Lärde mig ett nytt ord idag, pseudokvantiteter. Det står i Sven-Erik Liedmans nya bok: Hets! En bok om skolan. Den recenseras i dagens GP. Än en gång, verkar det som, har Liedman pekat på ett viktigt problem och sagt något klokt om detta.
Och än en gång kommer de kloka orden och visheten, det ingen kan argumentera emot, att hyllas på kultursidor, läsas med förundran och tas emot med utrop som: Äntligen! Äntligen någon som säger det vi alla innerst inne vet! Äntligen får vi det belyst för oss, det vi tror på, brinner för och vill, egentligen.
Än en gång, tyvärr, tyvärr, tyvärr, befarar jag att det kommer att bli som vanligt. Att de kloka orden bara når fram till de redan frälsta. Liedman kommer, med rätta att hyllas, men hans budskap kommer inte att få fäste. Det är inte vad jag vill, men det är vad jag befarar (exemplen på att det finns fog för oron finns överallt här är ett exempel på hur det kan gå om man låter siffror och rankingar styra). Hoppas innerligt att jag får fel.
Tyvärr ser jag det allt för ofta. Tyvärr händer det, gång på gång, att jag i min högskolevardag tvingas lyssna på och förväntas imponeras av den som talar med pengar eller fina titlar i ryggen. Ständigt förväntas jag lyssna mer på vem som talar än vad som egentligen sägs. För så är det, har man bara siffror på det kan ingen ifrågasätta vad som sägs. Den som försöker argumentera med någon som har siffror, den går in i diskussionen som underdog. Fattar man inte det. Försöker man ändå, eftersom det man har att säga är väl genomtänkt, logiskt konsistent och inte minst klokt, då spelar det ingen roll hur många uppmuntrande ord man fått på vägen. När man går upp på scenen (om man ens tillåts äntra den) med dessa förutsättningar, då är det David mot Goliat, och rena siffror vinner över klokhet, nio gånger av tio!
Här ser jag ett gigantiskt problem torna upp sig, inte bara för mitt ämne Kulturvetenskap (om det vore det enda som var hotat skulle jag inte vara det minsta orolig), utan för hela den institution jag verkar inom, brinner för och tror på. Oron växer för varje termin, för det jag ser är precis det Liedman pekar på i sin bok. Bruket av, hänvisningen till och tron på nyttan med, pseudokvaliteter ökar och tränger in på allt fler områden. Siffror vinner alltid över klokhet. Det som transformerats till siffor, det väger alltid tyngre än kloka ord. Farhågor om att vi är inne på ett sluttande plan av kunskapsförflackning viftas bort som flugor, om säger om, de inte backas upp med siffror. Och några sådana siffror finns inte. Frustrerande? Det är bara förnamnet!
Siffror är förtrollande. De är enkla att hantera, kan behandlas av maskiner, presenteras som grafer, jämföras och, viktigast av allt, inga (aldrig så genomtänkta och kloka) argument biter på dem. Och den forskare som är beredd att personifiera siffrorna, den som är villig att föra deras talan. Han eller hon kan alltid räkna med att bli lyssnad på. Siffor är makt! Vem vill inte ha makt, pengar och inflytande?
Det spelar ingen som helst roll att alla egentligen vet att subjektiva omdömen aldrig går att översättas till siffror. Mot bättre vetande viker allt för många, allt för ofta ner sig, av rädsla för att förora i anseende. Den som vill bli tagen på allvar, den som vill utöva inflytande, måste se till att ha siffor att backa upp påståendena med. Så länge som detta moment 22 förnekas kommer problemen inom skolan att bestå. Något annat vore ett mirakel.
Hur ska man då göra om man tror att sifferfixeringen är farlig? Hur får man kloka tankar att fästa vid i det kollektiva medvetandet? Hur når man ut med visheten?
Jag vet ärligt talat inte! Men jag klänger mig fast vid halmstrået som hoppet om att visheten skall segra utgör. Och i väntan på bättre tider skriver jag bloggposter. Det är mitt sätt att få ur mig frustration och sprida insikter. Mitt sätt att sublimera det som annars skulle förgöra mig. Flyktlinjer är mitt sätt att dra strån till den stack som, om vi bara blir tillräckligt många som vill och tror på samma sak, kommer att kunna växa och bli något stort.
Ett nytt universitet är möjligt, och det är inte längre bort än en tanke!
5 kommentarer:
Hej Eddy! Javisst får vi hoppas att du har fel när det gäller Liedmans bok, att du har helt fel om att de tankar han tar upp i den inte kommer att få något större genomslag. Ett gott tecken, på att du har fel, skulle det kunna var att boken var slut på Adlibris när jag kollade upp den. Det känns bra att böcker av visdom ges ut och tar slut och jag funderar på vad det skulle kunna betyda att någon inte har räknat med att visdom skulle sälja.
Jag förundras också dagligen av siffrornas makt och kan också se hur siffrorna får fäste på ställen där de kanske inte alls borde vara. Flyktlinjer är bra, det är givande att se bloggen växa fram och jag håller med om det mesta som jag förstår och i det jag inte förstår försöker jag få till ett möte med de andra, bl.a. fenomenologiska, begrepp som jag har. Jag vill gärna delta i samtalet, men mina tankar avbryts just nu hela tiden av… siffrorna. Galet, jag vet, men så är det att "befinna sig i företagandet", det får jag just nu förhålla mig till men i mitt vetenskapande kan jag inte se att siffrorna skulle komma in något mer. Pseudokvantiteter! Vilket kärnfullt uttryck!
Det finns absolut hopp om ett nytt universitet! Vi ses!
Att Liedman har läsare, det står klart. Och det är naturligtvis glädjande, och det inger absolut hopp. Men Marie, det jag oroas över är att han bara når de redan frälsta. Och att hans tankar bara resulterar i nickande instämmande, men att vardagen med kraft rusar vidare i riktning mot mer mätbarhet. Det är det som oroar mig! Varför får tankarna och klokheten inte fäste i medvetandet och resulterar i handling? En gåta!
För övrigt får du snart vår ansökan. Ert åkeri står med i ansökan, och får vi pengar är du/ni hjärtligt välkomna in i processen. Och det kanske kan ge dig inspiration. Vi får hålla tummarna.
Hoppas du inte drunknar i siffrorna! Jag läser gärna mer om hur du tar till dig och relaterar Deleuze till fenomenologin. Det är ju lite samma andas barn, ursprungligen.
På återhörande!
Hej Eddy!
Jag har inte läst S-E Liedmans bok. Emellertid har jag beställt den idag. Vill dock säga att jag tror inte detta är den typ av bok som kommer nå ut till den stora massan. Därför håller jag med dig Eddy om att den kommer bara bli bekräftad av de, som redan insett detta.
Jag tänkte på det du skrev att siffror blir makt, jämfört med bra argument som förs fram. Och visst är det så. Och det kommer att fortsätta att reproduceras sådana här tankegångar om skolan och samhället i stort anser och håller upp matematiken som det främsta.
I flera århundraden har matematik uppfattas och därmed blivit som sanningsägande lösning på alla problem. Det som får mig att konfunderad är om att om det verkligen förhöll sig på det sättet. Då skulle väl inte stora delar av världen se ut som den gör. Detta är enligt mig är tydligt tecken på att matematiken aldrig kan räkna ut människors eller framtidens behov. Således läggs det för mycket förtroende på att siffror ska lösa allt samt de modeller och tekniker som inrättar sig efter detta synsätt .
Fast det är klart att om detta anses viktigt, blir det ju en viss kategori, som får makt. Så därför finns det någon som tjänar på det här kortsiktigt men långsiktigt och som absolut sanning, nej inte chans.
Alltid kul att följa din blogg
Hej igen och igen Eddy! Säger jag, fast det är så klart inget som märks... att min bärbara dator är helt opålitlig och har gjort att två inlägg försvunnit. En stationär dator nu och ett litet inlägg om att jag ser fram emot att vara med i processen, maila över när det känns som att det är ett bra tillfälle. Återkommer gärna med fenomenologin i sällskap.Drunknar inte i siffrorna just nu, eftersom jag har flytväst. Skepp ohoj!
Skicka en kommentar