Gott Nytt Skrivarår!

Gott Nytt År kära läsare! Denna söndag tar jag ledigt, men vill ändå publicera något. Parallellt med mitt vetenskapliga skrivande och bloggandet håller jag på med ett skönlitterärt projekt som troligen blir klart och ska sändas till något förlag under våren. Det är en utvecklingsroman som handlar om vad mobbing kan göra med människor som utsätts, och eftersom allt skrivande förr eller senare handlar om att döda darlings är det där jag är just nu. Vissa passager har jag dock svårt att släppa taget om, och dagens bloggpost, årets första, får därför bli just en sådan. 

Utanförskap kan generera energi har jag märkt. Och att slå ur underläge är en egenskap jag utvecklat till fulländning. Min första triumf var visserligen inte mycket att hänga i julgranen, men om man ser den som inledningen på en annan utveckling, som ett tecken på att en tendens brutits, får händelsen en annan betydelse. Samtidigt blev det en påminnelse om att man inte så lätt kan kasta av sig sin tillskrivna identitet. Händelsen utspelade sig vid mönstringen till lumpen. Där mötte jag för första gången på länge några av mina skolkamrater. Till mönstringen åkte jag från ett sammanhang där jag var en självklar medlem och där jag trivdes, för när jag kom till gymnasiet fann jag riktiga vänner som respekterade mig. Väl framme i Säve på Hisingen insåg jag omgående att de forna klasskompisarna återigen hade makt över mig. På bara några minuter rasade allt jag byggt upp under åren på gymnasiet. Det var smärtsamt, även om jag visste att det var övergående. Triumfen kom den andra dagen då jag som den ende i min gamla klass kallades till telegrafistprovet, som de som hade bra resultat på intelligenstestet blev uttagna till. ”Va fan”, sa en av ”kamraterna” uppenbart förvånad. ”Ska du göra telegrafistprovet”. Idiot tänkte jag tyst, samtidigt som jag svarade att så var det. Visserligen gick provet åt skogen. Inte kunde jag höra några meningsbärande skillnader mellan de där pipen och blippen. Telegrafist blev jag alltså inte, men jag bevisade för mig själv och de där människorna att betygen i grundskolan inte på något sätt var en indikation på min kapacitet som människa.

Återkommer nästa söndag med en vanlig post.