En kropp utan organ 6

Mulet ute. Ännu en dag att fylla med innehåll. Ett slags kropp utan organ det med. En dag kan se väldigt olika ut, ändå vet vi vad vi menar när vi säger en dag. Hur olika dagen än är eller blir förstår vi varandra, även om vi lever helt olika liv på helt olika platser. Samma gäller för kroppen, den är något i kraft av sig själv, utan "sina" organ. Och det är detta vi måste förstå för att kunna använda begreppet: Kropp utan organ.

Organen gör kroppen unik. Min kropp, och din, byggs av de organ som vi har och det som känns igen som du eller jag uppstår i relationen mellan kroppen utan organ och de organ som gör kroppen funktionsduglig. Ständigt dessa mellanrum, dessa relationer. Det handlar om blivande, om förändring och rörelse. Varken du eller jag är något. Alla föds, åldras och skapar sig ett liv genom att spegla sig själva i ljuset av andra. Vi är organ i och för varandras kroppar, skulle man kunna säga. Utan du, inget jag. Utan vi inget dem. Ingen människa är en ö. Allt handlar om relationer!

Vad det handlar om är en ontologi. En beskrivning av verkligheten som tar fasta på blivandet och det som kan komma att bli. En flödesontologi, eller en relationell ontologi, vars viktigaste aspekt är att den inte låser fast, att den inte utgör underlag för beräkningar. En proaktiv eller handlingsuppmanande ontologi. Om världen består av relationer och flöden och om det viktigaste är mellanrummen mellan, då tvingas vi fokusera arbetet med att utveckla verktyg för att främja och hantera samverkan. Kroppen utan organ är ett begrepp i en sådan ontologi, ett verktyg att tänka med.

Jag försöker inte bevisa något här. Flyktlinjer är ständiga försök, upprepade ingångar till olika samtal om viktiga saker som rör människoblivande, samhällsblivande, kultur och kunskap. Jag vill bli bättre på att förstå, inte bli eller uppfattas som en expert som vet bättre. Samhället är alla vi tillsammans, även det har en kropp utan organ. Kanske kan kultur förstås på det sättet? Som ett slags samhällets kropp utan organ. Jag vet inte, men det är en tanke värd att reflektera över.

You can fail twice, but it is the same failure, the same danger. Once at the level of the constitution of the BwO and again at the level of what passes or does not pass across it. You think you have made yourself a good BwO, that you chose the right Place, Power (Puissance), and Collectivity (there is always a collectivity, even when you are alone), and then nothing passes, nothing circulates, or something prevents things from moving.

Experter är ett ämne jag ofta återkommer till. Jag är kritisk till experterna, eller till den tankebilden. Föreställningen om att någon skulle kunna vara expert delar upp mänskligheten och skapar hierarkier. Expertens ord väger alltid yngre än lekmannens. Men vem går i god för expertens kunskaper? Förr eller senare hamnar man alltid där, vid ett slags gräns. Fast den gränsen är fiktiv, för allt som sker händer på insidan. Experterna skapas i mötet och deras ord väger tyngre för att kulturen som skapats mellan oss laddar experternas ord med mer agens. Tänk om! Det behövs inga experter, bara användbar kunskap och handgrepp som fungerar.

Just när man tror att man förstått kulturens inneboende logik förändras den. Där, i det ögonblicket, visar sig kulturens kropp utan organ. I förändringen av det som nyss var givet. Ständigt begås misstaget att vi vet och den som vet betraktas som expert. Men ingen vet, för ingen kan veta. Framtiden skapas och blir till i mellanrummen. Inget är, allt blir till. Relationer och flöden, det är ett sätt att se på kultur, ett sätt att förstå kroppen utan organ. 

A paranoid point, a point of blockage, an outburst of delirium: it comes across clearly in Speed, by William Burroughs, Jr. Is it possible to locate this danger point, should the block be expelled, or should one instead "love, honor, and serve degeneracy wherever it surfaces"? To block, to be blocked, is that not still an intensity?

Hinder för flöden och relationer finns och uppstår överallt. Experterna värnar sin makt över vetandet genom att skapa system och kriterier som hindrar utmanarnas ord att laddas med samma kraft som experternas. Titlar, betyg, poäng och examina. Legitimationer och kändisskapets aura. Det kan förstås som hinder för kunskapsflöden och relationsbyggande. Sverigedemokraterna vill bygga murar mellan människor. Och de ofantligt rika vägrar acceptera det självklara, att de lever segregerade från resten av samhället i en värld med andra lagar. Den som lyckats kan få för sig att det handlar om personens egen drivkraft och arbetsinsats. Självklart är det en central ingrediens i alla recept för framgång, men det krävs också tur. Ingen som lyckas saknar tur. Tur är en del av framgångens kropp utan organ. Tur uppstår mellan och i flödet. Därför kan snart sagt allt sägas handla om hinder eller blockeringar, om att bli hindrad eller att hindra. Ingen kan äga ett flöde, det kan bara kontrolleras. Därför detta ständiga tal om makt, som också är ett flöde och som uppstår mellan, i relationer.

In each case, we must define what comes to pass and what does not pass, what causes passage and prevents it. As in the meat circuit according to Lewin, something flows through channels whose sections are delimited by doors with gatekeepers, passers-on.

Samhälleliga förändringar går inte att räkna på, för utfallet ligger alltid i framtiden. Realiseringen av det som görs idag händer först i morgon, och det händer alltid någonstans mellan. Kulturens fundamentala osäkerhet är det som ger samhället liv. Osäkerhet är därför inget problem, det är en förutsättning som vi tillsammans bör försöka förstå. Mer än så kan vi inte göra och närmare än så kommer vi ingen definition. Hoppas på det bästa och acceptera det som är och blir, det är mer en egenskap än en insikt. Viljan att veta, som är en stark kraft, en svårkontrollerad affekt, utgör ett betydande hinder för ny kunskap och verkligt vetande. Jag talar här inte om vetenskapligt vetande, inte om evidens eller om innehållet i någon vederbörligt granskad artikel som publicerats i enlighet med konstens alla regler. Jag talar om vetande som fungerar, om kunskap som uppstår mellan.

Relationer och flöden, hinder och regleringar. Kontroll och acceptans. Vem ska vi lyssna på? Vem avgör vem vi ska lyssna på? Allt handlar om detta, på ett eller annat sätt. Därför är kroppen utan organ ett begrepp som bara kan förstås inom ramen för en alternativ ontologi, en relationell, flödesontologi.

Door openers and trap closers, Malabars and Fierabras. The body is now nothing more than a set of valves, locks, floodgates, bowls, or communicating vessels, each with a proper name: a peopling of the BwO, a Metropolis that has to be managed with a whip. What peoples it, what passes across it, what does the blocking?

Utan kroppen UTAN organ finns inga kroppar, inga organ, inget samhälle, ingenting. Jag vill som sagt se kultur som samhällets kropp utan organ, för det saknas något sådant i politiken, vetenskapen och det allmänna medvetandet. För att rätt förstå det som är måste vi förstå hur "det" förändras och blir till. Vad befolkar, vad passerar genom och vad främjar och hindrar förändring? Den typen av frågor blir möjligt och viktiga om och när man accepterar en relationell, flödesontologi. Där och då öppnas nya rum och vägar fram i sökandet efter en bättre modell för att förstå hur samhället är möjligt.