Fox News, på svenska

Han gör det igen. Gång på gång. Skapar sin bild av samhället och verkligheten. Idag liksom så många gånger tidigare rättar han verkligheten efter kartan. Vem? Per Gudmuson som skriver på SvDs ledarsida. Idag får han ett problem inom näringslivet att framstå som ett politiskt misslyckande, allt för att visa på sin sanning. Det är vad Fox News sysslar med, men då kulturen inte känner några gränser finns fenomenet så klart här också. Och det är ett växande fenomen. Det är oroande. Ser det som ett symptom på resultatet av PISAs mätning. När läsförståelsen minskar förlorar samhället för eller senare sin kritiska förmåga och då ligger fältet öppet för mörkrets makter. Då är vi alla illa ute. När Gudmunson skriver som han gör är han alltså en föregångare, men det han förebådar är djupt obehagligt. Han skriver idag om roamingavgifterna och politikernas problem med att komma överens om en gemensam lagstiftning på det området, som skyddar konsumenterna.

Inom EU har politiker och tjänstemän brottats i ett decennium med så kallad roaming: det vill säga när mobilkunden lämnar ett land för ett annat och samtidigt automatiskt tvingas byta mobiloperatör, utan kontroll över taxan.

De oförutsägbara priserna för mobila tjänster har både lett till en enorm mängd kvällstidningsnyheter och en rad prisregleringar. Konsumenterna har svarat med att helt sonika stänga av datatjänsterna utomlands.

Detta att företag har kunnat ta ut romingavgifter på över 100000 kronor för något som hemma skulle kosta några kronor, på laglig väg, har naturligtvis varit en kassako för företagen. Och politikernas oförmåga att komma överens, den kan jag hålla med om har varit skandalös. Men det betyder inte att vi inte behöver politik eller politiker. För problemet från första början, själva roamingavgifterna, är inte resultatet av politik, det är något företagen har uppfunnit. Det är så de tjänat pengar, enorma summor genom åren. Utan politiker skulle företagen så klart fortsätta ta ut avgifterna, för the bussinens och bussines is bussines. Men detta väljer Gudmunson att bortse från. Han vänder ogenerat kappan efter vinden och lanserar en alternativ syn, sin syn.

I går lanserade dock Comviq ett sätt att ringa och surfa i Europa till fast pris. Med ett pris på 495 kronor i månaden – för fria samtal, sms och mms samt en gigabyte surf – understiger man dessutom snittpriset i EU med mer än två tredjedelar.

Marknaden har så att säga löst det problem som har hållit en kader tjänstemän och politiker sysselsatta i ett decennium. Svish!

Visst är det marknaden som ser ut att lösa problemet, men det är inte för att marknaden fungerar, utan för att företagen har insett att allmänheten, det vill säga kunderna, nu är så pass missnöjda och idag rör sig över gränser så pass mycket att de snart har mer att förlora än vinna på avgifterna. Då först kommer en ändring och den som är först ut har naturligtvis mest att vinna. Övriga lär följa efter. Men detta är inte ett exempel på politikens misslyckande, det är en illustration av marknadens känslokyla. En konsekvens av ekonomins järnhårda hand, som inte bryr sig om något annat än profiten. Ju större desto bättre, till vilket pris som helst.

När politiker inte kommer överens handlar det om att man har olika åsikter och att politiker i olika länder har mer eller mindre tydliga band till företagen. Om det bara kom an på de folkvalda skulle frågan vara löst för länge sedan, för de företräder folket och roamingavgifter har aldrig någonsin gynnat folket. Alla, utan undantag har irriterat sig på avgifterna som trotsar all vett och sans. Att kräva någon på 100000 kronor för en tjänst som samma företag debiterar en krona för om kunden är hemma, det är ett rån. Och att detta har kunnat fortsätta år efter år kan bara förklaras med att politiken inte står fri gentemot företagen. Att se politikens misslyckande som ett exempel på företagens godhet och marknadens välsignelse är inget annat än falsk historieskrivning.

Gör vi inget åt skolan, om den också lämnas över till marknaden kommer den syn som Gudmunson lanserar att betraktas som sanningen inom kort. Kunskap och kritiskt tänkande gynnar inte marknaden och är det enda vapen som allmänheten har att sätta emot multinationella företags försök att till varje pris tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag är ingen motståndare mot företagande, tvärtom. Jag är bara övertygad om att den enda vägen leder fel, oavsett i vilken riktning den leder. Åter till Gudmunson.

Att det är Stenbecksfärens Comviq som slår lagstiftarna på fingrarna är talande. Jan Stenbeck gav Sverige fri television genom att trotsa politiken och sända från utlandet. Stenbeck utmanade det statliga monopolet Televerket och gav Sverige fri (och billig) mobiltelefoni. Stenbeck introducerade kontantkortet, och uppfann därmed en ny kundgrupp i de lägre inkomstskikten, och har därefter varit marknadsledande prispressare. Och han revolutionerade tidningsbranschen med gratistidningen Metro, i kamp mot större och starkare mediehus.

”Politik slår måhända pengar men teknik slår politik.” Så löd ett av Stenbecks bevingade ord. Det står sig även i dag, långt efter att han lämnat oss.

Jag Stenbeck är intressant på många sätt. Han förtjänar att lyftas fram och han har gjort mycket gott. Men kopplingen mellan honom och avskaffandet av roamingavgifterna är djupt problematisk. Han kan lika gärna sägas vara uppfinnaren av dem, för det var han som betvingade politikerna och bröt ned deras makt. Det finns ingen sanning, bara olika sätt att se på livet och den kultur vi lever i. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Ska det bygga på solidaritet och värme, eller på egoism och individualism? Var och en sin lyckas smed? Det är frågan. Var Gudmunson står är klart och vad han är beredd att göra för att få sin vilja igenom är uppenbart.

Frågan är vad vi vill och vad vi anser vara den bästa vägen till ett gott liv och ett hållbart samhälle. Är det också en fråga som löses av marknaden? Utsläppen av växthusgaser och oljeindustrins ansvar för korruption, miljöförstöring och annat, var finns den goda och lösningsinriktade marknaden där? Gudmunson vad finns konsekvenstänkandet och ärligheten? Det kritiska tänkandet och den transparenta analysen?

Vart är vi på väg? Det är den stora frågan, den enda frågan som betyder något!