Forskare som tittar på saker

På FB finns en sida eller grupp som heter Kim Jong-il tittar på saker. Där visas bilder på Nordkoreas förre diktator när han tittar på olika saker som tillverkats. Bilderna, antar jag, är tagna i något slags propagandasyfte. Humorn ligger i upprepningen och det faktum att han inte gör något annat än just tittar. Det kanske räcker för att väcka beundran i en totalitär stat, men för att något ska kunna kallas vetenskap räcker det sannerligen inte att bara titta. Ändå hör man allt oftare forskare som säger att de TITTAR på saker. Självklart är det bara ett ord, ett utryck, men vilka ord man väljer spelar roll och säger något om hur saker och ting uppfattas. Dessutom ligger det något i vad som sägs, för allt fler forskare gör allt oftare inte mycket mer än att just titta på saker. Om det inte krävs mer för att skriva en artikel och få den publicerad finns ingen anledning att göra mer, särskilt inte i en akademisk miljö där man konkurrerar om nyckeltal och jagar effektiviseringsvinster, där det är viktigare var man publicerar sig än vilken kunskap man bidrar med. Jag oroas över glidningen. Forskning är en mycket mer grannlaga uppgift än att bara "titta" på något. Att titta är att passivt iaktta medan forskning handlar om att skapa pålitlig och användbar kunskap. 

Hur granskar man resultatet av en undersökning där forskaren tittat på något? Såg du verkligen det du påstår, är den enda frågan man kan ställa och frågan man bara besvaras ja eller nej. Verkligt viktiga forskningsresultat kräver en helt annan grundlighet i både planeringen av studien, insamlingen av empiri, analys och presentation av resultaten. Att tala om arbetet termer av tittande är förklenade och hotar att utarma respekten för forskningen som intellektuell verksamhet. Det är som upplagt för just den typen av debatter som just nu rasar i medierna om olika länders strategier för att hantera pandemin. Vem som helst kan titta på olika grafer och jämföra olika siffror från olika länder, och om forskare själva säger att det är vad de gör, hur ska allmänheten kunna förstå skillnaden?

Alla kan "titta" på saker och ting men forskning kräver år av utbildning, gedigen erfarenhet och en utvecklad förmåga till kritiskt tänkande. Vem som helst kan Googla och hitta uppgifter som kan användas i debatter med meningsmotståndare, men för att kunna föra ett intellektuellt samtal som leder till kunskap och fördjupad förståelse krävs mycket mer än så, av alla inblandade parter. Kunskap är en gemensam angelägenhet och både en förutsättning för och en integrerad del av demokratin. Därför är den här typen av förflackningar oroande. Diktatorer gör som de vill, men forskare har ett ansvar för allt de säger. 

Hur blev det så här? Det finns naturligtvis inget enkelt svar på den frågan. Målstyrningen och effektiviseringen av forskning och högre utbildning leder dock oundvikligen till devalvering av ord och begrepp som tidigare borgade för akademisk kvalitet, så tanken att det kan vara en konsekvens av New Public Management är inte gripen ur luften. När vägen mot målet allt mer betraktas som en meningslös transportsträcka framstår det som smart att nöja sig med att titta på saker, men lyfter man blicken lite och skaffar sig överblick och fördjupad förståelse för samhället och kulturen inser man, även om man bara tittar, att tillvaron dräneras på mening och kunskapen utarmas om forskare inte förväntas göra mer än Kim Jong-il. Jag kräver åtminstone mer av mig själv och alla andra som arbetar med kunskap.