Vad innebär det att tänka bättre än en människa, och vad är poängen med att försöka?

Artificiell Intelligens (AI) har på kort tid gått från att vara science fiction till att bli något som alla förväntas lära sig förstå och hantera, eller i alla fall måste förhålla sig till. När alla rusar åt samma håll och man snabbt måste ta avgörande beslut som får konsekvenser för framtiden är det viktigt att stanna upp och tänka efter, vilket tyvärr är en tanke som är svår att få gehör för. Här på Flyktlinjer bestämmer jag och nu när det är sommar tar jag chansen att reflektera över frågan om vad AI riskerar att göra med oss och det samhälle vi lever i. Innan AI blir lika bra på att vara människa som människan – det är ju det som är teknikutvecklarnas mål – behöver vi, menar i alla fall jag, ställa oss frågan varför den tekniken utvecklas. Är det rent krasst (eller cyniskt nog) bara för att bevisa att vi människor kan utveckla tekniken? Eller drivs utvecklingen av självhat? Tragiskt nog ser i alla fall jag inga tecken på att teknikutvecklingen drivs av kärlek till och omsorg om det unikt mänskliga. Frågan är viktig, för det är nu den kan ställas, sedan kan det mycket väl vara för sent.

När "alla" dra åt samma håll känns det ofta som utvecklingen drivs av en yttre kraft när mycket i själva verket talar för att det handlar om en självuppfyllande profetia. Det skrämmande och riskabla med AI är att det är så lätt att få för sig att man måste hänga med för att inte bli frånåkt och sedan tvingas stå där ensam och undra vad som hände. Den risken finns, men jag är beredd att ta den. Jag ser nämligen AI som ett hot både mot det som är unikt mänskligt och det som gör livet värt att leva. Min fasta övertygelse är att intelligens och tänkande är mänskliga egenskaper. Talet om artificiell intelligens och tänkande maskiner är skrämmande eftersom premissen är att människan både kan och bör ersättas. Istället för att betrakta det mänskliga som förutsättningen som teknikutvecklingen har att anpassa sig efter är det idag förfärande många som anser att det är klokt att göra tekniken till norm.

Det är något sektliknande över tech-bolagen som lockar till sig människor som använder sin tankeförmåga och intelligens för att utveckla digital teknik som ska ta beslut åt oss. Teknikutvecklingen drivs av karismatiska ledare som utan insyn kan ta vilka beslut de vill. Med hänvisning till den "heliga" rätten att hålla sig med företagshemligheter dikterar några få bolagsledare med fantasilöner villkoren för mänskligheten genom att utmana alla demokratier som på något sätt hotar bolagens makt över framtiden. Jag blir bedrövad när jag läser okritiska reportage om hur AI kan köra våra bilar och "tänka" i vårt ställe. Och jag fylls av sorg när jag konfronteras med fascinationen som många visar över bilder, musik och texter skapade av generativ AI. Produkterna är förvillande lika bilder, musik och texter skapade av människor, men de saknar själ, vilket vi människor också riskerar att berövas om vi inte säger stopp, stannar upp och tillsammans reflekterar över vad som är viktigt egentligen. Det är nu vi har chansen.

Som jag ser det är AI ingen lösning på ett problem som behöver lösas, tvärtom. Lika lite som vitt socker löser problemet med hunger, (det triggar istället suget efter mer socker samtidigt som det skadar folkhälsan) löser AI några avgörande problem för mänskligheten. För att fortsätta liknelsen med livsmedel får det faktum att tillåts AI tar över allt fler uppgifter som fungerar hyfsat till att tankens motsvarighet till kostfibrer ersätts med tomma kalorier, vilket på sikt riskerar att vara skadligt för den mentala hälsan. Det unikt mänskliga måste, likt konditionen och våra muskler, tränas och tas om hand för att kunna utvecklas. Och det är detta som gör oss människor till människor. Vad ska vi göra när maskinerna tänker åt oss och skriver böckerna, som allt fler idag inte anser sig ha tid eller ork att läsa? När vi tröttnat på AI-genererade bilder och musik som skapats av maskiner, vad gör vi då med vår tid och våra liv? Den frågan kan bara ställas nu, men utvecklingen går så snabbt så det anses inte finnas tid att göra det, vilket borde vara en alarmklocka.

Jag påstår inte att allt kommer att gå åt helvete, jag säger bara att innan frågan i rubriken fått ett svar – eller det viktiga är inte ens svaret utan att frågan ställs och att det avsätts tid för att reflektera över möjliga svar – går det inte att uttala sig om ifall AI är ett hot eller en möjlighet. Och så länge techbolagens affärsmodeller, arbetsmetoder och ekonomiska makt inte får ifrågasättas kan och kommer ingen av oss att kunna vara säkra på att utvecklingen (av AI) är riskfri och uteslutande leder till positiva saker. Om förändringen drevs av människor i demokratisk ordning och med full insyn samt för att värna, samt inte bara det unikt mänskliga utan även livet på jorden i fokus, vore det en helt annan sak. Nu är det några få bolag vars superrika ägare tjänar pengar på tekniken (eller förväntningarna på den) som ivrigt påhejade av aktieägarna dikterar villkoren, utan att behöva ta ansvar för konsekvenserna. All kritik mot AI viftas bort med argumentet att alla tidigare teknikskiften lett till att livet blivit bättre och kritikerna avfärdas som ludditer vars argument och farhågor man inte anser vara värda att bemöta. Som om det vore ställt bortom varje titel att det är en naturlag och att det måste bli så.

Om och när lika mycket tid och resurser läggs på att försöka förstå och värna det unikt mänskliga som idag investeras i digital teknik skulle min oro dämpas, men så länge som jag och andra som värnar förutsättningarna för livet på jorden och våra unikt mänskliga egenskaper kritiseras mer än techbolagen och deras (ledares) makt, förbehåller jag mig rätten att inte jubla över "framgångarna". Så länge som inköpen av ny digital teknik inte får ifrågasättas, trots att upplägget allt mer liknar rymdens svarta hål som drar allt mer pengar till sig eftersom tekniken ständigt måste uppdateras och allt snabbare blir föråldrad, kommer jag att påminna om riskerna. Jag vill bli bemött och överbevisad med evidens och argument, inte avfärdad av känslor.

Artificiell ”intelligens” förvandlar Homo Faber (den skapande människan) till Homo Obedire (den lydande människan), och vi bara låter det ske. Att det anses mer problematiskt att tala om potentiella risker med att INTE utveckla ny teknik än de verkliga och uppenbara risker som tekniken de facto är behäftad med, borde i sig vara ett tecken att ta på allvar. Principen som jag lutar mig mot i min argumentation är att endast människor kan tänka bättre än människor, av den enkla anledningen att tänkande och intelligens är unikt mänskliga egenskaper. Och om människan inte använder sin intelligens för att skapa en levande kultur fylld av mångfald kommer mänskligheten att gå under.