Objektet The Rolling Stones, som pedagogiskt exempel

Var, när, hur och på vilka sätt finns och verkar rockgruppen The Rolling Stones. Hur kan fenomenet Stones förstås? Om det tänkte jag reflektera, lite kort och även utöka perspektivet något till kulturen som helhet. Vad krävs för att ett fenomen ska kunna kännas igen som just det fenomenet, till skillnad från det där? Vad gör The Rolling Stones till The Rolling Stones? Den frågan är allmängiltig, så detta handlar inte om Mick, Keith, Charlíe och Ron. Men jag gillar gruppen och imponeras av dess förmåga att dels hålla samman, dels hålla sig kvar i den absoluta toppen. Hur kan detta förstås, och vad säger det om andra sammanhållna fenomen, om kultur?

För det första är det viktigt framhålla att svaret på frågorna inte finns hos någon enskild del av gruppen. Vad vi har att göra med är ett komplext fenomen med en otroligt stor mängd komponenter som dessutom förändras och byts ut över tid. Bandmedlemmarna är så klart viktiga, men på inget sätt avgörande. Enskilda medlemmar har bytts ut, utan att det påverkat The Rolling Stones som fenomen på något avgörande sätt. Möjligen har man idag kommit dit hän att det inte går att byta ut fler medlemmar, men om det vet ingen. Många menar att det är Jagger och Richards som är The Roling Stones, basta. Andra att det är antingen Mick, eller Keith. Jag menar att det är helheten, det komplexa samspelet mellan en lång rad delkomponenter (människor, materia, teknologier och immateriella aspekter) sammantaget som utgör och levandehåller fenomenet The Rolling Stones.

Stones kan sägas vara ett objekt. Det går inte att dela upp gruppen i sina beståndsdelar, undersöka dessa var för sig och sedan uttala sig om helheten med ledning i den kunskap som delarna bär på. Objektet Stones kan härigenom bara nås utifrån. Det är poängen med att tala om Stons och andra fenomen som objekt. Liksom en molekyl (som också kan sägas vara ett objekt) finns det krafter som håller objektet, fenomenet eller i detta fall gruppen samman. Vid varje givet tillfälle är det väldigt många fler aktörer än bandmedlemmarna som krävs för att Stones skall kunna kännas igen om just Stones, och alla är delar av objektet som hålls samman av ett slags kraft. För att förstå vad det handlar om och vad vi har att göra med kan man exempelvis tänka gravitation, det är ett bra tankeverktyg för att förstå. Eller om man är lite mer teoretiskt driven, i termer av Spinozas Conatus, eller Nietschzes Viljan till makt. Stones är resultatet av sammanhållandet, inte summan av delarna. Och det går inte att hitta några svar på insidan, någon djupare och mer fundamental förklaring på fenomenet. Det går bara att studera utifrån, på ytan. Objektstanken är därför bra att använda som verktyg för att förstå.

Multiplicitet (som föredömligt förklarats av Annemarie Mol i boken The body muliple) är en annan tankemodell, hämtad från Deleuze. Det finns andra. Det viktiga är inte vilket verktyg man använder, det viktiga är vad man gör med det man har och använder. Dagens bloggpost handlar om att lansera en användbar förståelse för alla de saker och fenomen som finns i vardagen, som vi människor (som också är ett slags objekt) interagerar med och som påverkar oss, men som även vi, i och genom interaktionen påverkar. Kultur är som bekant en process av ömsesidig tillblivelse, och det som driver processen är denna gäckande kraft.

En vanlig önskan är att få svar på frågan om vad något är, egentligen, ytterst, innerst. Svaret på den typen av frågor antas finnas, men gör inte det. Det finns inget egentligt, yttersta svar på frågan om var eller hur, oavsett om det handlar om The Rolling Stones eller något annat. Att förstå detta, insikten om att världen är uppbyggd av objekt som interagerar med andra objekt, och att samtliga objekts inre är dolt för insyn. Den är central. Förstår vi detta, då öppnar sig fantastiska möjligheter för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Även om man går i psykoanalys kommer man aldrig att hitta det definitiva svaret på vem man är. Samma gäller Stones och alla andra objekt. Den insikten utgår från kulturvetenskaplig forskning.

Inte ens Keith och Mick, gruppens frontfigurer och viktigaste låtskrivare har oinskränkt makt över det objekt de utgör centrala delkomponenter av. De kan inte komponera vilken musik som helst. Objektet Stones väcker förväntningar och om dessa inte infrias känns gruppen inte igen, och då finns den inte. Publiken utgör en inte oväsentlig del av objektet. Liksom historien och mytologin som byggts upp kring gruppen, och hela den infrastruktur som fömedlar tankar och distribuerar önskningar. Även denna bloggpost och det andra jag skrivit här om gruppen är delar av helheten, av objektet Stones.

Sammanhållandet är viktigt. Kraften som håller ihop delarna. Den är osynligt och kan bara iakttas i efterhand, genom effekterna den ger upphov till. Likt radioaktivitet är sammanhållandet en osynlig men mäktig kraft som äger förmågan att ge upphov till imponerande effekter. Utan denna kraft, denna vilja till makt, Conatus, finns varken Stones eller Sverige, varken Flyktlinjer eller Högskolan Väst, varken du eller jag. Allt existerar på grund av sammanhållande krafter. Inget står helt fritt från något annat.

Förstår vi det och om den insikten vore mer spridd, om fler såg på världen och sig själva på det sättet: som objekt interagerande med andra objekt. Då skulle arbetet med att förändra allt det vi kollektivt vill förändra, underlättas. Det är vad kulturvetenskap handlar om. Att undersöka förutsättningar för förändring. Kultur är ett slags kraft. Den går bara att studera indirekt, med ledning av effekterna som den ger upphov till. Kultur går att förändra, om tillräckligt många vill och agerar kollektivt. Kultur är handling, förändring, tillblivelse och skapas i och genom interaktion mellan aktörer/objekt. Kultur angår oss alla, överallt, alltid.

Varför, frågar jag mig därför, är mitt ämne ständigt hotat av nedläggning? Vad är det för krafter som verkar, vilka blir effekterna, och vem tjänar på att den kulturvetenskapliga kompetensen försvinner från det sammanhang alla delar med varandra? Om det funderar jag vidare, här och i vardagen. Under tiden lyssnar jag på, denna och andra låtar av Stones.