Det har så klart med åldern att göra. Tiden går snabbare ju äldre man blir. Fast även med hänsyn tagen till det snurrar tillvaron fortare än den borde. Hösten har flimrat förbi. Snart är det jul och sen kommer vårens alla uppsatser. Hur tar man vara på det som är här och nu? Mindfulness kanske, fast det förändrar ju inte situationen; behandlar bara symptomen. Om jag lär mig hantera stressen bättre och om vi blir fler som lär oss samma sak kan hastigheten öka lite till innan den når sin oundvikliga gräns. För det finns en gräns. Alla system och tillstånd har en gräns och befinner sig mer eller mindre långt ifrån jämvikt. Om framtiden skapas här och nu, i det möjligheternas mellanrum som vi lever i, just i skarven mellan då och sedan, spelar det roll vad vi gör och hur vi tänker. Hastar vi mot nästa mål eller stannar vi upp och tänker efter? Ensam kan ingen förändra världen, men det många gör får konsekvenser. Tillsammans skapar vi kulturen som vi sedan antingen älskar eller hatar, som antingen är hållbar eller ohållbar. Det handlar inte om samarbete, utan om a-parallella processer av ömsesidiga tillblivelser. Jag är beroende av dig på samma sätt som du är beroende av mig, även om vi inte känner varandra. Människa blir man tillsammans, på gott och på ont.
Forskning om kultur handlar om att öka medvetenheten om dessa saker. Tiden är det enda vi har. Livet består av tid, av timmar, dagar, nätter, år. Tidens flod pratas det om ibland, och visst kan tiden uppfattas som ett flöde, men tid försvinner bara. Tid går inte att dämma upp, spara eller återanvända. Det som var framtiden igår är idag, som blir historia imorgon. Vi lever här och nu, mellan då och sedan. Upplevelsen av idag påverkar både synen på historien och framtiden. Var det bättre förr, eller har vi vår bästa tid framför oss? Ingen vet och ingen kan veta. Historien är det vi minns, det vi kan minas och det vi vill minnas. Historien är ett urval, annars skulle vi sitta fast i den och varken se nuet eller kunna föreställa oss något annat. Framtiden är drömmarna om det som skulle kunna bli. Ser det mörkt eller ljust ut? Det beror på; vem man är, hur man fungerar, tänker, vill och om man är harmonisk och närvarande eller stressad och orolig. Samma historia och framtid ser olika ut beroende på det som är här och nu, beroende på vilka möjligheter som finns i just det möjligheternas mellanrum som just du, just nu befinner dig i.
Framtiden går inte att styra, men nuet kan påverkas, vilket förändrar framtiden. Det är den tanken jag far efter och undersöker möjligheterna med och förutsättningarna för. Framtiden är öppen, men den påverkas ändå. Visioner kan förändra synen på både historien, nuet och framtiden. Fokuserar man på djärva mål är det någon annan som bestämmer och som sedan tar åt sig äran åt uppfyllelsen eller skyller misslyckandet på dig och mig. Vi kan förändra världen och få ut mer av tiden vi har till vårt förfogande. Om tillräckligt många vill och gör vad som krävs, i vardagen, här och nu, ensamma men ändå tillsammans i en ömsesidig process av a-parallell tillblivelse. Det jag tänker på är ingen revolution, snarare motsatsen till en revolution. En revolution är någons och den har ett mål. Ett kollektivt fokus på det som är här och nu är något annat. Det är en samtidig och ömsesidig handling, men den är inte målinriktad. Det handlar om det som är här och nu. Andas in. Andas ut. Stanna upp. Tänk efter. Vad är viktigt i livet? Stop. Tyst. Reflektera. Det är de enda som görs gemensamt, allt annat är unikt. Den förändring jag har i åtanke handlar inte om att sluta sig samman kring ett gemensamt mål. Bara om att tillsammans bryta ett destruktivt mönster för att sedan skapa något nytt och mer hållbart av människornas visioner om ett gott liv. Hur många som har ett arbete tycker att ni gör för lite, upp med en hand? Hur många skulle vilja ha mer tid att tänka, vila och reflektera över vart vi är på väg? Det finns en enorm förändringspotential i det där mellanrummet som när som helst kan öppnas upp och utnyttjas. Stop. Tyst. Reflektera.
Tiden kan som sagt inte dämmas upp eller sparas. Den utgör en enorm kraft. Idag är vi alla slavar under den där kraften, men det förhållandet kan hur enkelt som helst förändras. Stop. Tyst. Reflektera är ett slags hälsosam och hållbarhetsfrämjande variant av Timothy Learys berömda mantra: Tune in, turn on, drop out. Det går att bli mer närvarande, men det behövs inga droger och att stiga av innebär att man lämnar över makten till någon annan. Leary uppmanade till uppgivenhet. Stop, betyder gör ingenting utom att andas och vara närvarande här och nu. Tyst, betyder: skapa en rimlig förutsättning att använda den intellektuella kapacitet som alla människor förfogar över. Reflektera, betyder tänk efter, ensam eller tillsammans. Vad vill jag? Vad är bra, för mig och för samhället? Vart är vi på väg? Vill vi dit? Vad är ett gott liv? När tiden bara rusar på är det lätt att drabbas av tunnelseende, och då är risken stor att man gör saker som man sedan ångrar. Stop. Tyst. Reflektera. Det är ingen uppmaning att röra sig i en annan riktning. Bara en tanke. Låt oss göra ett försök. Vad har vi att förlora? Kommer vi fram till att det är bra som det är behöver ingenting förändras, och om vi kommer fram till att det skulle kunna vara mycket bättre då är det hög tid att göra något, innan det är försent.
Här och nu är ett möjligheternas mellanrum, en ständigt upprepad chans. Man kan vänta till imorgon och ta vara på den då, men det är lätt hänt att man glömmer det i julhetsen,vårstressen, sommarens jakt på fint väder och upplevelser, och så vidare ... Det är livet och samhället som flimrar förbi. Och det blir vad vi gör det till, var och en för sig, tillsammans.
Gör universiteten till en lekplats och satsa på grundforskningen, sa några av Nobelpristagarna igår. Stop. Tyst. Reflektera. Så skapas ny kunskap. Och ny kunskap kan visa sig användbar om man tillåter sig säga: Stop. Tyst. Reflektera. Det svåra är att inse hur enkelt det är, egentligen. Sedan handlar det bara om att inse och acceptera att det inte finns några garantier. Det är så ny kunskap skapas, och det är så den kommer till användning. Stop.Tyst. Reflektera. Det är så konsekvenser av tankar och handlingar granskas, och så som ett gott och hållbart liv växer fram. Stop. Tyst. Reflektera. Lägg örat mot marken, känn in och tänk efter. Det är här och nu, mellan då och sedan, som framtiden blir till och den blir vad vi gemensamt gör den till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar