Diskutera rätt saker, på rätt sätt

Vinst i välfärden diskuteras ofta. Eller det diskuteras egentligen ganska lite. Argument upprepas, ingen lyssnar och frågan anses avgjord på förhand. Det borde talas med om detta, samtalas. Vill man VERKLIGEN ha ett samhälle som fungerar går det inte att hävda att man vet eller att svaret är givet. Livet fungerar inte på det sättet. Vinst i välfärden är en sådan fråga som varken samtalas om på rätt sätt, eller utförs väl. Och patienterna blir lidande, vilket är alla (möjligen med undantag för de verkligt privilegierade som har råd med privata försäkringar). Samhället blir lidande av att fel saker diskuteras på fel sätt. Den som får mig att inse detta är nationalekonomen Niklas Blomqvist som svarar på kritiken han fått på ett tidigare debattinlägg.

Ibland verkar debatten om vinst i välfärden fastnat i gamla hjulspår. Man kan inte låta bli att undra om marknads- och vinstförespråkarna medvetet försöker hålla kvar debatten i meningslösheter vi borde lämnat för länge sen. Kanske för att deras ursprungliga argument om effektivare privat vård inte har lika starkt stöd, nu när det testats i praktiken, som de hade hoppats.

Kunskapssamhället visar här sin kris. Hellre än att verkligen vilja förstå vad som fungerar och hur man gör rätt handlar debatten om för eller mot något som ingen ännu vet något om. Det är lätt att debattera teorin, men ju mer praktik och evidens som finns desto mer borde debatten handla om det. Hur är det med effektiviteten egentligen? Och hur mäter man den? Vem mäter, när mäter man och vad är det som mäts? Försvararna av vinst i välfärden företräder vinstintresset eller vill sänka skatterna och talar med andra ord i egen sak. Vården och skolan används för att uppnå andra syften än god vård och fungerande undervisning. Är ens effektivitet ett bra mått? Är det vårdens uppgift att sänka kostnader, eller är det att utnyttja avsatta medel på, för samhället som helhet, bästa sätt? Detta borde man samtala om innan man ens inför den typen av reformer. Diskuteras fel saker på fel sätt kommer god vård och fungerande undervisning aldrig att uppnås. Var finns evidensen för att möjligheten att göra vinst verkligen leder till att samhället faktiskt får det samhället har rätt att begära? Skenande kostnader för stafettläkare, köer, stängda avdelningar, massuppsägningar bland nyckelpersonal och så vidare; det låter som effekter av prispress och effektivitetsjakt. Det borde talas mycket mer om det än om vinst eller ej!

Argument som: "Varför får man göra vinst på att bygga sjukhus men inte på att driva dem?" kan vid en första anblick verka bra (Näringsliv Debatt 21/7). Det betyder inte att det borde användas så länge det saknar en seriös grund. Om vi funderar över verksamhetens karaktär kan vi snabbt inse att frågan är lika relevant som: "Varför får man göra vinst på att bygga domstolar, men inte på utförandet av domarna i sig?". Eller "Varför får man göra vinst på vapentillverkning, men inte på privatisering av det nationella försvaret?".

Vem äger frågan och vem har privilegiet att ställa de rätta, verkliga frågorna, i dagens samhälle? Vad tjänar samhället på att låta privata aktörer bestämma hur frågan om vården och skolan ska angripas och vad debatten ska handla om? Det är en enorm skillnad mellan att bygga ett sjukhus eller en skola och bedriva vård och undervisning. Samhällsekonomiskt och rent mänskligt är det bättre att anställa fler människor i vården än att spara där och tvinga vårdpersonal ut i arbetslöshet. Och det är bättre för patienterna att betala läkare mer i lön (och därmed kunna tvinga dem att ta större ansvar) än att hyra in stafettläkare av ett företag som tjänar pengar på bristen på läkare. Samhällsekonomi är något annat än företagsekonomi, det är att jämföra äpplen och päron, det är en fråga om kunskap och bildning. Krisen i skolan hänger samman med krisen i våden och samhället. Allt och alla hänger ihop. Vad tjänar vi som lever i Sverige på att privata aktörer ger oss kostnadseffektiv vård om skattemedlen flyttas ut ur landet? Ingenting! Det är en aspekt av vinst i välfärden som borde samtalas om, mycket mer och på helt andra sätt och av helt andra människor än de som idag får ordet och har tolkningsföreträdet. Passar verkligen ALLA verksamheter att drivas med vinstintresse?

Svaret är självklart. Vissa verksamheter passar sig inte för privat utförande och vinstdrift. Debatten borde istället handla om ifall sjukvården är en sådan verksamhet eller inte. Här är dock inte teori eller empiri direkt på marknadsförespråkarnas sida. Kanske är det därför man ställer retoriska frågor istället för att ge svar.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka eller åt sidan. Stanna upp lite. Tänka efter, vidga perspektivet och se den större bilden. Jakten på sänkt skatt, sänkta kostnader och ökad effektivitet vad får det sättet att tänka och agera för konsekvenser, för individen och samhället, idag och på sikt? Tvärsäkra förståsigpåare finns det gott om, i båda lägren, men hur är det med kunskap, reflektionsförmåga och förståelse för andra intressen än de strikt ekonomiska? Pengar är viktigt, men är pengar verkligen viktigare än människor?

Så länge vi enbart talar om ekonomi när vården och skolan diskuteras talar vi inte om vård eller skola, och därför kommer vården och skolan heller inte att kunna utvecklas. Debatten om vinst i välfärden är en felaktig diskussion om fel saker och den kommer aldrig att kunna leda till ett hållbart samhälle! Det är en gammal sanning att man får vad man betalar för, och den gäller fortfarande. Vem tjänar på att privata aktörer kan ta ut vinst ur välfärden? Samhället på lång sikt (som behöver en vårdapparat som fungerar, idag och imorgon, för både personalen och patienterna), eller de privata aktörerna (som endast bryr sig om den ekonomiska vinsten)? Det borde vi, det vill säga alla vi som berörs av både skatten och kvaliteten i vården och skolan, samtala om på helt andra sätt än vi gör idag.