Almedalen. En kort första reflektion

Efter ett dygn här i Almrdalen börjar ett mönster träda fram. Igår när vi kom kände jag mig som en yr höna och det var svårt att sortera intrycken. Jag ägnade därför några timmar åt att bara vandra omkring och låta det ena ge det andra, utan plan. Nu, särskilt efter att Forskningsrådets seminarium är avklarat och jag inte längre har några krav på mig, annat än lyssna och lära, känner jag att jag lite bättre förstår vad Almedalen är och handlar om. Avvaktar lite med en analys, men här kommer några intryck.

Almedalen är inte en enda sak, Almedalen är enormt mycket mer, större, komplext och mer mångtydigt än vad någon beskrivning kan fånga. Här finns verkligen allt. HELA stan är FYLLD av arrangemang, och överallt finns mötesplatser och människor som lyssnar, talar, träffas, lär och utbyter tankar om alla möjliga upptänkliga aspekter av samhället.

Här finns kulturen, näringslivet, organisationer, medierna och politiker samlade i ett slags parallella världar som ibland möts, ibland konfronteras med varandra och ibland bara pågår sida vid sida. Ett kreativt myller där det allvarliga och det opretentiösa blandas. Publiken kommer och går och anförandena, panelerna och debatter och samtal, intervjuer och opinionsbildning utspelar sig överallt, hela tiden. Visby kokar, bokstavligen talat. 

Allt är gratis och ingen ställer några frågor om vad just du gör, just där. På det sättet är Almedalen unikt och viktigt. Ett bildningsprojekt, om man vill och väljer att ta del av utbudet på det sättet. Det är nog det mest positiva intrycket jag har fått och tagit del av. Jag har lärt mig massor, dels av seminarierna, dels av seminarierna, dels bara av att vara här. Och det där berömda rosevinet som kommit att bli själva sinnebilden för Almedalen ser jag inte särskilt mycket av, delvis eftersom vi var trötta igår och åkte tidigt från Visby till Tofta två mil söder om staden, där vi bor inneboende i ett sunkigt hus som kan vara det minst glamorösa boendet jag inkvarterats i, någonsin. Det är också Almedalen. Almedalen är verkligen allt och inget, eller blir vad man gör det till. 

Visst finns näringslivet, konsulterna och de professionella nätverkarna här, överallt. Och kändistätheten är HÖG, minst sagt. Men den sidan av Almedalen är inte tydligare än någon annan, faktiskt. Politikerna är också här och respektive parti har sin dag, men det märks mest på TV. Man tar helt enkelt del av det man vill och gör vistelsen till det man önskar. Vill man lyssna på akademiker finns det hur mycket som helst, eller politik, företag och så vidare. Almedalen trotsar alla beskrivningar, det är i bjudna alla fall mitt intryck och så jag vill beskriva det hela. 

Ikväll ska vi lyssna på Stefan Löfven, och sen är vi bjudna på mingel. Det blir buss till huset ikväll, och imorgon fortsätter det i samma anda som det börjat, med den skillnaden att jag inte har några krav på mig. På fredag börjar semestern och ledigheten. 

Känns bra att avsluta arbetsåret här!