Sitter på konferens. Lyssnar på dagens första key-note-föreläsning. Konferensens tema är ekonomi, tillväxt och hållbarhet. Som kulturvetare bland alla ekonomer och statistiker känner jag mig minst sagt som en främmande fågel, men också som en student. Har inga som helst problem med något av detta. Jag trivs i dessa roller och vill ständig lära nytt. Dessutom har jag något viktigt att förmedla. Kunskap om kultur behöver alla, även om alla inte inser detta. Och därför är jag precis där jag ska vara. Detta blir det sista viktiga jag gör under läsåret 2013/2014. Åkte hit med en känsla av utmattning, men nu när jag sitter här och lyssnar, efter en god natts sömn, väl förberedd inför mitt anförande och peppad inför uppdraget som diskutant, är jag visserligen fortfarande trött, men jag känner mig också inspirerad och jag längtar redan efter nästa läsår. Snart är det semester, dessutom. Livet är gott. Så var det inte förra året, då tog det tre veckor in på semestern innan jag fann lugnet och ron och kroppen kunde vila och återhämta sig. Året som gått har inte varit lika turbulent som förra, men helt säker på vad jag skulle göra och var jag skulle vara var jag inte förrän vid jul och våren är alltid en intensiv tid. Trött är jag alltså, men mindre trött, mer inspirerad och jag har dessutom en spännande höst med ganska stora marginaler att se fram emot. Därför kommer känslan över mig igen, insikten om att jag har världens bästa arbete. Oerhört tacksam för det, för att jag har hälsan och för livet. Viktigt att sätta det på pränt, för kan man känna så finns inga problem, hur turbulent och problematiskt allt än må vara.
Vill tala nu. Vill att klockan ska vara ett och att jag ska få sätta ord på mina tankar om kultur, men jag får vänta och jag fyller tiden fram till dess med att förbereda mig och slipa på detaljerna. Lyssnar på och lär av nästa key-note-talare. Nyss handlade det om Japan, nu om USA. Ekonomi, statistik och vägar mot hållbarhet och tillväxt. Förstår långt ifrån allt, men jag lär och det är det viktigaste. Jag lär inte bara om det som föreläsarna talar om, jag lär lika mycket om mina områden genom att lyssna. Detta stärker mig i övertygelsen om att kunskap finns överallt, verkligen överallt, om man bara kan lära sig öppna ögonen och se. Om man bara kan göra sig fri från prestige, vara lite ödmjuk och lyssna. Den dagen jag känner mig fullärd är det dags att lämna akademin. Vetenskap handlar om det vi INTE vet. Om det ska jag tala i eftermiddag. Om kulturvetenskap som vetenskapen om allt det som finns i världen men som vi inte vet något om, men som ändå finns där och påverkar, allt och alla. Statistiker, fysiker och andra forskar om det vi vet, men världen är full av mörk materia som vi inte vet något om. Kulturvetenskap är vetenskapen om detta, om kulturens mörka materia.
Tänker på sommaren och på hur jag ska tänka om och vilka ambitioner jag ska ha i och med bloggandet. Förra sommaren väntade och väntade jag på en inspiration och skrivarglädje som aldrig riktigt ville infinna sig. Jag var som sagt trött, ända in i märgen trött. Därför blev det inte speciellt många poster publicerade under sommaren 2013. Nu känner jag en helt anan inspiration och upptäckarglädje. Sommaren ser jag som en kravlös tid, ett mellanrum i tillvaron. Inga krav får finnas, inget annat mål än skrivarglädje och lyckan i att få vara kreativ. Jag kommer inte heller denna sommar att blogga dagligen, men jag kommer definitivt att vara mer kreativ i skrivandet. Har en massa uppslag, som jag dock inte ska avslöja något om här. Det kommer att visa sig hur det går och vad det blir, men här och nu har jag dock öppnat upp en ny etikett: Anspråkslösa sommarposter. Här skriver jag bara, här tillåter jag mig att sätta på pränt vad som dyker upp. Kreativitet är inget som kan beställas fram så jag kan inget garantera, men jag behöver en plats att bara kasta ut, upp och iväg det som dyker upp i huvudet. Sedan får vi se vad som kan komma ur det. Kanske blir det bra, kanske inte, poängen är att det måste få blir som det blir och att det finns ett värde i just det. Därför ser jag fram emot att få ta den här terminen och det här läsåret i mål. Sedan är det ledigt och locket lyfts av och mitt nya liv kan börja. London ska jag åka till, efter midsommar bär det av. Sedan får vi se. Rapporter kommer, bilder och annat. Som sagt, skrivandet måste vara lustdrivet.
Lust leder till lärande. Det slår mig just, när föreläsaren visar och förklarar en ekvation för ekonomisk utveckling. Hade jag tvingas lyssna och om kunskapen jag tagit till mig skulle kontrolleras efteråt skulle jag få panik och jag skulle inte lära mig något. Nu sitter jag här, lyssnar och låter tankarna flyga som de vill. Inga krav, jag fyller bara väntan på mitt anförande med mening och innehåll. Och jag lär mig och förstår väldigt mycket mer nu av statistik och kvantitativa metoder än innan jag åkte hit. Fråga mig dock inte, för jag kan inte förklara, men jag förstår mer och mer. Det är bra, det är inspirerande.
Tänk om det var så vi tänkte om skolan, om kunskap och lärande. Tänk om vi slutade kontrollera och lät människor lära utan krav och utan andra mål än att väcka glädjen i sökande efter kunskap. Idag handlar skolan om allt det vi vet, och lärande handlar om kontroll av kunskap. Mål ska fyllas och parameter levas upp till. Frihet kringskärs och inspiration och kreativitet blir till problem. Jag återkommer ofta till tanken om att akademin håller på att avakademiseras och oron över skolans utveckling och elevernas bristande förkunskaper och avsaknaden av insikt om vad HÖGRE utbildning innebär och vilka krav som ställs på studenter. Tänk om det såg annorlunda ut. Tänk om vi tänkte om och såg på kunskap på andra sätt. Tänk om skolan, högre utbildning och forskning handlade om det vi INTE vet. Tänk vi övergav alla betyg, alla mål, alla krav. Tänk om skolan och forskningen fick drivas av lusten att lära, istället för krav att uppfylla på förhand uppsatta mål.
Tänker på det. På hur annorlunda det skulle kunna vara och hur mycket mer hållbart det vore med en sådan syn på kunskap. Vetande ska inte låsas in, det ska flyga fritt. Det är i alla fall så som jag ser på saken, det är vad jag vill i min yrkesvardag och det är definitivt det jag ska ägna mig åt här under sommaren. Nu är det dags för nästa key-note. Ska koncentrera mig lite mer. Sedan är det lunch, och sen så ... Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar