Efter en vecka i övre Norrland blir kontrasten, när jag återvänder till bilderna från New York, ännu större. Här ska jag försöka skildra världsstaden utifrån en blå färgskala, vilket var svårare än jag trodde. Men just därför kul och utmanande.
Gillar utmaningar, och att försöka se vardagen och verkligheten utifrån nya perspektiv. Då kan denna typ av övningar vara bra att ta till. Och att kasta sig mellan ytterligheter. I Norrland var det tyst, och glest mellan husen. I New York är bebyggelsen minst sagt förtätad.
Gult är den mest utmärkande färgen på själva staden och dess detaljer. Rött är också ett tydligt inslag, framförallt på de lite äldre husen. Blått är färgen som kommer från vattnet och himlen, som är närvarande överallt. Här en bild från "vår" tunnelbanestation. Även om New Yorks tunnelbana är sliten så ser den älskad ut, och det finns många fina konstverk nere i underjorden.
Husfasaderna speglar sig i varandra, och himlen ger allt en blåaktig ton. Speciellt om det är disigt.
Inte så himla mycket blått i denna bild kanske, men den symboliserar för mig förändring. New York är en stad stadd i ständig förändring. Det gamla byts ut av nyheter, som förfaller och får lämna plats för det nya. New York är inte, New York blir ständigt till. Det man ser är inte minnesmärken över fornstora dagar, det är förändring. Och det är en stad med stolta innevånare man möter, även om det på många håll är bedagat.
Gratisfärjan till Staten Island är väl värd en tur. Inte minst för att få perspektiv på Manhattans skyline.
Wall Street är en turistfälla, men jag gillar ändå kontrasterna i de kvarteren. Trånga gator med gamla och nya höghus som knappt släpper ner något ljus till människorna som rör sig där nere. Och så är det, liksom hela New York, en levande miljö. Här bor och verkar man. Visst finns det på många platser mycket turister, men det finns också överallt stolta innevånare. Hjälpsamma innevånare!
En promenad över Brooklyn bridge hör till en av de många obligatoriska sakerna att göra i New York. Finast är att vandra mot Manhattan. Jag vill slå ett slag för en lite annan rutt. Gå över Brooklyn bridge, från Manhattan till andra sidan, men ta Manhattan bridge tillbaka. Och vila fötterna i parken mellan brofästena.
Här blåser förändringens vindar snabbt. Och det som för bara tre år sedan var ganska nedgånget är nu gentrifierat. Just det är kanske inte så charmigt, men själva förändringen är fascinerande att se. Liksom Brooklyn bridge från den minst lika vackra bron Manhattan bridge som tar en rakt in i China town.
Madison square park hade i år ett konstverk som hette: Gult, rött och blått. Där väcktes idén till dessa bildserier.
Columbia University är fint och väl värt ett besök, högt uppe vid Manhattans västra kant. En kul iakttagelse är att man där har såväl egen sjukvård som polis.
Coney Island har för mig blivit sinnebilden för New York. Ända sedan jag såg filmen The Wariors har det (redan då) bedagade nöjesfältet lockat.
Uppe från Top of the Rock ser man både Empire State Building och Central Park.
Två veckor kvar på semestern. Detta året tog det lång tid att komma in i semesterlunken. Kände mig ganska blå, ganska länge. Nu, efter en vecka i Norrland känner jag dock att livet återvänder. Och minnena av New York hjälper mig att fatta att arbetsåret 2012/2013 är över. Till hösten, efter några veckor till av lugn och ro är allt annorlunda. Börjar så smått se fram emot det. Men, som sagt, än är det många dagar kvar att njuta av ledighet och återhämtning.
Blått år inte bara en färg. Det kan vara väldigt mycket mer. Om man tänker så på saken, och om man anstränger sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar