Språkfilosofiska reflektioner 11

Språket som en komplext föränderlig enhet i ständig tillblivelse. Språk som handling och i handling. Konsekvenser av språk. Levande språk. Det är vad Deleuze och Guattari studerar och det är den bilden de förmedlar, eller snarare, det är verktyg som kan användas för att se på språk på det sättet som platån November 20, 1923: Postulates of Linguistics (från A Thousand Plateaus) handlar om. Språket studeras i sitt sammanhang. Bara där går det att förstå det, som språk. Ord har ingen innebörd i sig själva, det är något som skapas i handling och genom konsekvenser, inom ramen för sammanhang.

Pragmatics is a politics of language. A study such as Jean-Pierre Faye's on the constitution of Nazi statements in the German social field is in this respect exemplary (and cannot be directly transferred to the constitution of Fascist statements in Italy). Transformational research of this kind is concerned with the variation of the order-words and noncorporeal attributes linked to social bodies and effectuating immanent acts.

Livet och världens komplexitet tvingar oss alla att bli pragmatiker. Tillvaron är fylld av krav som måste hanteras i realtid, krav som här och nu måste jämkas samman med andra krav, krav som ibland tar ut eller förstärker varandra. Språk följer inga lagar, bara sin egen inneboende och över tid föränderliga logik. Så länge alla är överens fungerar det, samhället, kommunikationen, livet. Men för att det ska fås att fungera krävs handling och samarbete. Rigida regler faller på sin egen orimlighet eftersom sammanhanget är så pass komplext och kraven som uppstår så olika och därför omöjliga att förutse. Pragmatiker tvingas vi bli och pragmatik är också vad som förändrar språket.

We may take as another example, under different conditions, the formation of a properly Leninist type of statement in Soviet Russia, basing ourselves on a text by Lenin entitled "On Slogans" (1917). This text constituted an incorporeal transformation that extracted from the masses a proletarian class as an assemblage of enunciation before the conditions were present for the proletariat to exist as a body.

Ord formar tankar som reglerar handlingar och ger upphov till konsekvenser, som upplevs, tolkas och förändras i en kollektiv process av ömsesidigt blivande. En man kliver upp på ett podium och talar inför folket. Orden i sig behöver inte vara märkvärdiga alls, men yttrade av dem mannen, i den talarstolen, för det folket, med deras samlade förväntningar, där och då. Det är vad som räknas och långt mer därtill. Vill man förstå språk går det inte att ta några genvägar, språket är en integrerad del av sammanhanget där det används. Och i vissa sammanhang, under vissa omständigheter, händer det saker som får världens blivande att ändra riktning. Som i Tyskland och Italien i mellankrigstiden, eller i Ryssland under revolutionen. Orden spelade roll och gav upphov till konsekvenser, men det går inte att separera orden från nätverket vari de yttras.

Lenin skrev sin text och när den lästes av det förtryckta och längtande folket i Ryssland hände något. Orden blev i det sammanhanget, där och då, till en icke-kroppslig transformering som i ett slag förvandlade fattiga och maktlösa bönder till ett handlingskraftigt proletariat med makt att avsätta Tsaren och skapa en helt ny stat. Det var inte Lenin som gjorde det, och det var inte orden ensamma, men tillsammans skapade allt och alla ett assemblage med förmåga att förlösa den kraft som formerade och omformade massan, när förutsättningarna infann sig. Samma ord uttalade i ett annat sammanhang, av någon annan fungerar kanske inte, inte på samma sätt i alla fall. På det sättet blir pragmatik ett slags språkets politik.

A stroke of genius from the First Marxist International, which "invented" a new type of class: Workers of the world, unite! Taking advantage of the break with the Social Democrats, Lenin invented or decreed yet another incorporeal transformation that extracted from the proletarian class a vanguard as an assemblage of enunciation and was attributed to the "Party," a new type of party as a distinct body, at the risk of falling into a properly bureaucratic system of redundancy.

Vårt sätt att tänka är linjärt och därför har vi en inbyggd fallenhet för att tänka att händelser följer kausalt på varandra. Någon säger något som får någon att handla, vilket ger upphov till det aktuella utfallet. Vårt tänkande får oss på det sättet att uppvärdera historiska figurer som Lenin. Han utses som startpunkten och själva motorn i det komplexa skeendet som vi idag känner som den Ryska revolutionen. Det är ett sätt att tänka, men det är ett sätt att tänka som tvingar alla som vill agera som Lenin att betrakta sig själva som misslyckade när deras ord och handlingar inte leder till lika omvälvande konsekvenser. Resonerar man kring förändring med hjälp av Deleuze och Guattari blir bilden lite mer komplex. Då tvingas man acceptera att förändring aldrig är en linjär process, utan mer en dynamisk och kollektiv tillblivelseprocess där man först i efterhand kan identifiera den utlösande faktorn. Droppen som får bägaren att rinna över skiljer sin inte från alla andra droppar, förrän i efterhand, när man inser vilka konsekvenser som följde på den. Deleuze och Guattari fokuserar helheten och det är den som skapar förutsättningarna och ur den som konsekvenserna utvecklas. Lenin blir med detta sätt att tänka bara en kugge i ett mycket stort maskineri och orden som han uttalade blir ett slags gnista som tände elden. Betänk att vi ser på revolutionen i backspegeln. Vi vet hur det gick, men utfallet var aldrig givet på förhand.

The Leninist wager, an act of audacity? Lenin declared that the slogan {mot d'ordre) "All power to the Soviets" was valid only from the 27th of February to the 4th of July for the peacetime development of the Revolution, and no longer held in the state of war; the passage from peace to war implied this transformation, not just from the masses to a guiding proletariat, but from the proletariat to a directing vanguard. July 4 exactly the power of the Soviets came to an end.

Lenins makt fanns också i sammanhanget som helhet. Massorna gjorde hans ord inflytelserika genom att agera i enlighet med dess bokstav. Lenin hade ingen makt, den fick han av proletariatet. Därmed fick hans ord större spridning och genomslag, för att många lyssnade och tog intryck. Utan Lenin och utan folket och deras handlingar spelade orden ingen roll, men när vi studerar revolutionen idag, i backspegeln, med alla korten på bordet, går det att identifiera tidpunkten då allt vände och orden som uttalades där och då. Det är alltså vi som ger just de orden just det värdet och det inflytandet. Orden i sig har och hade inte den enorma agens som man i eterhand kan tillskriva dem. Testa själv. Bygg ett podium, samla en publik och läs upp Lenins ord. Jag skulle bli mäkta förvånad om det startade ett händelseförlopp lika omvälvande som dem i Ryssland 1917. Sammanhanget är ett annat, liksom förutsättningarna, människorna och deras sätt att tänka och se på världen och vad som är möjligt.

All of the external circumstances can be assigned: the war as well as the insurrection that forced Lenin to flee to Finland.

Som sagt. Många är tillfällena då allt kunnat ta en annan vändning. Många tillfälligheter, mer eller mindre slumpmässiga, gjorde att vi idag talar om Den Ryska revolutionen. Inget var emellertid givet då, även om Lenin säkert var övertygad om det. Betänk att många både före och efter Lenin har närt samma dröm om att leda processer av förändring, utan resultat. Det är vi som knyter händelserna till Lenin och ger honom äran. Det är en konsekvens av vårt sätt att se på världen och verkligheten.

But the fact remains that the incorporeal transformation was uttered on the 4th of July, prior to the organization of the body to which it would be attributed, namely, the Party itself. "Every particular slogan must be deduced from the totality of the specific features of a definite political situation." If the objection is leveled that these specific features pertain to politics and not linguistics, it must be observed how thoroughly politics works language from within, causing not only the vocabulary but also the structure and all of the phrasal elements to vary as the order-words change.

Är det politiken som styrs av språk och ord, eller ord och språk som styr politiken? Deleuze och Guattri menar uppenbarligen att det är språket som är den faktor som är avgörande. Och jag är benägen att hålla med. Men det är inte orden som styr, det är bara vissa ord som yttras vid vissa tillfällen, under vissa förhållanden, som i efterhand kan identifieras som varandes själva droppen som fick bägaren att rinna över. Paradigmskiften är gradvisa förändringar av tänkandet, men det går ofta att i efterhand identifiera en exakt tidpunkt då skiftet i uppfattning ändrades. Och det är ofta en ögonblicklig perspektivförskjutning det handlar om, inte sällan som ett resultat av ett ord, en gång. Språket har den förmågan, om och när förhållandena är det rätta och sammanhanget som helhet är moget. Då kan ett ord göra all skillnad i världen, vilket inte betyder att det ur detta går att extrahera en metod för kontroll och styrning av utvecklingen. Tron på politikens makt och möjlighet bygger dock på en sådan tanke.

A type of statement can be evaluated only as a function of its pragmatic implications, in other words, in relation to the implicit presuppositions, immanent acts, or incorporeal transformations it expresses and which introduce new configurations of bodies. True intuition is not a judgment of grammaticality but an evaluation of internal variables of enunciation in relation to the aggregate of the circumstances.

Sammanhang, överallt och alltid, sammanhang. Det kan vara jobbigt att acceptera den tanken, för den strider mot det sunda förnuftet och den vardagliga uppfattningen om hur allt är och ser ut. Men inget är, allt blir. Även orden och tankarna förändras. Liksom sammanhangen och förutsättningarna för förändring. Orden och språket är en del, en viktig del, i det gigantiska maskineri som vi känner igen som vardagen, samhället, kultur. Men orden och språket är bara delar, tillsammans med allt och alla andra delar. Varken mer eller mindre. Och vill man förstå språket måste man studera sammanhang.