lördag 11 juni 2016

När endast det bästa är gott nog är det illa ställt

Den eller det bästa; idag ska man inte nöja sig med mindre, sägs det. Endast det bästa anses gott nog till den bäste. Lätt att få för sig att det skulle vara självklart, för vem vill nöja sig med en halvmesyr, en medelmåtta, eller något som inte riktigt lever upp till förväntningarna? Alla vill ha det bästa för sig och sina nära och kära, självklart är det så. Fast när det blir norm och bara det bästa anses gott nog är risken stor att alla blir besvikna. Och det är ju inte bra för någon. Om bara det bästa duger kommer endast ett ytterst litet fåtal kunna bli lyckliga. Bäst kan bara en vara.

Tänk om fler lärde sig konsten att uppskatta, även det som inte riktigt kan sägas vara bäst. Tänk om fler lärde sig se skönheten i det fula, eller om det unika, egensinniga och slitna eftertraktades. Tänk vad många fler som mycket lättare skulle kunna bli lyckliga. Att bara det bästa är gott nog är ingen naturlag, det är ett resultat av kultur. Kultur kan förändras. Kultur är förändring. Jakten på det bästa till lägsta möjliga pris leder inte till något gott för någon. Ingen är bäst för evigt. Vill man ligga på topp kan man aldrig slå sig till ro. Där endast det bästa är gott nog jagar och jagas alla. Där finns inget lugn och ingen ro, bara misstänksamhet och missnöjdhet.

Den eller det som är bäst kan fortfarande vara dåligt. Bäst är ett relativt mått. Bra kan många vara, och att hjälpa andra att bli bättre utgör inget hot, tvärtom. Om fler hjälper varandra att bli bättre ökar chansen att fler blir nöjda och glada. Blir bra norm kan fler slå sig till ro och utveckla förmågan att bli nöjd. Räcker det att vara bra kan alla sträva efter att bli bättre och fler kan hjälpa varandra. Plötsligt utgör medmänniskorna inte ett hot. Därför kan man stanna upp, tänka efter och se världen med andra ögon. Skillnaden mellan bäst och bra är minimal, men som norm i samhället ger respektive livshållning upphov till helt olika kulturer. Där bäst är målet är missnöjdhet en dygd, och där bra är det man strävar efter finns utrymme att vila i det man har.

Förmågan att uppskatta, det man har, den man är och det som är, är sorgligt underutvecklad i vårt samhälle idag. Detta att bara det bästa är gott nog är ett tecken i tiden, en variant på tanken om att någon annan ska göra mig lycklig. Som om lycka kommer utifrån. Det gör den inte, lycklig blir den som är nöjd, och nöjd blir man när ens förväntningar är i harmoni med ens förutsättningar och sammanhanget man finns och verkar i. Därför har alla något att vinna på att lära sig uppskatta, på att utveckla förmågan att slå sig till ro och vara närvarande.

Det handlar om tillit, medmänsklighet, kärlek och uppmärksamhet. Ytterst handlar det om hållbarhet. Det bästa är ett förödande mål för mänskligheten och livet på jorden. Nyckeln till hållbarhet finns inte där ute, för oss att upptäcka, den bär vi alla inom oss. Det handlar om en tillsynes trivial förmåga, förmågan att känna uppskattning och vara närvarande. Den förmågan kostar ingenting och det krävs inga investeringar för att utveckla den. Alla kan bli bättre på att uppskatta och känna uppskattning.

Vackert väder. Ett leende på spårvagnen. En andmamman som tar hand om sina ungar. Ett glas öl. Vänner, kärlek, god mat. Överallt, runtomkring oss alla finns saker att känna tacksamhet över och uppskattning inför. Nöjer man sig endast med den bäste eller det bästa blir man dock tunnelseende och känner sig ensam och hotad. Fastnar man där kan man få för sig att lycka och hållbarhet är omöjliga mål. Så är det inte. Allt handlar om vilka förväntningar man har.

Den bäste är kanske inte ens bra, tänk på det. Men om du är nöjd med den eller det du har kan ingen ta känslan ifrån dig. Och om många känner sig nöjda kan fler slå sig till ro. Plötsligt öppnar sig en rad möjligheter, för många. Rätt som det är finns tid att mötas, tid att samtala. Tid att bara vara. Slipper man jaga ser man mer och får lättare att uppskatta skönheten i livet och det som är. Chansen att man blir nöjd lättare ökar.

Vad blir du lycklig av? Att andra är avundsjuka på dig för att du är bäst eller har den eller det som är bäst? Eller för att du är nöjd med den du är och det du har? Hållbarhet är bara svårt om vi krånglar till det, och det är precis vad vi gör idag.

Inga kommentarer: