De senaste fyra åren har känts som en ökenvandring. Från dag ett av Trumps tid vid makten har han matat världen med lögner och självförhärligande skryt, vilket är illa nog. Han har dessutom använt ämbetets makt för att misstänkliggöra journalister och undergräva demokratin. Hela kvällen igår satt spred han konspiratoriska tweets inifrån Vita huset. Och han har fått hållas, vilket gjort att andra politiker med samma agenda och syn på samhället har kunnat flytta fram sina positioner. Vi går en orolig tid till mötes, för som det verkar kommer han inte att lämna sin post på ett värdigt sätt. Allt talar för att han kommer fortsätta agera som en trotsig fyraåring som gör allt för att sabotera så mycket som möjligt. Enligt siffrorna som kommer ökar Bidens ledning och det framstår allt mer som att Trumperan är slut, vilket är oerhört skönt och inte en dag för tidigt.
Demokratin, kunskapens och det öppna samhället har dock lidit stor skada under dessa fyra mörka år. USA är ett sargat och delat land och det kommer ta lång tid att reparea skadorna. Fyra år räcker inte på långa vägar och om Biden vinner kommer det parlamentariska läget att vara problematiskt vilket gör att han kommer få svårt att återuppbygga förtroendet för samhället och tron på framtiden. Faran är inte över, om fyra år kan människorna som under innevarande mandatperiod fått smaka på makten mycket väl mobilisera och ta makten igen. Även om det blir en välbehövlig andhämtningspaus fylls jag av oro inför framtiden, inte så mycket i USA utan här hemma och i resten av världen. Kunskapen, demokratin och anständigheten måste respekteras av majoriteten, även av meningsmotståndarna, för att överleva. Det ena är en förutsättning för det andra. Dumheten segrar oundvikligen över kunskapen om inte kunskapen respekteras av alla, och utan kunskap och anständighet förvandlas demokratin till det pöbelvälde som under fyra år rått i USA och som även växt fram här i Sverige.
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av politik och jag har ingen tydlig partitillhörighet. Jag lyssnar på alla sidor och känner mest ambivalens. Men kunskapen, anständigheten, öppenheten och demokratin blir bara viktigare och viktigare för mig för varje år som går. Utmaningarna som mänskligheten står för, som till stor del är självförvållade, kan aldrig lösas av politiker som talar till känslorna och är mer intresserade av makt för egen del, än av samhället, klimatet och mänsklighetens långsiktiga överlevnad här på jorden. Dilemmat är att ju mer jag lär mig och ju bättre inblick jag får, desto svårare blir det att känna tillförsikt. När insikten om demokratins bräcklighet går upp för en växer oron. Kunskap är inte makt, det har Trump visat med skrämmande tydlighet. Därför kan jag aldrig lita på Jimmy "jag vet inte"/"det är känslorna som räknas" Åkesson eller Mattias "strida eller dö" Karlsson. SD söker stöd för samma politik som Trump och underblåser samma känslor av misstänksamhet och utgör därför ett hot mot demokratin, kunskapen och anständigheten. Om två år är det val och regeringen kan inte peka på otvetydiga bevis på framgångar eftersom läget i riksdagen ser ut som det gör. Om väljarna varken vill eller kan förstå och respektera detta när de väljer vem de ska rösta på kan populismen mycket väl skörda framgångar här om två år.
Det man kan hoppas på att är Trumpadministrationen granskas ingående och att han ställs till svars för sitt handlande. Det faktum att han använder Vita huset som plattform för att undergräva demokratin, den fria pressen och kunskapen kan och får inte accepteras. Korten måste upp på bordet, och liknande krafter och politiskt spel här hemma behöver också granskas. En förutsättning för det är att skolan och den högre utbildningen återupprättas, att medierna tar sitt ansvar och inte bara återger ger populisternas dumheter utan faktiskt granskar makten med utgångspunkt i kunskap, istället för i den idiotiska idén om att opartiskhet handlar om att alltid ge röst åt båda sidor, oavsett vilka dessa är.
Det är plågsamt hur långsamt rösträkningen går i USA. Blicken dras hela tiden mot CNN som här under natten varit tyst. Kanske kommer besked idag. Snart är klockan sex på Östkusen i USA. Hoppas, hoppas, hoppas att Trump förlorar! Det finns ingen vinnare i valet, bara förlorare, men Biden bygger åtminstone sin politik på vetenskap, han respekterar demokratin och är anständig. Och eftersom USA visar vägen kommer han, om han nu vinner och inrättas som President i januari, att visa vägen för resten av världen. Det är inte en dag för tidigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar