söndag 3 december 2023

Vad händer när tiden för läsning minskar?

Ett av dagens största dilemman är att de allvarligaste försämringarna ofta kommer successivt och att det inte finns några enkla lösningar, vilket gör att förbättringar tar tid. Eftersom ingen medvetet inför åtgärder som man vet leder till försämringar blir det i praktiken så att vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Detta gäller i högsta grad läsandet av tryckta böcker som idag, generellt sett, är på nedgång. Få väljer nog aktivt att läsa mindre, men det är ett faktum att det blir så. Och det får negativa konsekvenser för alla, både nu och i framtiden. Även om läsande är något man gör i ensamhet är det ett kollektivt fenomen. När många läser blir det lättare för alla att läsa, och när allt fler läser allt mindre blir böckerna dyrare och förlagen får svårare att överleva, vilket blir en ond cirkel. Eftersom läsandet är så intimt sammankopplat med kunskapen och med förmågan att analysera blir det svårt att få gehör för varningen. Man brukar säga att allas ansvar är ingens ansvar, men med läsandet är det tvärtom.

Vi översköljs med mer text idag än någonsin, men allt fler LÄSER allt mindre. Läsande handlar nämligen inte om att konsumera information eller få tillgång till fakta. Läsande är ett ett sätt att vara i och förhålla sig till världen. Det som utmärker oss människor är att vi inte är eller fungerar som datorer, men ett lika utmärkande drag är att vi idealiserar datorerna, vilket leder till att vi ser digitaliseringen som en lösning när det i bästa fall är ett användbart verktyg. På kort tid har en rad analoga och mellanmänskliga företeelser flyttats till eller ersatts av digital teknik. Utvecklingen av och fascinationen inför Artificiell Intelligens är ett skrämmande exempel på hur normaliserad den rörelsen blivit. Mänskligheten håller på att kapitulera inför algoritmerna som ägs av en handfull män, vilka tillsammans får ENORM makt över alla andras liv och allas tänkande. Och utvecklingen välkomnas av aningslösa människor som ser det som en befrielse att slippa tänka, på samma sätt som hissar och andra tekniska hjälpmedel "befriat" deras kroppar från den träning som behövs för att hålla både kroppen och hjärnan i trim.

För att kunna läsa krävs tid, men också ro och möjlighet att fokusera på tankarna som orden förmedlar. Blir man störd av krav på prestation, deadlines, pushnotiser, popupfönser och ständiga krav på nya och säkrare lösenord. Känner man sig ständigt jagad och aldrig kan koppla av eftersom risken att man glömt något är överhängande, kommer läsningen att bli lidande. Ljudboken låter kanske som en lösning, men det är i själva verket en illusion, för lyssnande är något annat än läsande. Gör man dessutom något annat under tiden går man miste om massor, ofta utan att veta om det, eftersom orden fortsätter strömma oavsett om man hänger med eller ej. Läsande är en analog förmåga som vuxit fram tillsammans med den mänskliga förmågan att tänka. Det är alltså ingen liten sak att läsandet nu går ner.

Om det bara var upp till mig skulle jag kunna fortsätta läsa tryckta böcker, men det är inte så det fungerar. Att producera och trycka böcker tar tid och är resultatet av samverkan mellan många människor med olika kompetenser. När den marknaden försvinner, vilket den sakta verkar göra när allt fler läser allt mindre, finns inga böcker att köpa. Och när allt färre läser finns allt färre att tala om böcker och dess innehåll med, och därmed utarmas kulturen och tekniken kan ta över allt allt mer. Problemet är att det inte går att tvinga fram en förändring, det går inte ens att locka fram den. Enda sättet att få fler att läsa är att alla tar ansvar och faktiskt läser böcker. Därför är lässatsningar eller momssänkning på böcker inga lösningar på problemet. Det enda som skulle kunna vända utvecklingen är att den generella tryggheten i samhället ökar, och att fler får mer tid att läsa och samtala om böckernas innehåll.

Det som skrämmer mig är det faktum att man inte saknar något som man inte själv upplevt. Våra smarta telefoner pockar på uppmärksamhet och löftet om att aldrig sakna underhållning, vilket låter som en gåva, men i själva verket säljer vi våra själar till djävulen. Det är ingen konspirationsteori jag formulerar, jag konstaterar bara fakta. Ägarna till techbolagen må vara världens rikaste individer och deras makt är enorm, men de driver inte utvecklingen, det gör alla vi som anpassar oss efter den eller uppslukas av den. 

Jag är uppgiven, men har bestämt mig för att aldrig förlora hoppet för det går att vända trenden. Mer tid och ökad trygghet är lättare att förstå värdet av än bokläsning, så fokuserar vi på det återskapar vi förutsättningarna för läsning och då blir det lättare att tala om bokens värde. Många läser fortfarande och alla vuxna minns boken, så mer tid och ökad trygghet samt ett mänskligare samhälle där digitala och analoga system kompletterar varandra och där man förstår både varandra och det unikt mänskliga, skulle skapa förutsättningar för läsande och då kan den onda cirkeln brytas, men för varje år som går försvinner de där minnena och för varje ny generation som aldrig läst en bok blir det svårare att främja framväxten av en läsande kultur. Jakten på effektiviseringar jagar livet och lusten ur både författare och läsare, vilket påverkar både den mentala och fysiska hälsan eftersom dessa saker hänger ihop och är varandras förutsättningar.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Utarming, javisst! Sällan man talar med personer som just har läst fackböcker eller skönlitteratur. Måttstockarna blir som krusbären.

Anonym sa...

Normen om att läsning och bildning har försvagats kraftigt.

Anonym sa...

Som tur är behövs bara tid och intresse från fler som gör sina röster hörda för att den negativa trenden ska kunna brytas. Ger man upp hoppet bidrar man till problemet och inser man bara att ingen enskild kan förändra världen orkar man förhoppningsvis.
Mvh
Eddy

Anonym sa...

Rätt så!

Oförgörlig sanning sa...

Tack för att du delar med dig av dina tankar och resonemang inom kultur och bildning. Värdefullt! Här kommer lite egna tankar kring ditt inlägg och det du vidrör.

Jag citerar första meningen i näst sista stycket i ditt inlägg: "Det som skrämmer mig är det faktum att man inte saknar något som man inte själv upplevt". Den meningen fånga min uppmärksamhet som notiser från sociala plattformar fångar dagens själar.

När tid finns för läsning finns också chans för att upptäcka. Skillnaden är att den här läsningen, alltså min medvetna och aktiva handling att knappa in din bloggsida och läsa igenom dina veckovisa inlägg, inte är en generell handling för gemene person i dagens samhälle. På samma sätt är det för läsning (och bildning): medvetna och aktiva handlingar krävs för att komma till denna plats. Men det kräver energi, målmedvetenhet, disciplin, allt som oftast en tydlig intention och en ursprunglig plats (en genomförd "resa") att komma till den destinationen och insikten. Hur får man människor att inse detta när de inte vet vad de går miste om, och ännu mindre kan orientera sig i en gigantisk informationsvärld. Behoven på disciplin, intention och medvetenhet för att ta/göra sunda val har, är min uppfattning, aldrig varit större. Och det är attribut som är mäkta svåra att ta fram otränat. Men jag är hoppfull, för det är i de svåraste tiderna som människan tenderar att höja sig till det bättre. Trender är till för att vända och aldrig har trenderna någonsin varit bestående. Någon gång vänder det.

Anonym sa...

Tack för dina kloka tankar, och för att du tar dig hit och läser! Det inspirerar och ger kraft och mod att fortsätta. Jag tänker som du, någon gång vänder det. Och i väntan på det gör jag vad jag kan av tiden och möjligheterna jag har att skriva. Mvh Eddy

Anonym sa...

Pisa?

Eddy sa...

Pisa? Resultatet av den undersökningen visar på behovet av läsning tänker jag.