Svåra ord, och dess förklaringskraft

Har lite svårt att hitta inspiration idag. Renoveringen av vardagsrummet tar tid och energi. Jag är urusel på tålamod, om och när jag väl satt igång något. Har lite för lätt att slarva, även om jag vill att resultatet ska bli bra. Tvingar mig därför att skriva lite, men jag har varken kraft eller förmåga att skriva en helt ny bloggpost. Jag återvänder till en gammal, och redigerar den och gör den aktuell. Snart är det arbete igen och livet återgår till sin normala lunk. Då tar jag tar i filosofin igen, vilket jag längtar efter. Och här kommer en försmak av sådana tankar.

Haecceity är ett ovanligt ord som Deleuze och Guattari använder för att fånga innebörden av ting eller fenomens karaktär, på nya sätt. På sätt som inte i onödan låser fast. Haecceity beskrivs på Wikipedia som ett begrepp hämtat från den medeltida filosofen Don Scotus. Det beskrivs där som "dettahet", eller det är i alla fall så som jag översätter ordet thisness. De utmärkande egenskaper som gör något, till något.

Sådana definitioner och tankar väcker i alla fall min fantasi. Innebörden i begreppet Haecceity, liksom i Deleuze och Guattaris övriga arbeten är aldrig direkt tillgängliga. Det krävs alltid något av mig för att avlockas mening och betydelse. Definitionen är aldrig given, men just därför värd att arbetas med. Finns inget tråkigare än att få något serverat på fat, tycker jag.

Deleuze och Guattari själva anger följande, som beskrivning på vad de menar att Haecceity betyder.

There is a mode of individuation very different from that of a person, subject, thing or substance. We reserve the name haecceity for it. A season, a winter, an hour, a date have a perfect individuality lacking nothing, even though this individuality is different from that of a thing or a subject. They are haecceities in the sense that they consist entirely of relations of movement and rest between molecules or particles, capacities to affect and be affected.

Vad som beskrivs i citatet, så som jag läser det, är realiseringen av ett slags sammansättning som under en begränsad tid fungerar som en individ eller aktör, men som egentligen är ett sammanhållet fenomen som kan delas upp och vars beståndsdelar samtidigt kan kopplas samman med andra för att bilda andra sammansättningar.

Detta gäller allt. Skrivbordet jag sitter vid, datorn och köttbullarna jag nyss åt. Även jag är sammansatt av mindre delar, vilka hålls samman för en begränsad tid. Allt fast förflyktigas, inget är beständigt. Det finns bara rörelse, och repeterad skillnad.

Söker man på nätet hittar man många olika poster som berör, bearbetar och därmed bygger vidare på begreppet (se här, här och här). Begreppet lever sitt eget liv, och blir på det sättet till ett slags illustration av sin egen innebörd. Det finns och verkar i världen genom relationerna det skapar och upprätthåller, i och genom vilan och rörelsen. Och det har kapacitet att affekteras och att bli affekterat.

Det kan beskrivas som ett slags essens, en entitets unika egenskap. Det som gör mig till mig. Min iPad till just min iPad, för att visa att det inte handlar om ett allmänt begrepp. Varje entitet är unik, har sin haecceity.

It is the entire assemblage in its individuated aggregate that is a haecceity; it is this assemblage that is defined by a longitude and a latitude, by speeds and affects, independently of forms and subjects, which belong to another plane. 

Vad betyder det? Kan inte svara på det så här på rak arm. Det har en innebörd, men den undflyr mig när jag ska sätta fingret på den. Inte så speciellt vetenskapligt, jag vet. Men vilken vetenskap talar vi om då? Den som utövas på universitet, eller den som försöker förstå världen i dess komplexitet. Den vetenskap där man kan göra (och måste, efter konstens alla regler, göra) karriär för att få säga något som tas på allvar. Eller talar vi om vetenskap i termer av sökande efter svar, för nyfikenhetens skull? Det spelar roll.

Vilken position vi talar från, och vad vi vill uppnå med det vi säger. Det spelar roll för vad vi kommer fram till. Vetenskap är skapat vetande. Vetenskap är också en karriärväg. Men sökandet efter kunskap är något annat. Det är en ständigt pågående verksamhet, vars utövare går in i och ut ur. Det är en haecceity som hålls samman av alla som har något konstruktivt att bidra med. Och den finns och verkar i världen bara så länge som den just finns och verkar.

Så vill jag se på denna blogg. Flyktlinjer är ett slags haecceity. Ett assemblage eller anordning bestående av all den teknologi som gör bloggandet möjligt samt av läsarna som dagligen, av olika anledningar, söker sig hit. Jag har ingen aning om hur mycket som blir läst, eller hur länge man stannar. Men några lämnar kommentarer (tack!). Alla är en del av Flyktlinjer, som bara finns så länge som det händer något här. Aningen på mitt initiativ, eller någon annans. Ingen av delarna är mer betydelsefull än någon annan.

Sensmoral: Svåra, ovanliga och tankeväckande ord är bättre än enkla och tydliga för att förstå den komplexa och föränderliga värld vi lever i..