Kriga inte, älska!

Det är semester och jag behöver vara ledig från alla krav. Även om bloggandet inte är jobbigt, oftast ser jag det som en nödvändighet för att orka med mig själv och mitt liv, får det inte bli ett tvång att skriva varje dag på semestern. Jag renoverar lägenheten och läser skönlitteratur, tar dagarna som de kommer och skriver när jag känner inspiration och lust. Det är semester, det är vad jag behöver: Frihet att bara vara. För första gången på många år känner jag mig totalt fri och jag ser fram emot att få komma tillbaka till jobbet. Det finns så mycket spännande att ta tag i och skriva om, men inte än. Fortfarande är det över två veckor kvar av ledigheten. Sedan blir det åka av.

Ute i världen är det turbulent. Livet som jag lärt mig känna det utmanas från en hel massa olika håll. Arvet efter det andra världskriget håller på att lösas upp. En efter en lämnar efterkrigstidens dominerande figurer, de som "alltid" funnits där in. Många framträdande musiker, författare och politiker har dött på senare tid, och fler kommer att försvinna. Livet och samhället fungerar så. Barn växer upp, föräldrar blir gamla, allt förändras. Just nu förändras allt snabbt. Vi lever i en brytningstid och idag mer än på länge är framtiden en öppen fråga. Vad ska hända, i USA, Turkiet, Frankrike, Syrien, Ryssland och här hemma? Ingen vet, men vad vi gör spelar roll. Tankar ger konsekvenser. Kultur är en komplex process av ömsesidig tillblivelse.

Det talas om krig, om att Europa och Västvärlden är utsatt för en attack, att muslimer är ett hot mot allt som är bra. Hotet kommer dock, nu liksom alltid, inifrån. Det vi gör mot oss själva är alltid det som betyder mest och ger upphov till den största förändringen. Att välja ordet krig i beskrivningen av det som händer runt om i Europa kommer att resultera i långtgående konsekvenser. Läser i tidningen om vad Påven sagt, och tar intryck av vad Janerik Larssons skriver.

KL 1659 idag meddelade amerikanska NBC News: Pope Francis says 'the world is at war' after ISIS-linked church attack in France. Påven justerade något uttalandet i senare nyhetsbyråversioner.

Jag tror retoriken om ”krig” är exakt vad terroristerna i ISIS drömmer om att västmedierna ska basunera ut. Och medierna följer lydigt efter trots att krigsterminologin tycks mig högst överdriven.

Det tror jag också. Krig är exakt vad terroristerna vill ha. Västvärldens rika länder har byggt upp ett välstånd som den uppväxande generationen tar för givet. Även jag har svårt att tänka mig något annat än det jag vuxit upp med, men jag minns i alla fall de äldres berättelser om en annan tid, ett annat samhälle och helt andra förutsättningar. Jag hedrar deras minne genom att aktivt påminna mig om att krig aldrig kan vara lösningen på något mellanmänskligt problem. Ibland är krig oundvikligt, men krig är och kan aldrig vara lösningen. När Påven och andra talar om tillståndet i världen i termer av krig gör de sig skyldiga till något djupt problematiskt. Snart är det val i USA, och en av kandidaterna uttrycker sig på ett minst sagt oroväckande sätt. Trump vill bygga en mur och stänga gränsen. I Turkiet attackeras medierna och skolan, och i Syrien dödar regimen sina egna medborgare. Allt detta oroar mig. Ändå tror jag inte på våldets väg. Krig skapar sår som aldrig riktigt läker och de döda kommer aldrig tillbaka. Framtiden skapas här och nu och väljer vi krig, hårdare tag och mer kontroll är vårt sätt att leva förlorat. Det är vi som är det största hotet mot oss själva, inte de andra. 

Men i den inrikespolitiska debatten i USA, Frankrike och Tyskland fungerar ”krig” ypperligt.

Medierna är en makthavare, det visar inte minst Erdogans agerande efter kuppförsöket. Det som skrämmer är logiken som medierna agerar efter idag där all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet och sanningen ses mer som ett hinder än som en ledstjärna. Det är medierna som skapar ledare som Donald Trump, mediernas begär efter uppmärksamhet och reklampengar. Och inget ger mer uppmärksamhet än svarta krigsrubriker. Människors oro är en tillgång för den som vill tjäna pengar, lika mycket som den är ett hot mot det öppna, demokratiska samhället. Pengarnas makt över människorna, samhället och kulturen är enorm. Därför blir talet om krig än mer skrämmande.

Michael A. Cohen skrev idag i sin krönika om The Fear-Monger’s Handbook: The Danger of a Little Bit of Truth i en kommentar till Newt Gingrichs tal på det republikanska konventet:

If one didn’t know better, the doomsday scenario described by Gingrich is terrifying to consider: millions of radicalized Muslims intent on killing Americans, with weapons of mass destruction to boot. It’s hardly surprising that Americans would be scared by such a possibility. What he and other fear-mongers leave out is how slim the chances are of anything like this ever happening. This is exaggerated nonsense.

Gingrich utmålade ett scenario där miljoner muslimer utrustade med massförstörelsevapen angriper för att döda amerikaner. Detta är överdrivet nonsens.

Det bor över 300 miljoner människor i USA, och i Europa bor det 750 miljoner människor. Hur många terrorister finns det? Matematiken är enkel. Hotet kommer inifrån. Terrorister är ett hot mot enskilda och de kan ställa till med enorm förstörelse, ge upphov till många människors död och sprida skräck, men deras makt är och kommer alltid att vara begränsad. En väl fungerande demokrati som ett lands medborgare står bakom och förvarar kan ingen terrororganisation i världen hota. Hotet mot Sverige kommer alltid inifrån.

Varje gång krigsterminologin används gynnas ISIS. Det pågår förvisso ett krig - men i Syrien och Irak.

När medierna, liksom många företag idag, väljer att vara lojala ENDAST mot sin egen ekonomiska balansräkning utarmas demokratin, ökar rädslan, och hotet mot samhället som vi vant oss vid och ta för givet accentueras. Ekonomi är ett fantastiskt verktyg, men i samma stund som den blir ett mål hotas alla värden, även livet, freden och medmänskligheten. Vill vi på allvar förgöra terrorismen är ekonomin ett oundgängligt verktyg. Det krävs dock att vi ser kostnaderna för vård och skola, utgifterna för polis- och domstolsväsendet samt försvaret av det öppna samhället som investeringar, inte som kostnader. För den ekonomiska logiken känner ingen skillnad på gott och ont, vän eller fiende, hållbarhet eller förödelse. Ekonomin bryr sig endast om pengarna, vinsten och sig själv. Som konsumenter har vi alla en enorm makt, men bara om vi ser, förstår och agerar i enlighet med insikten. Kunskap har lika lite som pengar ett värde i sig, det är handlingarna som räknas.

Kriga inte, älska istället! Kärlek är inte lösningen på problemen vi står inför. Jag är inte naiv och även jag oroas. Rädslan jag känner handlar dock inte om hoten utifrån, utan om det som händer här hemma. Talet om krig och hatet mot allt och alla främmande, rädslan för muslimer som grupp. Det skrämmer mig, och enda sättet att rädda sig själv och världen är att välja kärleken och att älska sina medmänniskor lika mycket som en själv. Att fördöma krig och allt dödande är en kärlekshandling och att vägra ta till vapen, att välja orden och att agera solidariskt gentemot medmänniskorna är att välja kärlekens väg. Den vägen leder mot allt som är gott, hållbart och önskvärt. Det öppna samhället är bara öppet så länge vi försvarar öppenheten. Öppenhet och demokrati är värt att dö för på ett sätt som döden aldrig någonsin kan vara. Kärleken är stört av allt, för det finns inget vapen i världen som kan hota den. Försvaret av öppenhet handlar om att välja kärleken, krig handlar om att välja döden. Därför kommer hotet mot demokratin alltid inifrån, aldrig utifrån.