Pengarnas kraft och kunskapen

Skriver detta på bussen till en konferens på temat ekonomi. Låter tankarna flyga fritt, utan skyddsnät. Lovar inget, detta läses på eget bevåg.

Pengar är som söt och lockande honung. Och människorna är flugor som flockas runt det söta, hypnotiserande och förblindade av begär. Vill ha, vill ha, vill ha! Och ju mer man får desto starkare blir begäret efter mer. Missförstå mig inte. Jag är också en fluga, alla är det. Ingen står över eller är fri från begär. Jag är varken för eller mot, jag vill förstå. Och att pengar har denna lockelse samt att fungerar på detta sätt, om det råder ingen som helst tvekan. Frågan blir då hur (och om) pengarnas primitiva urkraft går att reglera och använda för att bygga ett hållbart samhälle. Eller är pengar liksom kärnkraft en kraft som människan gör bäst i att avstå från? Jag har inga svar, vill som sagt bara förstå. Det handlar inte om antingen eller, utan om både ock. Alltid om både ock, alltid om komplexitet och icke-linjär tillblivelse och förändring.

Pengar är inte goda eller onda. Pengar är heller inget i sig. Pengar är en urkraft och dess värde bestäms och förändras relationellt. Ekonomin växer fram mellan människor, i samhället och pengar har en egen verkan i och på världen. Pengar kan vara ett verktyg men lika ofta är människorna slavar under begäret efter rikedom. Förstår vi inte det kommer vi aldrig att kunna bygga ett hållbart samhälle. Förstår vi inte att det inte handlar om ifall vi ska ha pengar eller inte, utan om hur vi ska hantera ekonomin och samhället och om det är möjligt att leva ett gott liv tillsammans.

Genom att tänka på pengar som en kraft öppnas upp möjligheter för andra typer av samtal än dem vi ser idag, som handlar om ekonomin ska regleras eller inte, om politiken ska styra eller marknaden. Den typen av resonemang är allt för enkelt och polariserat. Livet och verkligheten går inte att reducera till antingen eller, och det finns ingen enda väg. Tänker man så riskerar man att förr eller senare börja förakta sina meningsmotståndare som upplevs oresonliga när de försvarar motsatt ståndpunkt. Debatten gör det med oss, reducerar allt till antingen eller. För eller mot! Ond - god, bra dålig. Verkligheten är oändligt mycket mer komplex än så. Därför är det bättre att tänka på kulturen som ett flöde, en komplex och föränderlig helhet bestående av komponenter och krafter som samverkar och gemensamt ger upphov till konsekvenser.

Människor vill varandra väl och är goda, det gäller för en förkrossande majoritet av jordens befolkning. Det är debatterna och polariseringen som tränger sig mellan individerna och vänder dem mot varandra. Och begäret efter makt och pengar, som ytterst är begär efter liv och överlevnad, förblindar, förenklar och gör att människans intellektuella kapacitet underutnyttjas. All kraft, allt fokus riktas mot meningsmotståndaren som hotar mina tankar från att nå spridning och därigenom minskar mina möjligheter att överleva. Om, säger om, det inte finns tid för reflektion och eftertanke. Om människor slutar lyssna på varandra, om förståelse betraktas som ett tecken på svaghet. Jag vet att även den mest fanatiske motståndaren, den mest hänföra försvararen av fria marknadskrafter och neo-liberalism vill väl.

Samtal är den väg jag väljer. Samtal är mitt sätt att närma mig världen, medmänniskorna och mitt sätt att förstå och hantera tillvarons komplexitet, pengarnas makt, kraft och alla de problem som följer på förenklingar och polarisering.

Problemet är att kunskapen förlorat sitt egenvärde, vilket gör den inledande liknelsen med flugorna som surrar runt honungen talande. När skolan ekonomiserades, som ett resultat av att begäret efter pengar nästlat sig in i politiken och där trängt ut snart sagt allt annat, förvandlades kunskap till ett medel, en kostnad och en lyx vi inte anser oss ha råd med. Bara det vetande som leder till förmedling av kapital accepteras, på nåder. Och på det sättet underminerar vi själva grunden för samhället. Kunskap är den enda garanten för mänsklighetens överlevnad. Om kunskapens värde urholkas och om det sprider sig en föreställning om att pengar är det enda vi behöver, då är vi flugor som blinda, berusade och mekaniskt flockas kring och förgör varandra i jakten på tillgång till honungen.

Kunskapen behöver till skillnad från pengarna försvaras. Det är skolans uppgift, att utveckla vetande och att försvara kunskapen. Idag bygger vi en skola vars mål är att gå med vinst. Vi har reformerat skolan till oigenkännlighet genom att ekonomisera den, genom att göra pengar till målet och kunskapen till medlet. Därför förlorar kunskapen i status och läraryrket i prestige. Kunskapen utarmas, för pengar är ju det enda som räknas och det är omöjligt att bli rik på kunskap. Det faktum att alla riskerar att bli fattiga om vi slutar bry oss om kunskapen är inte individens problem, det är någon annans.

Samtal, ser ett enormt behov av samtal. Samtal om pengar, kunskap, framtiden och hållbarhet. Vägrar tro att mina medmänniskor vill vara och tänker som flugor. Tror på kunskapen och på människan. Och om vi blir fler som samtalar kommer behovet av kunskap att växa och kunskapens värde att växa. Det behövs för att dra uppmärksamheten från pengarna till framtiden. Pengar är ett medel, en kraft, ett av många verktyg som människan uppfunnit och en resurs att göra något av. Men för att komma dit behöver vi en skola värd namnet, där kunskapen är målet och som bygger på övertygelsen att vetande och utbyte av tankar är det högsta goda.

Vet som sagt inte om ovanstående tankar är begripliga, men jag vet vad jag menar och samtalar gärna. Förklarar med andra ord. Skriver detta på väg till en konferens där just ekonomin står i centrum, och innovation, kreativitet samt hållbarhet. Och det är kring detta som mina tankar cirkulerar. Det är i dessa banor jag tänker, även om det inte är kristallklart. Men vad är å andra sidan det? Vore världen möjlig att begripa direkt behövdes ingen kunskap, inget intellektuellt utbyte. Ingen analytisk förmåga eller kritiskt tänkande. Ingen skola.