Skola som affärsidé, är en dålig idé

Att marknadsföra något är en helt annan sak än att driva en långsiktigt hållbar verksamhet. Och att tjäna pengar på driften är inte samma sak som att resultatet blir bra, på sikt. Så är det, helt enkelt. Därför bör vissa samhällsbärande institutioner inte drivas av företag med VINSTINTRESSE. Framförallt bör vi inte lyssna okritiskt på företagens egna argument för att få fortsätta driva sin verksamhet. Skolan är en sådan samhällsbärande institution och eftersom skolans mål är att garantera samhällets långsiktiga behov av kunskaper är det förkastligt att överlåta verksamheten till företag med kortsiktiga vinstintressen. Det är min fasta övertygelse. Skolan ska ha ett enda fokus: Mesta möjliga och bästa kunskap, för den summa pengar som samhället investerar i verksamheten.

Jag är inte motståndare till valfrihet, det är viktigt, men om den går ut över skolans övergripande mål väljer jag kunskapen, varje dag i veckan. Skolan ska utbilda eleverna och förbereda den uppväxande generationen för en oviss framtid. Eleverna har rätt att möta lärare som har ett enda uppdrag: Att undervisa och som bara fokuserar på lärande och kunskapsutveckling. Den företagare som kan visa att hens verksamhet lever upp till dessa krav får gärna driva skola. Förutsatt att verksamheten inte dräneras av vinstuttag, som de facto flyttar pengar som hade kunnat läggas på kunskapsutveckling från eleverna till ägarna.

Valfrihetsreformen inom skolan gör också att skolor tvingas kämpa om eleverna och det gör men mad hjälp av marknadsföring. Den kostar också pengar. Kostsamt är det också att hålla valfriheten vid liv, för det fanns ingen valfrihet utan överkapacitet. Valfriheten i sig kostar pengar, för samhället och den kostnaden finansieras med hjälp av skatter. Jag vet inte hur mycket vi betalar för att hålla igång reformen, men det går att räkna på. Och det är en ansenlig summa som går till vinst, skatteplanering (för många av aktörerna på skolmarknaden idag har avancerade upplägg för att slippa betala skatt i Sverige), marknadsföring och lärarnas bristande på fokus på kunskapen. Allt som gör att skolan tvingas ägna sig åt annat än kunskap är en kostnad, för samhället. Antingen idag, eller imorgon.

Kunskapsfokus är skolans motsvarighet till järnvägens underhåll av spår, växlar och luftledningar. Om man jagar kostnader och om verksamhetens mål är att göra vinst kommer det att gå ut över allt som inte påverkar företagets rykte och i den kampen är alla medel tillåtna. Kan man visa att eleverna är nöjda, att betygen är höga, att personalen trivs och så vidare är detta argument som företagen kan använda för att driva verksamheten vidare och för att hålla reformen vid liv. Att svenska elevers kunskaper sjunker är en så pass diffus faktor att den enkelt går att snacka bort för en driven informationsansvarig på ett framgångsrikt aktiebolag. Det kan till och med användas som argument för mer valfrihet och ökade marginaler för vinstuttag.

Skolpengen flyttar ansvaret för samhällets framtida kunskapsbehov, från politikerna till individerna. Och individerna ska i dagens samhälle göra allt fler val, varav skolan är ett. Och eftersom det är omöjligt för alla inblandade att lova något, för ingen vet hur just mitt barn kommer att klara sig på en speciell skola, kommer hela ekvationen alltid att vara osäker. Därför är jag kritisk till att företag med vinstintresse ska få driva skolor. Min kritik handlar om att kunskapen inte hamnar i centrum i en värld där valfrihet och vinst samexisterar, för i förhållande till företagen är individerna (och ännu mer eleverna) alltid i underläge.

Det som får mig att skriva och tänka om skolan, vinsterna och valfriheten är dagens inlägg på DN-debatt, författat av Peje Emilsson, som är grundare och majoritetsägare av Kunskapsskolan. Han må vara en ansvarsfull och duktig skolledare med visioner och ambitioner, vilket han säkert är. Men faktum kvarstår, han talar i egen sak när han försvarar företagens rätt att göra vinst på skolverksamhet och hans inlägg fokuserar på och lyfter så klart bara fram alla fördelarna med hans företag. Han gör vad han kan för att påverka allmänheten om att hans företag är bra och att reformen också är bra. Inte ett ord sägs om hur stor vinst företaget gör (det vill säga hur mycket skattepengar som tas från samhället, skolan och kunskapen), för det är en företagshemlighet. Det är kanske det viktigaste argumentet mot företag som huvudmän i skolans värld, att verksamheten är skyddad mot insyn. Skolan är samhällets angelägenhet och det ska råda full transparens, annars gör vi oss själva en otjänst.

Kritiskt tänkande och analytisk förmåga är en av grundbultarna i en god utbildning och det är en djupt problematisk paradox att skolor kan drivas av företag som inte tillåter oberoende granskning av verksamheten. Hur förhandlas det om löner, till exempel? Vad går lärarnas uppdrag ut på, egentligen? Får man högre lön om betygen är höga? Hur stor är vinsten egentligen och var skattar man för den? Kommunens verksamhet är öppen för insyn och det ger friskolorna konkurrensfördelar och det faktum att kommunala skolor har ett större ansvar innebär dessutom att kostnaderna för den verksamheten blir högre. Upplägget gör att friskolorna kommer bättre ut ur jämförelsen och att deras verksamhet ser bättre ut.

Betänk att det inte gick dåligt för Sveriges elever, det var inte därför friskolereformen infördes. Det var för att det skulle gå ännu bättre. Idag vet vi hur det gick och det är bara i debattartiklar som den Peje Emilsson publicerar som allt är frid och fröjd. Hotet som målas upp i artikeln är med andra ord inget hot.

Vad händer om aktiebolag förbjuds verka i skolsektorn? Vad händer om 900 skolor med 160.000 elever inte får vara kvar?

Stiftelser kanske kan ta över några skolor men inte alla. Och det blir i så fall inte skolor för de många utan för speciella grupper. Den unika svenska modellen där alla har råd och rätt att välja och där framgångsrika skolidéer har en drivkraft att expandera kommer knappast att överleva.

Den diskussion vi fick efter det att Folksam med flera satte skolkoncernen JB i konkurs förra året var en västanfläkt jämfört med vad som väntar om Miljöpartiets och Vänsterpartiets idéer om att stänga ner den svenska friskolesektorn vinner gehör hos socialdemokratin.

För alla med barn och barnbarn i svenska skolor finns det anledning att ta sig en extra funderare i höstens val.

Det som händer är att vi går tillbaka till hur det var när jag gick i Skolan, till hur det var när svenska skolresultat låg i topp och svenska elever presterade bättre än de flesta i världen. Jag har svårt att det som ett hot och även jag uppmanar alla att ta sig en extra funderare innan de gör sitt val i höst.

Vad är det för skola och utbildning vi vill ha i framtiden? Är det en skola där varje skattekrona går till verksamheten, kunskapen och lärandet, eller är det en skola där valfriheten och företagens vinstuttag står i centrum? Det är ingen trivial fråga, för om vi inte väljer rätt kommer samhället, det vill säga vi att få betala. Företagen kommer inte att betala, de kan gå i konkurs. Det för vår skull, för vår framtid skolan finns. Att förbjuda aktiebolag och riskkapitalister att driva skolor är bara hotfullt för företagen.

Vår pedagogiska modell väckte internationellt intresse. Skolminister Lord Adonis i Blairs regering tog kontakt med oss 2009. I dag driver vi fem skolor med 4.000 elever i England. Engelska skattebetalare finansierar såväl byggande av skolor som drift. Det dröjde inte länge innan vi kontaktades av Joel Klein, då ansvarig för New Yorks skolor. Sedan 2011 driver vi Innovate School på Manhattan med skolpeng och med en majoritet av elever från minoriteter och lågavlönade familjer.

I dag har vi också skolor i Gurgaon och Abohar i Indien. Nästa steg är Saudiarabien, där vi tecknat avtal om att starta en kedja av skolor för flickor och pojkar med en första skola i Jedda 2016.

Svensk utbildning på export till andra länder. Vilka spännande möjligheter. Det tycker inte minst Mats, som var vår rektor i Ystad men nu är rektor i Gurgaon. Jag hoppas att vi snart får många fler duktiga svenska skolledare och lärare att arbeta för oss utomlands. Samtidigt berikar impulser och erfarenheter från vår verksamhet i England, USA och Indien utbildningen i Sverige.

Jag ska gärna erkänna att det känns lite konstigt att bli varmt välkomnad att öppna skolor i många andra länder samtidigt som ett antal politiker i hemlandet Sverige vill ha bort oss.

Emilsson talar här om sin idé, sin produkt och hur framgångsrik den är. Det är bra och det förtjänar han att berömmas för, men det han försvarar är inte den pedagogiska idén, det är hans och andra företagares rätt att göra vinst på sina idéer. Om skolan inte var ett företag skulle hans goda pedagogik kunna komma fler till godo. Det är han inte intresserad av, det han kämpar för är rätten att tjäna pengar. Ingen vill hindra honom att öppna skolor i Sverige, det enda Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill är att hindra företagen att göra vinst på något som bekostas av skatter. Om det är den pedagogiska visionen som är drivkraften för Emilsson har han inget att vara rädd för. Om det är kunskap han brinner är han värd all respekt, men tyvärr ser jag inget av detta i artikeln. Jag ser bara en företagare som värnar sin rätt att tjäna pengar.

Låt oss aldrig glömma att företag säljer produkter och att Emilsson och andra som på detta sätt försvarar vinster i välfärden talar i egen sak. Låt oss framförallt inte glömma att det var när den svenska skolan drevs av staten och var allas angelägenhet som dess resultat låg i världsklass!