Bildning är en överlevnadsfråga

Bildning handlar dels om att röra sig i ett växande kunskapslandskap i jakten på kloka insikter och svar som fungerar, dels om att utveckla förmågan att hålla ihop den samlade, föränderliga kunskapsmassa som ackumuleras över tid och vars dynamik ständigt förändras. Det handlar alltså både om att lära och lära om, samt om att lägga till, dra ifrån och hela tiden modifiera. Vidare handlar det både om det man vet och om allt det som inte går att veta något om.

Tror jag har skrivit om detta tidigare, men det behöver upprepas. Bildning är en värdefull kvalitet som aldrig går att låsa fast och kontrollera. Bildning går bara att skapa förutsättningar för, sedan kan man bara vänta och hoppas. Dagens prestationsinriktade, hårt styrda och strikt kontrollerade skola har utvecklats till en maskin för effektiv överföring av fakta. Det talas om kunskap, men skolan rör sig snabbt neråt i den vetandets hierarki vars steg utgörs, först av information (allt är information, även meningslösa ljud och rena lögner), sedan fakta (som är kontrollerad information), därefter kunskap (som är är vetande som satts i relation till andra insikter). Efter kunskap kommer bildning (som är kunskap placerad i ett historiskt sammanhang). Längst upp i toppen av hierarkin finns vishet, som inte går att nå, som man bara kan sträva mot och vara ödmjuk inför.

För att en kunskapsskola ska kunna växa fram måste alla inblandade dels förstå hur vetandets hierarki fungerar, dels inse att vetande inte är ett mål man kan styra någon annan mot. Det krävs gemensamt arbete och ömsesidig omsorg i hela samhället om kunskapen. Bara där och när kunskapen har ett egenvärde och skolan och den högre utbildningen handlar om lärande för livet (och inte som idag för betygen och genomströmningens skull) kan vetandet UTVECKLAS och samhället röra sig uppåt i vetandets hierarki. Idag finns tydliga tecken på att vi rör oss neråt, och det är inte så konstigt eftersom graden av kontroll och styrning, samt kundnöjdhet anses vara relevanta mått på kvalitet.

Kunskap är som sagt inte ett resultat utan en värdefull och ömtålig kvalitet. Därför är det så viktigt att inte sätta upp mål, men att ständigt sträva uppåt i hierarkin. Bildning kan ses som ett slags riktning, och den måste sättas i verket, måste användas och avsätta spår i världen, för att bli meningsfull. Det är i alla fall min fasta övertygelse. Bildning får inte bli ett självändamål. Den måste kunna försvaras på en rad olika sätt. Bildning riskerar annars att bli ett slags grädde på moset. Bildning kostar pengar och är en långsiktig investering. Just därför måste alla som säger sig värna och försvara bildningen kunna presentera hållbara argument för varför man ska satsa resurser på bildning. Vill man ha bildning måste man kunna argumentera för dess nytta, även om man har aldrig så goda argument för att vara kritisk till nyttobegreppet i sig.

Bildning är viktigt, inte av sentimentala skäl eller för att den alltid funnits. Inte heller för att den är intressant eller spännande. Bildning är viktigt för att den kan sägas utgöra det kitt som håller samhället samman. Bildning kan se olika ut, kan fyllas med varierat innehåll, men dess minsta gemensamma nämnare handlar om att tillhandahålla användbara verktyg för byggandet av ett långsiktigt hållbart samhälle. Genom att sätta sig in i och arbeta med klassikerna blir man bildad, inte för att man behärskar latin eller för att man kan sin Aristoteles, utan för att arbetet resulterar i att man tillägnar sig egenskaper som är användbara och nyttiga. Där finns bildningens nytta.

Bildning är nyttigt, både här och nu och på sikt! Genom att tillägna sig bildning får man förmågan att tänka kritiskt och man lär sig hantera och bringa reda i komplexa frågeställningar och problem. Det är i högsta grad samhällsnyttiga egenskaper. Utan dessa egenskaper, utan kritiskt tänkande och analytisk förmåga, faller samhället ihop som ett korthus. Bildning är med andra ord avgörande för livet och samhället som vi känner dem. Detta måste alla vi som ser oss som bildningsföreträdare inse, formulera och kommunicera till resten av samhället. Att lägga sig i fosterställning och vagga kommer inte att lösa finansieringen som är det fundament som bildningens framtid utgår från i dagens ekonomistyrda samhälle. Att fjärma sig på sin kammare och odla drömmen om ett svunnet förr i tiden, då bildningen uppskattades och allmänt ansågs ha ett värde i sig, löser inga problem. En bildning som är i otakt med tiden är per definition ingen bildning. Ingen kommer att satsa på bildning av barmärtighet. Det är upp till oss som ser värdet och förstår nyttan att försvara bildningens ställning och visa på dess nytta.

Mina argument för bildningens nytta handlar om att uppmärksamma singulariteten, det vill säga den punkt i historien (men låt oss hoppas att vi aldrig når den) när datorerna och teknologin utvecklats så pass att den kan mäta sig med och till och med bli bättre än människan. Den utvecklingen handlar lika mycket om teknikens utveckling som om människans och om synen på bildning. Kunskap är ett ord som idag allt oftare görs synonymt med fakta, men i samma stund som den tanken slår rot är människan och det mänskliga hotad. Fakta man kvalitetssäkras och granskas med hjälp av logaritmer, och faktaprocesser kan målstyras. Detta är datorer redan idag bättre på än människor, vilket gör människor överflödiga på område efter område. Den utvecklingen accelererar när ekonomin blir en parameter och kraven på effektivitet växer. Därför ser jag bildning som ett slags motstånd, eller nödvärn. Bildning handlar om att försvara människan och det mänskliga mot den tekniska instrumentalitet som håller på att invadera samhället. Bildning är ett försvar för livet och allt som är LEVANDE. Fakta är död och stelnad kunskap och om det är vad man lär sig i skolan fostras man till att lägga sig platt inför tekniken och allt fler vågar allt mer sällan tänka själva och ta strid för det man tror på och drömmer om.

Bildningsignorans är skadlig för alla, för bara på en stabil grund av kunskap kan ett välmående och hållbart land byggas. Ett land behöver självklart företag och en fungerande ekonomi också, it goes without saying, men om allt reduceras till pengar rasar förr eller senare även marknaden ihop, när människorna vänder sig mot varandra i sin egoistiska jakt på personliga fördelar. Bildning är DELAD kunskap och den växer och blir mer värdefull ju mer den delas och sprids. Ett bildningsinriktat utbildningssystem handlar INTE om att finna den kortaste vägen mellan antagning och examen, utan en omväg eller en tid, ett utrymme som fylls med mesta möjliga mångfald av innehåll. Talet om att vara taktisk i utbildningssammanhang är motsatsen till bildning. En bildningsinriktad skola bygger på överflöd, omvägar och nyfikenhet. En målinriktad utbildning stänger in, låser fast och passiviserar; fråntar individen ansvar för kunskapen och utarmar reflektionsförmågan. Bildningsskolan är öppen och ett universitet med bildningsambitioner är en plats och ett sammanhang där individen själv ansvarar för sina kunskaper, i samverkan med lärarna som har gott om tid för fortbildning i tjänsten.

Tänker på ett citat från Sven-Erik Liedman, som i alla fall för mig visar varför bildning är så viktigt: "Vi är alltid på väg mot det hem vi aldrig har varit". Jag associerar till etik, som aldrig går att lära sig exakt vad det är, för det är liksom bildning inte en fastställd lista utan handlar mer om kompetensen att ta kloka och hållbara beslut. Om bildning är en resa mot ett hem vi aldrig varit i är det viktigt att känna igen hemmet när man finner det, tänker jag. I dagens skola lär man sig vad man ska svara, inte hur man avgör vad som är en lämplig fråga och ett bra svar. Därför har vi en lång väg kvar och massor av hårt arbete innan vi ens kan börja hoppas på en bildningsskola. Fakta kan mötas med alternativa fakta och den som har tillräckligt med makt och pengar kan välja att ignorera fakta. I ett kunskapssamhälle med bildningsambitioner är man dödsdömd om man väljer den vägen.