Kulturvetare på offensiven

Igår hade jag det stora nöjet att få lyssna på förstaårsstudenternas avslutning av terminens sista kurs, en projektkurs med namnet: Kulturoffensiven. En heldag på Vera Sandbergs allé, i sal Vasa B. En högtidsdag för alla som ser värdet av och nyttan med kulturvetenskaplig kompetens. En spark i röven på Svenskt Näringsliv som vägrar inse vad och hur mycket man går minste om genom att förvägra sig själva den kunskap och de kompetenser som kulturvetare har. De enda som strular till sina liv och utvecklingsmöjligheter är företagarna som medvetet väljer bort kulturvetare. Det är synd och skam att en mäktig remissinstans och en organisation som säger sig företräda svenska intressen agerar som Svenskt Näringsliv, men det väljer jag att glömma idag. Här och nu vill jag istället förmedla något av alt det jag fick uppleva.

Under kursens gång har studenterna fått stöd och hjälp och inspiration i form av föreläsningar och workshops, men i övrigt har det inte funnits några andra krav än att de ska genomför ett projekt. Det räcker och fler instruktioner än så behövs inte för att kulturvetare ska få något gjort. Ingen målformulering, ingen kvalitetssäkring. På glädjen i att fritt få söka sig fram efter eget intresse med med hjälp av sina kunskaper, där och när det fungerar, räcker en lång väg och garanterar också kvalitet i innehållet i utförandet. När studenter och andra får göra det man är intresserad av och brinner för, när man får utveckla sina egna idéer, utan krav på ett på förhand bestämt utfall, blir det bra. Det var befriande och inspirerande samt hoppfullt att få detta bekräftat för sig.

Först ut var en grupp om fyra studenter. Rubriken var: "Stödfest för Ship to Gaza". Gruppen hade anordnat en musikfest med inträde, där överskottet gick till Ship to Gaza och man hade samlat in runt fem tusen kronor. Det jag tar med mig från gruppens berättelse om projektet är att inga processer är linjära och att det alltid finns olika vägar att nå ett mål. Det viktiga är inte vad man lovat, utan det man gör och att man aldrig tummar på kvaliteten eller tappar det övergripande syftet med projektet ur sikte. Problem är problem bara om man tillåter sig att hindras av dem. Alla hinder kan inte övervinnas, men det finns alltid alternativa vägar att gå som leder framåt. Detta vet den som jobbat med kultur, den som lärt sig analysera snåriga texter och som jobbar med abstraktioner. Kulturvetenskapens kunskaper är indirekta och ger kompetenser som kan användas på en rad olika sätt.

Nästa grupp hade titeln: Musikblogg. En ensam student har under kursens gång gjort slag i saken och äntligen startat en blogg om det hen brinner för: Musik. De inledande orden, "Det har inte blivit som jag tänkt mig", bekräftar ovanstående tankar, för det blev bra ändå. Och genom att dels stöta på problem, dels ha mandat att hitta på lösningar på dessa samt att modifiera målet, blev resultatet lyckat. Det övergripande målet var att nå ut med kulturvetenskapliga insikter och det som driver projektet framåt är intresset för musik. Det jag framförallt bär med mig härifrån är insikten om att små saker kan få stora konsekvenser och att ett bestämt och på förhand formulerat, detaljerat mål är mer till hinder än till gagn.

"Freja och Kulturen - Kulturbegreppet för barn", var titeln på nästa projekt. Och detta var dagens stora behållning även om alla projekt var intressanta. Här såg jag en enorm potential. Projektet gick ut på att skriva en barnbok, om kultur. Två studenter, en som skrivit och en som illustrerat. Resultatet? En fullkomligt lysande berättelse om kulturell komplexitet och kulturens undanglidande föränderlighet och kontextbundenhet. Inga termer, inga förklaringar, bara en rak berättelse om ett litet barns möte med kulturen. Hoppas att de får boken utgiven, för kan man förklara för ett litet barn, då förstår även vuxna. Och det är inte svaren som är de viktiga, det är frågorna och att man har fantasi nog att reflektera. Jag såg i boken ett slags tankefrö, som planteras i barnen och den uppväxande generationen. Ett frö som växer med tiden och som senare kan växa ut och blomma upp. En maskros som växer genom den asfalterade yta som Svenskt Näringsliv vill ska täcka det intellektuella landskapet. Kulturen kan aldrig fångas, den är alltid mångtydig!

Presentationen som följde på det, Utomhusbio, handlade om en filmfestival som ska arrangeras inom kort. Presentationen handlade om alla problem som ett sådant projekt kan generera och om hur sådana projekt tenderar att växa. Studenterna löste problemen och rodde projektet i hamn genom att jobba tillsammans och genom att följa med, istället för att dela upp helheten i delar som löses var för sig för att garantera att målet nåddes. Hade man gjort så hade projektet havererat och inget gott hade kommit ur det.

Nästa projekt: Inzoomat special: Campnäck, var ett studentradioprojekt som handlade om att skapa utrymme för samtal om Göteborgs stads satsning på ett samlat Campus för GU vid Näckrosdammen som ska knyta an till evenemangsstråket, för att placera Göteborg på kartan. Ett viktigt projekt som visar på kraften i samtal, för när ledningen för universitetet fick nys om projektet vill men stoppa det, för att frågan var inne i ett känsligt skede ... Kunskap och makt, makt och kunskap. Som sagt, ett viktigt projekt.

Därefter var det dags för ElakaSimon.com, som får presentera sig själv. Simon är en artist som byggt en hemsida för att marknadsföra sig och sin musik. Kulturkritiska texter som tar sig in och får en att tänka, kring kultur.

Cykelklubben - en cykeltur, följde på det. Projektet handlar om att bygga upp en rörelse där kulturupplevelser kombineras med motion samtidigt som man umgås och upptäcker staden tillsammans. Ett lysande projekt i all sin enkelhet, som kan bli ett sätt för nya studenter att hitta sitt Göteborg.

Efter det projektet vad det dags för: Vem känner vi som kan fixa det här då? Projektet var ett Releasparty för en ny skiva med den grupp, Art Tyrant, som studenten spelar i. Presentationen avslutades med ett smakprov från den kommande skivan som verkligen föll mig i smaken. Lyssna själv, här. Som sagt, när man får göra det man brinner för brukar det bli bra. Och jobbar man tillsammans ökar möjligheterna med kvadraten på deltagarnas ansträngningar.

Nästa projekt, Förlagsbranschen: från utkast till färdig bok, handlade om hur man gör för att bli utgiven. En student, en dröm, en kvalitativ empirisk undersökning. Och ett gott resultat som fler kan ha nytta av än dem som drömmer om att bli författare, för alla projekt har det gemensamt att det handlar om att förverkliga en vision inom ramen för en kontext, med allt vad det inbegriper. Det viktiga är inte vad projektet handlar om, utan att man driver det framåt. Och det visade alla studenterna att de hade förmågan till.

Efter detta byttes det ämne igen. Nästa grupp: Filmfeministerna, presenterade sitt projekt. En filmblogg där fokus ligger på genusanalys av populära filmer. Ett intresse, teoretiska kunskaper och ett viktigt budskap som tillsammans bildar en helhet med stor potential. Det enkla kombinerat med insikt och intresse leder till framgång. Hoppas projektet kan leva vidare och nå ut! Det behövs!

Filmtrailer var titeln på nästa projekt. Här var den drivande kraften alla skeptiker som talar om för kulturvetarstudenter att de inte blir något. Alla som inte ser, inte förstår. Projektet gick ut på att skapa en trailer till en film som handlar om allt man kan bli och allt man kan göra efter en kulturvetenskaplig utbildning. Det jag tar med mig därifrån är följande tanke: På en utbildning där man inte blir något bestämt kan man bli nästan vad som helst. På en utbildning där man själv får fylla formen med innehåll och på egen hand söka sig fram med hjälp av kunskaper och intressen, där får men med sig kompetenser som är användbara på hela arbetsmarknaden och står man väl rustad för en föränderlig framtid. Den typ av utbildningar som Svenskt Näringsliv vill att studenter ska satsa på är utbildningar som skräddarsytts efter företagens behov, vilket vi vet är nyckfullt.

Efter detta var det dags att lyssna på studenterna som tagit på sig ansvaret för att organisera och driva den monter som Göteborgs Universitet och institutionen för kulturvetenskaper ska presenteras i på Bok- och biblioteksmässan i september. En stor grupp med många viljor som ska jämkas samman. Jag är övertygad om att det kommer att gå bra!

Nästa projekt: Det där med pod är ju inne nu, handlade om en podradioserie vars titel är: Kyrkan och ... följt av Samhället, kulturen eller något annat. Ännu en vinkel på ämnet kultur, ännu ett medium att nå ut med kunskaperna. Ännu ett bevis på styrkan och mångfalden som finns i ämnet Kulturvetenskap.

Sista projektet hade titeln: Projekt-pitch, och det handlade om en gammal dröm som studenten burit på i många år men som nu, under Kulturoffensiven äntligen hittat sin form. Projektet handlade om att skapa en mötesplats för unga filmare och filmbranschen. Om sett att knyta ihop Filmen med pengar, teknik och team, vilket är vitala delar i allt filmskapande. En film börjar i huvudet och kruxet är att den måste realiseras eller i alla fall visualiseras innan den kan finansieras. Den kulturvetenskapliga kompetensen som detta projekt visade prov på och behållningen med presentationen var att studenten lyckats identifiera problemets kärna och att hen skapat en infrastruktur för att optimera möjligheterna för kreatörer att realisera sina visioner.

Som sagt, en mycket givande dag. Fylld av goda uppslag, viktiga tankar, variation och en inspirerande entusiasm. Inga tankar på betyg eller poäng, bara en gemensam vilja att komma vidare. En tro på framtiden och en givande manifestation över kulturvetenskapens nytta!

Stort tack och lycka till i framtiden, säger jag och rusar till dagens C-uppsatsexaminationer.