Trump, Turkiet, tillit och kunskapen i centrum

Tar dagen om den kommer. Ute är det varmt. Läser tidningen. Låter tankarna vandra. Ser ett mönster. Donald Trump är nyheten för dagen, eller cirkusen runt Republikanernas konvent. Där är kunskapen mer en belastning än en tillgång. All kritik rinner av Trump som vatten på en gås. Och när hans fru håller tal är det inte väl valda ord från hjärtat som uttalas, utan ett plagiat (av Michelle Obamas tal från 2008) som läses upp. Allt är på låtsas och det är som det ska. Att det kan vara USAs nästa president som står där på podiet och gör miner och gestikulerar skrämmer. Läser om personen och hans egenskaper, vilka kommer att prägla USA och världen under minst fyra år om man vinner, i en understreckare av Tommy Möller.

När Marco Rubio i en republikansk primärvalsdebatt anspelade på Donald Trumps små händer visste han vad han gjorde. Redan 1988 hade Spy Magazine kallat Trump för en ”short-fingered vulgarian” vilket ledde till att Trump på karakteristiskt vis gick till oförsonligt motangrepp. Dock inte för att ha beskrivits som vulgär; det som störde var det där med de korta fingrarna. Och i debatten med Rubio gick han rakt i fällan: med maximalt utsträckta händer förnekade han att de var små och garanterade dessutom att hans fortplantningsorgan var av fullgod storlek.

Episoden utgör upptakten i den amerikanske filosofiprofessorn Aaron James nyutkomna bok ”Assholes: A Theory of Donald Trump” (New York: Doubleday). James har i sin forskning intresserat sig för vad vi i Sverige skulle kalla ”skitstövlar” – en rak översättning av ordet ”asshole” ter sig aningen grov – och i Trump har han funnit ett tacksamt studieobjekt. Den nämnda episoden är som alla vet endast en i en lång rad av motsvarande händelser. ”The Donald” är den råbarkade munhuggningens okrönte mästare.

Om ledaren för ett av värdens största och mäktigaste länder låter sig provoceras på det sättet kan mycket förändras på kort tid. Möller avslutar med att säga att det är mycket som står på spel i höstens presidentval, vilket är ett understatement. Det är dessutom redan mycket som står på spel.

Årets presidentval kommer av allt att döma bli det smutsigaste någonsin. Aaron James menar att Trumps hätska retorik utmanar två viktiga principer i den republikanism som är arvet efter Abraham Lincoln och som har vårdats av båda partierna. Lagar och offentliga uttalanden ska inte (a) dela befolkningen och (b) uttrycka förakt för någon enskild människa eller grupp. Framförallt ska politiker inte bryta någon av dessa principer för att erhålla personlig eller partipolitisk vinning eller makt. James betraktar dessa principer i den republikanska traditionen som avgörande för en stabil och hållbar demokrati.

Tilliten dels till ledaren, dels mellan människorna i landet, står på spel och hotas. Och kunskapen visar Donald Trump föraktfullt fingret. Valet i USA kommer inte att handla om politik, utan om makt och pengar. Tillit och kunskap är verktyg för att bygga ett hållbart samhälle, men i jakten på pengar och makt är det inte verktyg som behövs, utan vapen. Det råder inga som helst tvivel om att Trump är beredd att ta till alla medel för att vinna. Men sen då? Hur ska han leda USA? Som sina företag? Jag bävar och skräms. Brexit visar att populistiska partier är kapabla till.

Det som händer i Turkiet skrämmer minst lika mycket. Demokratin är bräcklig till sin natur, och Erdogans agerande efter kuppen visar hur fort öppenhet och tillit i ett samhälle kan raseras. Det är ännu inte en vecka sedan kuppförsöket och redan har OMFATTANDE utrensningar genomförts. Antingen var detta planerat sedan tidigare och man väntade bara på ett tillfälle och en orsak, eller också ... Vågar inte tänka. Turkiet förhandlar med EU om ett eventuellt medlemskap. Nu införs undantagstillstånd och dödsstraff. EU säger att det inte är förenligt med EUs regler, men regler kan ändras, snabbt. Om makt och pengar står på spel är inget heligt, uppenbarligen. Som akademiker skräms jag av det som händer i Turkiet. Min blogg är ett potentiellt hot mot mig som person. Inte i Sverige idag, men i en framtid där ledare som Trump och Erdogan, vilka ser kunskapen som ett hot mot deras makt och inflytande. När terrorn väl fått fäste har demokratin, öppenheten, tilliten och kunskapen ingenting att sätta emot. Där och då offras allt och alla som står i vägen för ledarens ambitioner.

Kämpar för att inte rädslan ska ta över. Det fria ordet är ingenting värt om den som kan skriva låter sig tystas, om man ger efter för hot och farhågor och censurerar sina tankar. Seminariet i Almedalen om hoten mot författare och konstnärer finns kvar i minnet. Det är lätt att se och förstå, men svårt att hålla fast vid sina principer när man ser hur det står till med kunskapen i samhället. Skola och utbildning ska bedrivas i enlighet med New Public Management idag, som ett företag. Men hur drivs företag egentligen? Donald Trump har blivit rik och mäktig genom att bedriva affärer. Pengar är makt och lönsamhet allt. Vad händer då med värden som demokrati, tillit och kunskapen i centrum? Läser Jonas Fröbergs insiktsfulla och tänkvärda text om kartellbildningen bland lastbilsföretag i Europa. Om samhället ska styras som ett företag är denna och liknade texter oerhört viktiga, för det går inte att plocka russinen ur kakan och bara ta del av fördelarna. NPM är en medicin som måste sväljas i sin helhet. Allt kan som sagt förändras fort, och då blir följande ord en viktig varningsklocka.

Jag blundar och försöker få en bild av hur de tänkt – och räkna vad det kan ha kostat kunder – och miljö, men vågar inte tänka tanken ut.

Volvo samarbetade och erkände – och fick som belöning sina böter näst intill halverade, till 6,4 miljarder kronor. Men bara för att man var samarbetsvillig i utredningen i efterhand. Inte för att någon ansvarig i högsta ledningen under de 14 åren suckat djupt, lagt ner läsglasögonen och sagt: ”Hörni det här verkar ju genuint dåligt för miljön, kunderna och aktieägarna. Det känns framförallt inte bra i magen att vi lurar kunderna. Och det är ju dessutom förbjudet. Vi upphör!”

Miljön och kunderna, eller väljarna, betyder ingenting när företagens vinst och ledarnas makt står på spel. Pengar korrumperar och drömmen om att bli rik förvrider förfärande lätt huvudet på människor och får dem att gå med på saker de aldrig skulle göra annars. Donald Trump väljer att förneka forskningen som säger att klimatet påverkas av människor. I sin jakt på pengar och makt offrar han inte bara sanningen utan även det land han säger sig vilja göra great igen. Mönstret är tydligt. SCA, VW och banksektorn. Skolkonkurser och åsidosättande av demokratiska värden är regeln, inte undantaget i ett fullt ut marknadsanpassat samhälle. Rikedom är en dröm och för att hålla drömmen vid liv måste kunskapen offras, och det gör den i både politiken och näringslivet. Det talas om hållbarhet och ansvar, det är därför ledarna får så hög lön sägs det. Men hur ser det ut i praktiken? Vem får betala och vem drabbas?

Kartellen fortsatte tills en visselblåsare på MAN läckte i januari 2011, vilket följdes den 18 januari 2011 av Kommissionens gryningsräder mot alla bolag. Även Sveriges största.

EU:s kvarnar har malt under 5,5 år. Volvos ledning hade successivt avsatt 6,1 miljarder kronor i räkenskaperna. Helt korrekt agerat.

Men för att klarlägga: Volvo vältrade först över kostnader på kunder under 14 år. När nu räkningen på 6,4 miljarder kommer, skickas den i praktiken till aktieägarna.

Jag ringer upp Volvos presschef Kina Wileke och frågar om vem internt på Volvo som bär ansvar och om Volvo ska utkräva ansvar av denne/dessa.

Kina Wileke svarar att det är bolaget som sådant som anses skyldigt och att ”det är så det fungerar”. Hon tycks inte förstå min fråga om att en människa skulle bära ett ansvar.

Mötena mellan 1997 och 2004 hölls på ”senior manager level” – alltså på toppnivå – och ofta på branschmässor. Detaljer kompletterades på telefonmöten. Från 2004 organiserades kartellen genom lastbilsbolagens tyska dotterbolag, där man ”utbytte information elektroniskt”. Allt enligt EU-kommissionens pressmeddelande.

Volvos ordföranden under 1997 till 2011 var Håkan Frisinger, Lars Ramqvist, Finn Johnsson och Louis Schweitzer. Leif Johansson tog över som vd efter Sören Gyll 1997 och satt till 2011.

Ingen av dem behöver nu ta i denna jobbiga fråga.

Eller höll lastbilschefer på lägre nivå på med detta? Svaret: vi vet inte.

Det är mycket vi inte vet. Det är mer som vi inte vet än som vi vet. Därför är det inte tvärsäkra ledare vi behöver, utan kunskapen i centrum; transparens, tillit och ödmjukhet inför världens oöverblickbarhet. Förståelse för komplexitet och ledare som värnar öppenhet, demokrati och som betraktar pengar som ett verktyg för att sprida makt och ansvar, istället för ett vapen för egen vinnings skull. Om företag och samhällen nu betalar sina ledare astronomiska summor för att de ska leda och ta ansvar, varför låter man dem inte göra det? Vad är det för värderingar som gör det sättet att tänka och agera inte bara möjligt utan även önskvärt?

Det är nu dags att resa frågan på ett högre plan: Vad händer när ingen människa har något ansvar? Även de som på papperet är högst ansvariga med mångmiljonlöner? Vad händer när allt liksom är på låtsas och alltid någon annan – läs kunder och aktieägare – tar alla smällar och kostnader?

Är det där vi är? Har samhället kommit att bli något som inte riktigt tas på allvar? Är det underhållning och förströelse vi vill ha? Donald Trump ger folket det folket vill ha, men allt kan snabbt förändras. Ett misslyckat kuppförsök och på bara några dagar är allt det som tagit generationer att bygga upp vara undanröjt och förändrat till oigenkännlighet. Kunskap och utbildning är inte lösningen, och man läser inte på högskolan för att få ekonomisk belöning. Bildning är viktigt av helt andra skäl. Det kan se ut som en kostnad att satsa på humaniora och andra ämnen, men det är bara i relation till orimliga förväntningar på ledare och vinster som det ser dyrt ut. Jämför istället med vad det kommer att kosta för Turkiet att bygga upp demokratin igen, eller vad det kostar att återskapa Syren efter inbördeskriget eller klimatet.