Amerikanarna och maten

 En iakttagelse här i Amerika är att man kan skämta om mycket, men maten, den tas på största allvar! På STÖRSTA allvar. Inget lämnas åt slumpen, allt är väl genomtänkt och valen man ställs inför är oändliga!

Charmigt, men det ger så klart återverkningar. Vill inte säga att alla är feta, men här finns absolut många överviktiga!

Detta är ett urval av alla de restauranger och matställen som finns i kvarteret runt hotellet. Hemma finns det klädaffärer, här finns det restauranger. Kläder köper man i varuhus. Längs gatorna är det restaurang, efter restaurang, så långt ökat kan nå!

The Rocky stairs. Day two, pictures, of Philadelphia.

Tidigt ute idag, och många steg blev det. Mycket fick jag se, och många bilder blev det. Här är några. Det började illa. Trodde jag skulle kunna ta en genväg, men som alla vet blir det lätt senväg av sådana försök. Men jag fick en ovanlig vy av stadens centrala delar ... Men det kunde gått illa, för jag var långt utanför min comfort zone!

Mitt i trafiken!

Det goda som senvägar har med sig är att man kan få se sådant man inte hade fått se annars. Amerikas älsta zoo, till exempel.

Drexels drake.

Här hålls konferensen, som börjar imorgon. Arbetsintegrerat lärande är temat, och det blir min internationella debut inom dessa sammanhang. Om man inte räknar förra årets workshoppande på Marthas Wineyard.

Många väggmålningar, överallt.

Som i alla andra amerikanska städer finns det en Chinatown
även i Philadelphia.

Gillade vyn från Benjamin Franklin bridge. Och denna gång gick jag nästan över hela, men bara nästan.

Gillar de äldre skyskraporna.

Missären är som sagt påtaglig, och uteliggarna finns överallt.
Går inte att vänja sig vid!

Och slummen ligger bara några kvarter bort. Plötsligt är man i de fattiga kvarteren ... Tur det var dagtid!

Juvelhandlarkvarteren

Länge fanns det en överenskommelse i staden att man inte skulle bygga högre hus än Town Hall, men trycket blev uppenbarligen för stort. Inte mig emot. Jag facineras av människans avtryck på jorden. Ingen vet vad människan är kapabel till, ännu. Om någonsin...

Rockytrapporna i bakgrunden.

Även om man i USA uppenbarligen vill ha en lång histora så är det trots allt det som ligger nära i tid som får uppmärksamhet. Philadelphias mest kända landmärke verkar vara trappan som Rocky springer upp för i filmen med samma namn, och han står också staty i parken vid sidan av.

Hundarna behöver också dricka i värmen!

Gammalt och nytt, sida vid sida!

Ännu en väggmålning

Tillbaka vid hotellet efter en promenad på närmare sex timmar. Vila och förberedelser inför framförandet på torsdag. Sedan Italiensk mat innan sängen hägrar.

Inte speciellt mycket jetlag, men promenerandet tar på krafterna.

Amerikanska reflektioner

Sitter på ett Starbuckcafe mitt i centrala Philadelphia. Vilar ut efter morgonens långpromenad. Tycker om att upptäcka nya städer per fot. Vill ta in även stadens atmosfär, och det går ju inte om man åker buss eller tunnelbana mallan sevärdheterna. Och vem bestämmer vad som är en sevärdhet? För mig är även det triviala en sevärdhet. Missären och människorna som inte riktigt får plats, vilket det finns många av här.

I Philadeöphia har jag sett fler riktigt fattiga än någonsin tidigare. Efter att jag sprungit upp för de så kallade Rockytrapporna (Philadelphia Museum of Art) ville jag ta mig över till universitetsområdet på andra sidan Schuylkill River, och då irrade jag bort mig ordentligt. Hamnade i ett verkligt slumområde. Riktg missär! Bara några gator från universitetens skinande fasader. Har inte vant mig vid det. Hopplösheten, den totala uppgivenheten.

Här blir det uppenbart att jag tillhör överklassen. Att jag som tycker att jag bara är en helt vanlig kille med en medioker lön och långt ifrån ekonomiskt oberoende, faktiskt är väldigt privilegierad. Viktigt att aldrig glömma det. Men svårt att inse, när man inte får det upptryckt i näsan. Och det får man här. Oj, oj, oj!

Förra året var jag i New York och i Boston, men där var det inte som här. Visst såg jag fattigdom och missär i New York, men inte på långa vägar som här! Och i Boston var det som hemma, i princip. Som sagt nyttigt. Vill inte vänja mig vid det bara! För jag vill ha ett annat samhälle.

Samtidigt som jag är kritisk till att man låter det gå så långt som man låter det i USA, är jag kluven. Majoriteten verkar vilja ha drömmen om gränslös välgång, även om priset för det är högt. USA drivs så tydligt av en ide. En tanke om att alla skall kunna lyckas. Inget fel med det, men hur ska man se på dem som inte lyckas? Och de är många,

Dynamiken här är stor, och det är tilltalande. Jag måste erkänna att jag kommit att gilla Amerika. Jag känner för deras dröm, även om jag är kritisk till dess konsekvenser. Men jag är ju också lite av en drömmare. Och jag lyssnar hellre till den sträng som brast, än att aldrig stränga min lyra. Amerikanarna, många i alla fall är naiva. Men vilken vänlighet och vilket tillmötesgående klimat. Mitt i slummen passerade jag ett vägarbete, och en av jobbarna ropade på mig. Trodde jag hade gått där jag inte fick, men han ville bara påpeka att mitt skosnöre hade gått upp. Man känner sig välkommen och omhändertagen.

Som sagt jag är kluven! Men jag gillar Amerika. Det är lite bedagat, och klasskillnaderna är enorma, kontrasterna rörande alla aspekter är påtagliga. Ändå, här finns en tro på det goda livet. Det är charmigt! En stormakt i förfall, som tycker om och är stolta över det man har.
Så likt, och ändå så främmande!

I'l be back!

Vandrar i Philadelphia

Utsikt från hotellrummet på 17 våningen. Hilton, South Broad Street.

Har inte riktigt landat mentalt ännu, på andra sidan det akademiska året 2011, så detta får bli en rent visuell bloggpost.

Kom till Philadelphia igår. Via Minneapolis, på grund av inställt flyg i Paris!

Nu ut i stan igen!

City Hall.

Lite ruffigt, men också charmigt!

City Hall, på håll.

Många konstnärer, och konstprojekt.

Som sagt.

Missären är påtaglig. Alla samhällsklasser lever sida vid sida. Lite jobbigt för en naiv svensk, men också ögonöppnande.

Många häftiga hus finns det, när man inte är så noga och det får förfalla.

Philadelphia water front.

Utsikt från Benjamin Franklin bridge.

Samma bro. Lite annan vy.

Och lite gamla kvarter inspränga bland höghusen. Kontraster!

Lagens väktare är aldrig långt borta.

Gayparad!

Första dagen i Philadelphia har bjudit på många upplevelser. Kontrasterna har varit stora, och det är intge annat än att man överväldigas av en viss trötthet. Men nu är det middag, på stan. Fast det blir nog tidig kväll.

Imorgon siktar jag på att ta Rockytrappan i några snabba kliv. Verkar vara stadens största attraktion, vid sidan av Liberty Bell och Indipendence Hall.

På återhörande!