvetenskap heter det. Finns på en högskola nära dig!