Det finns inga enkla lösningar, ändå är det inte svårt

Enkla lösningar. Överallt ser vi dem. (En snabb titt i dagens tidningar ger följande exempel, som på ett eller annat sätt är ett uttryck för tron på enkla lösningar: här och här). Alltid lika lockande, pockande på uppmärksamhet. Och gång på gång faller vi för dem, alla. Utan undantag! Kring det vill jag reflektera lite, och även fortsätta lite på tankarna från igår, om multipliciteter.

Effekterna av tron på att det finns något sådant som en enkel lösning på komplexa problem finns överallt, det gäller bara att öppna ögonen. Ställa in fokus, koppla på det kritiska tänkandet. Idag till exempel, på väg till jobbet, råkade jag ut för ett dörrfel på pendeltåget. Denna lilla detalj gjorde att närmare 100 resenärer kom sent till sina jobb i Trollhättan. Hade man gjort sig medveten om vad som verkligen krävs för att, inte bara starta utan även, och framförallt, upprätthålla trafiksystemet, då hade detta aldrig hänt. Men nu är det inte så. Det är inte så man tänker. Man planerar för normaltillstånd, och då ser det ut som att underhåll är en post som i den ekonomiska effektivitetens namn kan minskas. Resultatet är att enkla fel (allt för ofta) ger upphov till stora problem. Tänk om man resonerade så inom flyget?!

Att jämföra olika trafiksystem för att se hur man resonerar, vad man prioriterar och hur man arbetar. Det är ett sätt att använda sin kritiska förmåga, för att förstå. Och här finns en viktig och avgörande skillnad! Att kritisera utan att samtidigt försöka förstå, det är ett annat exempel på enkel lösning. Det är hur lätt som helst att kritisera SJ och Västtrafik, men utan förståelse faller kritiken. Att bara vara kritisk löser inga problem! Men att ídentifiera samband och att göra adekvata och belysande jämförelser som ökar förståelsen för grundproblemet, det är en väg som leder framåt. Och gör man det, jämför man tågtrafiken med flygtrafiken då finner man en central skillnad.

Inom flyget finns överhuvudtaget inga som helst utrymmen för slarv. Ett haveri där det leder obönhörligen till katastrof. Därför underhåller man sina plan och man har marginaler (även om dessa håller på att minskas i och med lågprisflygens uppdykande på marknaden), vilket gör att det trafiksystemet är långsiktigt hållbart. Åtminstone utifrån ett kortare, resenärorienterat perspektiv. Men även flyget är ett typexempel på enkel lösning. Jakten på tidsvinster gör att allt fler väljer flyget, vilket ur miljösynpunkt är långt ifrån långsiktigt hållbart.

Vad jag vill peka på är att det finns vissa saker som inte går att komma undan. Vissa lagar som inte går att bryta, hur mycket man än vill och önskar att så vore möjligt. Och det är först när man stöter på dessa gränser som man upptäcker dem.

Ett exempel som ligger nära till hands att reflektera över är människokroppen. Om den vet vi, vad gäller funktion och basal uppbyggnad, att den inte har förändrats nämnvärt på de senaste 10000 åren. Genetiskt har mycket lite hänt sedan stenåldern. Kulturellt har det hänt oerhört mycket. Men fortfarande behöver människokroppen ett visst antal timmar sömn, en bestämd mängd näring, värme och trygghet, för att kunna fungera över tid. Det kan inga önskningar i världen ändra på. Ändå är det precis vad man gång på gång försöker göra. Hela tiden dyker det upp nya exempel på tankar som utmanar gränserna för den mänskliga biologin.

Utbildningspolitiken är ett exempel. Den måste effektiviseras, sägs det. Men vem är det som kräver det? Är det enskilda individer, eller är det en ekonomisk logik? Det är ett annat exempel på kritisk tänkande, kombinerat med en önskan om förståelse för vilka drivkrafter som styr skeendet. Jag har ingen lösning på det problemet, men så länge man inte väger in basalt mänskliga behov och begränsningar i kalkylen, så länge man inte räknar med marginaler och tar hänsyn till det oväntat, ovänade. Ja, då kommer man inte att hitta en långsikigt hållbara lösning!

Exemplen ovan är bara några, på att visionerna inte är i harmoni med långsiktig hållbarhet. Exempel på hur det virtuellas tryck på det reella är starkt. Men det går att förändra. Om bara tillräckligt många inser sambanden, och aktivt agerar på andra sätt.

Samhället är som sagt en multiplicitet. Ett sammanhållet fenomen, bestående av såväl, reellt, materiella aspekter och komponenter som immateriellt, virtuella. Och det är i den icke-linjärt, maskiniska process som samspelet mellan delarna ger upphov till, som samhället kontinuerligt frambringas. På gott och ont. Vad man än tycker och tänker om detta är det ett faktum som inte går att sopa under mattan. Det går inte att komma förbi denna fundamentala förutsättning för socialt liv.

Tron på enkla lösningar ger konstant upphov till felslut, och dessa får vi leva med. Oavsett och vi var för eller emot besluten när de togs, oavsett om vi gillade dem eller ej får vi alla leva med konsekvenserna av dem. Det är dags att inse det! Dags att använda det kritiska tänkandet. Hög tid att sluta lyssna på dem som talar om för oss att det går att äta kakan, och samtidigt ha den kvar. Det är omöjligt!

Det finns inga enkla lösningar. Det gör inte det! Men det finns hopp. För även om det inte på något sätt är enkelt, behövs bara insikt om förutsättningarna (och den är enkel att skaffa sig), en kollektiv vilja att göra något åt problemen, och tid samt tålamod. Lätt att säga, men svårt att genomföra i stor skala.

Vad jag vill peka på är att hindren för långsiktig hållbarhet inte finns i det reala, de finns i det virtuella. Tänk på Berlinmuren, det var ett reellt faktum under en stor del av 1900-talet. En betongmur som handfast delade Europas befolkning. Men så fort tillräckligt många bortsåg från hindret, så fort tillräckligt många slutade acceptera dess fysiska existens, så fort den inte hade virtuell bärighet, så fort gick det att bli av med den. Insikten man bör medvetandegöra här är att Berlinmuren mycket mer bestod av tankar än av betong.

Så enkelt var det, är det, att ändra på även den mest handfasta struktur. Egentligen! Det är emellertid ingen enkel lösning. Bara ett utpekande av vilka möjligheter som finns. Ett resultat av kritiskt tänkande, i kombination med en önskan om att förstå.

För att få reellt existerande långsikigt hållbara system behöver vi tänka långsiktigt, inte lättsiktigt!