Tänk om läroböcker betraktades som en investering istället för en kostnad

Jag vågar inte riktigt tänka på hur mycket pengar jag lagt på böcker genom livet. Och med tanke på att man som författare, åtminstone av kurslitteratur och vetenskapliga texter, både arbetar gratis och ofta själv får finansiera tryckningen av böckerna som man på nåder får antagna och ofta bara får en liten royalty för, ligger jag definitivt på minus. Även om jag räknar in stipendierna jag fått genom åren. Det är inget jag sörjer. Jag köpte böcker även när jag var som fattigast och levde under existensminimum. Jag ångrar ingenting. Både mina bokinköp och timmarna jag lagt ner på skrivande har jag nämligen alltid sett som en investering i ett meningsfullt liv. Trots att jag långt ifrån hinner läsa alla böcker jag köper är tiden och mödan som jag plöjt ner i mitt bildningsprojekt värd varenda krona, för jag ser det som en försäkran om att aldrig vara utan böcker att försjunka i och uppslukas av.

Som student kände jag en enorm tacksamhet över att jag levde i Sverige där utbildning är gratis och där det går att finansiera sin utbildning med hjälp av studiemedel som man till dels får till skänks. Jag var inställd på att betala tillbaka på den där skulden tills jag gick i pension, och det hade jag gladeligen gjort. Men för några år sedan betalade jag in det som var kvar, vilket kändes högtidligt. 

Eftersom jag vet det jag vet, har de erfarenheter jag har och betraktar mina bokinköp och åren av studier som investeringar för framtiden, har jag alltid haft svårt för studenter som klagar på att det är dyrt att köpa kurslitteratur. Som lärare kunde jag aldrig säga vad jag tyckte om den typen av klagomål. Även om jag ville sa jag till exempel aldrig något om att man som författare arbetar gratis och att böckernas pris därför är kraftigt subventionerat. Idag behöver jag inte längre ta den typen av hänsyn. Nu kan jag vara öppen med min kritik av talet om att böcker är dyra.

Problemet är att man resonerar om böckernas pris på samma sätt som man talar om skatten. Fokus riktas mer mot vad det kostar, och mindre mot vad man faktiskt får. Ingen klagar på att en Jaguar, Rolexklocka eller Hermesväska är dyr. Det där har jag alltid tyckt är märkligt. Där är det höga priset själva poängen och försäljningsargumentet. Både skatt och bokinköp går att betrakta som investeringar, och gör man det inser man hur både hur lågt priset egentligen är och i hur hög grad priset på varor och tjänster är en kulturell konstruktion. Ett samhälle där priset på lyxvaror (där tillverkarna tar ut en svindlande hög profit) anses berättigat, samtidigt som skatten, priset på bensin och mat samt böcker anses för högt, oavsett vilka krav man ställer på samhällsservice och utan hänsyn till världsmarknadspriset på olja, böndernas tillverkningskostnader och bokförlagens omkostnader, är ett samhälle där känslorna övertrumfar kunskapen.

Det som fick mig att skriva den här bloggposten var ett inlägg på SVT, där man dels förfasar sig över att kurslitteratur kostar uppemot 9000:- per termin (den kostnaden bygger på att man köper en del av böckerna begagnat, vilket inte ger bokförlagen eller författarna ett öre, vilket påverkar möjligheten att ge ut nya böcker), dels ger studenterna tips på hur man kan hålla nere kostnaderna. I artikeln läser jag att:

Inflationen har drivit upp priset på det mesta i dag – och så även bokhandeln. Sedan 2022 har det genomsnittliga priset på kurslitteratur ökat med 13 procent hos en av de stora förlagen som säljer litteratur till studenter.

Trots att studiestödet också höjts, med omkring 20 procent, beräknat från samma år, upplever studenter som SVT pratat med att det är dyrt att köpa böcker i dag.

Studenternas upplevelser är alltså nyheten. Att det anses vara värt att rapportera om att dagens studenter tycker att det känns surt att behöva lägga 450:- i veckan på böcker som bidrar till att lägga grunden för ett välbetalt arbete i framtiden, och ett intressant och meningsfullt arbete med hög lön, säger en hel del om kunskapens låga status i samhället. Det faktum att författare arbetar gratis och att studier på högskolan är avgiftsfria borde ha ett högre nyhetsvärde. Men det är inte i det samhälle vi lever, tyvärr.

En sak som jag däremot finner berättigat att klaga på är internationella förlagshus (som är några av världens mest lönsamma företag, med vinstmarginaler som trotsar fantasin) som har mage att cyniskt och hänsynslöst utnyttja studenter som måste få tillgång till böcker för att kunna bedriva studier. Klassiska böcker som skrevs och gavs ut på 1980-talet, vars författare i många fall är döda, kan kosta över 2000.-, vilket inte bara är helt orimligt, det hotar dessutom att undergräva förtroendet för bokbranschen som helhet. Stora förlag klarar sig nog, i alla fall så länge som människor köper och läser böcker, men små förlag som ger ut akademiska böcker och som drivs av eldsjälar går på knäna.

Det var några ord skjutna från höften och i ratten, om en fråga som ligger mig mycket varmt om hjärtat.