Vill önska alla läsare en riktigt god jul! Tar ledigt från det vanliga bloggandet idag och kan inte lova att det blir en uppdatering varje dag här runt jul. Så måste det få vara. Skrivandet får inte bli ett tvång. Det är också i mellanrummen som det händer. Andas in, stanna upp, tänk efter, andas ut. Livet är liksom kulturen och kunskapsutvecklingen processer av tillblivelse. Om man bara fokuserar på prestation och kvantitet blir kvaliteten lidande. Utan eftertanke och perioder av kravlös vila, utan tid att bara vara, i avsaknad av marginaler, sker ingen utveckling och kan livet och samhället aldrig bli hållbart.
Igår åt vi stadig tysk husmanskost. Väldigt gott och mycket trevligt. Här i Berlin är stämningen en aning dämpad. Alltid går lite långsammare, är lite tystare och man tar sig tid. Det bidrog paradoxalt nog till känslan. Mitt i bedrövelsen finns något vackert. Julen blir värdigare när intensiteten i kommersen minskar. Överallt runt julmarknaden där lastbilen körde in bland stånden finns öar av ljus, blommor och banderoller. Det blir en påminnelse om livets bräcklighet. Om hur viktigt det är att ta vara på tiden man har. Och tyskarna visar glädjande nog att hot inte måste leda till hat.
Resan blev inte riktigt som vi tänkte. Det oväntat oväntade kom emellan. Att ta det personligt och ge efter för besvikelsen vore att gå rakt på tvärs mot allt jag håller heligt. Undantagen är regeln, det man har att rätta sig efter. Vardagen, det normala, är inget man kan räkna med. Framtiden går aldrig att räkna på och mål kan aldrig säkras. Kulturen förändras och människorna med. Man kan drömma, hoppas och planera, men måluppfyllelse går aldrig att garantera. Det är den övertygelsen om att det normala kan tas för givet som underblåser vreden som många människor känner, men låter vi politiken styras av känslor går vi terroristernas ärenden. Att vara rädd och agera försiktigt är självklart och viktigt, men att agera i affekt är förödande för allt vad hållbarhet heter. SD har fel, det är inte känslan som räknas.
Den här bilden är tagen vid ingången till Berlin Zoo, och alldeles utanför finns Olof Palmes plats. Bara ett stenkast bort ligger julmarknaden. Palme var en klok ledare, liksom Obama. Idag verkar det vara problematiskt att vara klok. Att tveka inför tanken på att blåsa upp löftena, att hålla sig för god för smutskastning, att motstå populism och värna hållbarhet, i ordets alla betydelser, vilket alla kloka ledare måste göra, verkar idag inte vara en framgångsrik strategi för att vinna val.
Det enda man kan göra är att leva i nuet och ta vara på chanserna som alltid dyker upp lika oväntat som problemen. Nu är ett mellanrum, en öppen plats mellan då och sedan. Nu är enda gången man kan göra skillnad. Nu är upprepad skillnad. Det går inte att ändra det som hänt, men det man gör här och nu rår man i alla fall delvis över. Lever man på minnen och jämför man hur det är med hur det en gång var är risken stor att man blir bitter, och lever man i framtiden, om målen som satts upp är intecknade, kan utfallet bara bli antingen besvikelse eller bekräftelse av det man redan visste. Bara genom att vara närvarande nu, och genom att upprepa den känslan, genom att ta in och reflektera, kan man leva livet fullt ut.
Tar tillfället att påminna mig om det, om allt som är vackert och viktigt i livet, allt det där man har så lätt att bara ta för givet. Jag tror inte man kan tänka bort problem eller nå framgång genom att ha en positiv inställning, men man kan försöka påminna sig om att inget är svart eller vitt, allt är både och och livet är som det är oavsett hur man ser på det.
Hittade denna modell av Brandenburger Tor, i choklad och marsipan på KaDeWe. Lite svår att få med sig hem ... Nåväl, nu ska vi äta frukost, gå en långpromenad i det gråa vädret och handla till kvällens julbuffé på hotellrummet. En riktigt God Jul önskar jag er, så hörs vi när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar