onsdag 2 februari 2011

Reflektektioner över uppdraget

En månad har jag bloggat regelbundet nu. Börjar så smått hitta en form som passar min livsrytm, det jag vill uppnå och vad jag känner att jag har kapacitet för. Tanken med projektet är att skapa en plats, först och främst för mig, att kunna reflektera över det jag för tillfället är tankemässigt upptagen med. Flyktlinjer ser jag som ett slags plats där tankar, hugskott och reflektioner kring tillståndet i världen kan få ligga till sig. Det är en källa att ösa ur för framtida skrivprojekt. En flyktlinje är som jag ser det ett resultat av slumpen, och den får sitt värde först när och om den används. Och här kommer det fina med att blogga istället för att bara skriva för ett privat arkiv. Genom att tankarna som läggs ut här är offentliga kan även andra få inspiration. Tillsammans når man alltid längre än på egen hand. Flyktlinjer är därför också en plats för samtal. Alla, och jag menar verkligen, alla kommentarer tas emot tacksamt!

Flyktlinjer är dessutom mitt sätt att synliggöra exempel på hur Kulturteorier (de jag använder och intresserar mig för) kan användas för att förstå världen. Bloggandet växer fram ur frustrationen över att ämnet inte får den uppmärksamhet det borde få, om man frågar mig. Kulturvetenskaplig kompetens behövs i samhället. Kulturvetenskap är nyttigt och är ett oundgängligt verktyg i arbetet med att skapa en långsiktigt hållbar värld. Vad som saknas i samhället (och här måste jag inflika att tillståndet är alarmerande) är förmågan till kritiskt tänkande, och eftersom det är detta som är Kulturvetenskapens adelsmärke vill jag synligggöra det.

Jag arbetar till vardags som Lektor på högskolan Väst, i Trollhättan och undervisar bland annat på programmet: Kultur- och samhällsanalys. Huvudämne där är just Kulturvetenskap, och jag stärks mer och mer för varje år som går i min övertygelse om att den kompetens utbildningen ger är användbar. Våra studenter (de som tar ut sin examen och avslutar sina kurser) får anställningar inom ett vitt spektrum av arbetsmarknaden. Jag har slutat förvånats över var och vad man kan arbeta med som kulturvetare. På frågan: Vad blir man? Kan jag alltså ärligt svara, du blir vad du vill! Så enkelt är det så klart inte, men har man bara ett eget intresse, egen drivkraft och en tanke om vad man skulle vilja arbeta med. Ja, då är chanserna att få jobb minst lika goda efter vårt program som efter något annat högskoleprogram. Men jag ser ju dessutom att Kultur- och samhällsanalys ger studenterna en bredd, en kritisk blick och att det dessutom i hög grad går att utforma innehållet individuellt, efter sina egna intressen. Slutsatsen blir därför att Kultur- och samhällsanalys borde vara förstahandsvalet för alla som vet att de på något sätt vill arbeta med människor, samhällsfrågor eller inom kultursektorn. Att visa på att och hur det är möjligt, det är en annan viktig drivkraft bakom Flyktlinjer.

Ambitionen är att skriva mellan en till två A4 sidor text om dagen, om allt som faller inom ramen för mina intressen. Läsare är som sagt mer än välkomna in i samtalet, och jag tar gärna emot uppslag på ämnen att skriva om. Än så länge har inspirationen inte sinat, men man vet aldrig. Och det är så klart roligare att skriva om sådant som andra vill läsa om.
 
Ett ämne som jag inte tagit upp här, men som jag arbetar med och är intresserad av är Arbetsintegrerat lärande (AIL), vilket Högskolan Väst har regeringens uppdrag att utveckla former för. Vad väcker det för tankar? Det skulle vara kul att ha ett utbyte kring det här!
 
Hur integrerar man akademisk kunskap och kompetens i arbetslivet (i vid mening, abslut inte bara lönearbete), och hur integrerar man arbetslivsrelaterade erfarenheter och kunskaper i akademin? Hur man man riva murar öka utbytet mellan akademin och det omgivande samhället, utan att förlora något på vägen?
 
Hur tänker ni?

2 kommentarer:

Johan sa...

Hej Eddy!

Jag håller med dig om att ämnet kulturvetenskap blir användbart och att fler borde läsa det.

Det man kan säga om arbetsmarknaden och dess möjligheter av egen erfarenhet. Är att ordet ordet kultur skrämmer många arbetsgivare, då detta är ett relativt nytt ämne och således inte så förankrat i arbetslivet ännu.

Kulturvetenskapen ser jag egentligen som ett bra komplement till andra discipliner. Kulturvetenskap är ju tvärvetenskaplig och skulle kunna användas i alla program som du ovan nämnde. För att ifrågasätta den hårda fakta som man fått med sig samt vad det får för konsekvenser om människor ( Dock inte alla) bara följer den slaviskt.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi börjar prata om orsak och verkan. Detta är emellertid något som oftast uppfattas som kostsamt och blir tidskrävande. Dock tror jag att för att vi (mänskligheten) ska få en hållbar utveckling, så behövs reflektion och mellanrum. För det är bara där det uppstår något nytt och inte när man använder sig av quickfix och kör i 190km.

Med det sagt så har jag uppslag på ett ämne som du skulle kunna spåna om "Tidens tyranni"

Vad innebär det om delar av mänskligeten har förbundit sig med att tid är pengar?

Vad får det för konsekvenser? exempelvis sjukdomar, fattigdom och arbetslöshet samt sociala mönster.

Vilket naturligtvis kan sägas - vem tjänar på det här?

Har vi tid med komplexa frågor som Genus i sådan tidsbunden värld. Samt vad händer om ingen ifrågasätter det?

Ha det gott Eddy! Hoppas på svar

Eddy sa...

Arbetsmarknaden är en kompliceradfråga Johan, och jag tror att jag tänker så här kring kultur: Det kan och får nog inte bli en egen titel, då förlorar man en del av den kritiska potentialen. Jag ser nog idealt att man söker jobb som personalhandläggare, administratör, utredare eller vad det nu kan vara som eftersöks. Och att man beskriver vad man kan, istället för att presentera en titel. Vet inte om det hjälper, men det tror jag är vägen att gå. Här finns paralleller till Genusvetenskap, som jag inte tycker är läpligt som egen disciplin. Genusperspektiv skall vara en självklar del inom alla ämnen. Inte något man blir, i eget namn eller gör karriär som. Det man riskerar är den kritiskt udden, och det är det som är kulturvetenskapens särart. Om du frågar mig.

Tid kan mycket väl komma att bli ett bloggämne, inom kort. Skall ta mig en funderare. Återkommer, kanske redan i helgen. Då finns det lite mer tid att spåna och utveckla tankarna.

På återhörande Johan!