Jag får ofta frågan från studenter som ska lämna in uppgifter eller håller på med uppsatser, om de får skriva jag och om de får ha med egna åsikter i texten. Det är en intressant fråga på många sätt. Funderar man över den typen av saker är mitt råd att man ska fungera över varför man undrar över detta; vad står frågan för. På högskolan är man student och man är där för att lära sig tänka själv och utveckla sin kritiska förmåga. Både som student och som forskare har man ett ansvar att tänka själv och även att ansvar att vara så tydlig som möjligt med vad man menar och varför, det vill säga vilka källor eller argument man lutar sig mot när man påstår något. Om jag som svar på frågan svarar: ja det får man, eller nej det får man inte, och om studenten gör som jag säger, kan man då säga att man agerar som student eller som elev? Som lärare på högskolan rättar jag inte uppgifterna jag får in, det är nämligen så att det nästan alltid, åtminstone inom humaniora och samhällsvetenskap, finns olika sätt att komma fram till svar som fungerar; jag bedömer texterna och svaren. Och kriterierna jag utgår från i bedömningen handlar om graden av självständighet, transparens och styrkan i argumenten och källorna man lutar sig mot. Svaren på den här frågan är det samma som på väldigt många frågor man ställs inför som student: Det beror på.
Ta ett eget beslut som du kan stå för, och förklara tydligt hur du tänker och visa varför du anser det vara ett lämpligt beslut. Det är ett svar och ett förhållningssätt som fungerar i alla lägen. Och stöter man på en lärare som kategoriskt säger ja eller nej bör man som student inte nöja sig med det svaret utan be om en förklaring och motivering. Jag har nämligen väldigt svårt att se hur man skulle kunna motivera en kategorisk hållning rörande denna typ av frågor. För att växa in i rollen och utvecklas som student är det viktigt att att aldrig blint och reflexmässigt följa regler, särskilt om man inte förstår varför reglerna ser ut som de gör. Lärarna man möter på högskolan har många års erfarenhet av studier och forskning, men det betyder inte att de bestämmer över allt. De har makten över och ansvarar för bedömningen och betygssättningen av inlämningar, vilket är reglerat i lag, men ingen student är ensam och utlämnad till någon lärares godtycke. Forskning fungerar heller inte på det sättet. Det finns överhuvudtaget väldig få måsten och förbud på högskolan och för att studierna som bedrivs där ska leda till såväl kunskaps- som personlig utveckling måste man kommunicera med varandra; det gäller både studenter och lärare.
Frågan är felställd och indikerar osjälvständighet, alltså just det som hindrar en från att växa in i rollen som student. Omformulera den därför. Varför skulle man inte få skriva jag, och vad är egentligen en egen åsikt? På högskolan och inom forskningen skriver man inte skönlitteratur och studierna varken handlar om eller bygger på åsikter. Målet med all utbildning är att utveckla kunskap och fördjupad förståelse för världen och verkligheten. För att kunna bedöma texter är det viktigt att man som läsare vet vem som säger vad och vilka argument, referenser och källor man lutar sig mot när man resonerar sig fram till sitt svar. Ibland måste man alltså skriva jag, för tydlighetens skull. Men man kan och ska aldrig nöja sig med det och att skriva enligt mig är det si eller så är inget argument; det sättet att uttrycka sig på hör inte hemma på högskolan. Stanna upp och tänk efter. Vad är en egen åsikt egentligen? Hur vet man det man vet? Studierna på högskolan handlar delvis om att lära sig lära och om att lära sig värdera argument, källor och referenser. Det är alltså du som förväntas presentera dina kunskaper, och du förväntas göra det på ett sätt som gör det möjligt för den som tar del av texten att bedöma kvaliteten i påståendena.
Försöker man skriva en text som helt saknar ordet jag och där det inte finns några egna åsikter blir det ingen självständig, kritiskt analyserande text, utan ett referat. Att endast passivt återge vad någon annan säger eller vad man läst i en bok eller artikel är osjälvständigt. Dessutom är det inte förmågan att läsa innantill som lärarna på högskolan bedömer. Det är studenternas egna kunskaper och förmågan att presentera dessa för andra som bedöms. På högskolan förväntas man förhålla sig till texterna man läser och man förväntas även kunna relatera olika texter till varandra, och det är alltid man själv som gör det. Man tycker dock inget om texterna, det är inte vad studier handla om. Jag brukar säga att det blir inte sant för att det står i en bok, och därför är det viktigt att visa vem som säger vad och med stöd i vilka källor, referenser och argument. Lever man upp till detta undviker man två problem som många texter skrivna av nyblivna studenter lider av: man flyttar inte passivt information från en text till en annan, och man visar både för sig själv och för läsaren vad man vet och hur man vet det samt hur säker kunskapen är. Med andra ord lär man sig hur man lär och hur man förmedlar kunskap, vilket är vad studier på högskolan handlar om.
Jag har medvetet valt att förhala svaret, dels eftersom det inte finns något kategoriskt svar, dels för att det är viktigt att tänka själv och förhålla sig kritiskt både till det andra säger och det man säger själv. Frågan är bra och relevant även för lärare och forskare. Jag brukar säga att på högskolan är alla lärare, det vill säga alla lär. Det är inte så att lärarna har all kunskap och studenterna är okunniga. På högskolan utvecklas kunskap. Högre studier handlar inte om att överföra information. Även lärare och forskare måste tänka över sina ståndpunkter och vara tydliga med vilka argument de lutar sig mot. Hur man svarar på frågan beror i hög grad på vilket ämne man är verksam i och vilken akademisk kultur man lever i. Det ser olika ut i olika miljöer och traditioner samt
beroende på vad man forskar om vilket typ av kunskaper och insikter man vill förmedla. Kunskap
kan vara mer eller mindre objektiv; där och när det går att nå säker
kunskap med låg grad av bias är det naturligt att vara misstänksam mot
användandet av ordet jag, just för att man strävar efter objektivitet. I andra
ämnen lutar man sig mer mot argument och bygger sina analyser på kvalitativa data, och
där finns det en poäng att vara tydlig med att det är Jag som kommer
fram till det och detta. Transparens är som sagt nyckelordet, tydlighet om vad som hävdas, vem som hävdar det och på vilka grunder.
Mitt svar på frågan är samma svar som jag själv utgår från i mitt eget skrivande. Undvik ordet jag och uttryck inga åsikter som inte förklaras och underbyggs i texten. Jag ser det som en språkfråga. Det handlar om stil, om hur man förpackar sina tankar. Att göra som många studenter som fått för sig att det är förbjudet att använda jag i texter på högskolan och ersätta alla jag med ord som författaren (anser) är helt förkastligt och till och med värre än att skriva enligt mig, för då ger man sken av vetenskaplighet utan att leva upp till kraven på tydlighet och transparens. Det spelar roll vilka ord man använder men lika viktigt är att texten fungerar och att den språkliga stil man valt anpassats till sammanhanget. Här kommer några allmänna råd som är tillämpliga i alla texter som skrivs på högskolan, formulerade som frågor man kan och bör ställa till sig själv när man skriver och läser igenom sin text innan den lämnas in.
Vad är syftet med texten? Vilken fråga handlar den om och vad är det för kunskap som ska presenteras? Framgår detta av texten som ska lämnas in och förstår en läsare sm inte läser kursen vad som avses?
Om texten bygger på egna sökningar av artiklar: Vilka sökmotorer användes för att finna relevanta artiklar, och varför just den eller dessa? Hur avgjordes vad som är bra och viktigt och vad som är irrelevant? Alla val som lett fram till det slutgiltiga resultatet ska motiveras med goda (det vill säga kontrollerbara) argument och med stöd i referenser till relevant metodlitteratur. Vilka sökord användes, och varför valdes just dessa ord? Vad var motivet bakom att just dessa valdes: argumentera och resonera. Presentera inte bara orden; tankarna bakom valet är viktigare. Utan argumentation blir det svårt att förstå och avgöra rimligheten i valen. Valdes några sökord bort? Varför? För att utvecklas som student kan det finnas en poäng att inte bara välja det som krävs och är uppenbart. Bredda sökningen och leta efter oväntade kombinationer för att på det sättet öka chansen att skriva en text som ger en fördjupad bild av frågeställningen. Vilka kriterier var vägledande och fällde avgörandet i urvalsprocessen, och varför just dessa kriterier? Motivera även valet av kriterier med goda argument.
Skapa en struktur som hjälper läsaren förstå resultaten som presenteras. Vilket kunskapsbidrag bidrar just den här texten med? Tydliga rubriker och en identifierbar och väl genomtänkt logik i upplägget är viktigt, det gäller alla texter. Som student förväntas man bidra med ny kunskap, inte bara referera vad andra har gjort. Den nya kunskapen skapas genom kritisk analys och reflektion. Tänk på att det är viktigt att presentera vem som har forskat; hur man har forskat. Vilka teorier och metoder har forskarna som ni läser texter av använt? Referera inte passivt, analysera och diskutera. Och, som sagt undvik jag men var tydlig med vem som hävdar vad och på vilka grunder. Lever man upp till kravet på självständighet, tydlighet och transparens blir frågan i rubriken överflödig och svaret skapas i texten som skrivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar