Söndag är sedan två år tillbaka bloggdag, men idag är det julafton och då tar jag ledigt. Men jag vill ändå publicera en liten hälsning och önska alla trogna läsare en riktigt fin jul! Kanske blir det en post här i veckan, för nästa söndag är det nu nyårsafton. Vi får se.
Min ambition är att vara helt ledig under de röda dagarna och sedan bara gör det jag måste resten av veckan. För att orka fram till semestern i det allt mer pressade arbetslivet är det helt avgörande att göra något annat, att skaffa sig perspektiv. Jag ska gå igenom ett bokmanus i lugn och ro och ägna resten av tiden åt att läsa. Och så ska jag promenera och försöka sova ut ordentligt.
Ute i världen rasar krig och här hemma känns det mer osäkert än någonsin under mitt liv, vilket känns viktigt att påminna sig om och försöka ta in. Jag tycker inte man ska behöva ha dåligt samvete för att man har det bra, men att känna tacksamhet är verkligen på sin plats.
Nu ska jag gå upp och dricka kaffe och så ska barnbarnen få var sin julklapp. Återkommer med nya tankar inom kort, kanske det blir något slags årskrönika nästa vecka, vi får se. Avslutar med ett citat från Nietzsche, som boken jag ska gå igenom här i veckan handlar om.
7 kommentarer:
Bildning är ingenting som angår den breda allmänheten eller har något att tillföra den, tydligen. Mycket tänkvärda analyser i länkarna nedan, analyser som återigen sätter ljuset på bildning som (möjligen enligt den allmänna opinionen) något för: nördar, marginaliserade, enstöringar och möjligen lätt otillräkneliga. https://www.gp.se/ledare/att-lasa-haller-pa-att-bli-en-syssla-for-tokar-och-utstotta.0867b823-be7c-4aed-b629-429fd2579229
Länk två: ett utmärkt inlägg av den lundensiske professorn som tyvärr har alltför rätt. https://svenska.yle.fi/a/7-1022752. . Så, historiens roll för Sveriges del torde vara otvetydigt: historien, och bildningen, har liksom ingenting att tillföra folket (varav en del helt enkelt kanske vet bäst).
Tack för inspelen! Det är verkligen bedrövligt och dessutom en utveckling som är oerhört svår att vända. Men just därför viktigt att vi som tror på bildning och ser värdet med kunskap, om historia och andra ämnen, inte fastnar i känslor av uppgivenhet. God fortsättning!
Vad delar vi med de andra nordiska länderna: en mycket likartad samhällsmodell, i mångt och mycket klimat, vår historia går in i varandras, idag: digitaliseringen. Vi är en del av den västliga kultursfären. Vad skiljer oss från de andra nordiska länderna: 1. Socialdemokratin har haft en särdeles stark ställning i jämförelse med andra nordiska stater. 2. Sverige har inte blivit angripet sedan 1809, vår huvudstad inte sedan 1520. 3. Vår starka teknokratiska tradition (ingenjörstänkandet). Varför skulle normer om bildningens viktighet och relevans idag 2023 vara levande mot en sådan historisk bakgrund? Humanistisk bildning anser nog breda folklager inte har ett skvatt att erbjuda för "Landet Utanför". Till listan ovan (nördar) kan läggas "stöddiga" och "dryga".
Historien rår vi inte över, men framtiden är öppen. Och jag väljer att tro på kunskapens kraft och bildningens förmåga att skapa förändring till det bättre.
Hoppas på det. Samt mindre trosviss övertygelse om om att bildning är onödig barlast, och att vår nuvarande tillstånd endast är konsekvensen av allmän nationell fantastiskhet, fritt från 1900-talets historia. Det kan man kalla ett "parallellt universum" som alldeles säkert retat gallfeber på t.ex. utländska betraktare. Samt naiviteten inför muterade former av olika politiska -ismer av gammalt slag.
Den (en person, ett kollektiv) som av historiska skäl redan är fullärd och vet hur ett samhälle ska gestaltas, anser sig förmodligen inte behöva lära sig av andra, utan behöver bara undervisa. Skulle människor med bildning dyka upp i det kollektivets närhet är de förra kanske - överspända (eller nördar, eller otillräkneliga, etc).
Sådant tycks läget vara 2023. Inte undra på att omvärldsanalyser kan ge ett ytligt, provinsiellt och ibland nästan narcissistiskt intryck. I självbespeglande navelskådande, utställt till allmän beskådan för läsare/tittare, lyser bokläsningen och referenser till böcker ofta med sin frånvaro. Istället är det i samhället sport och digitalisering som hyllas, och, inte sällan, allmän självbespegling.
Skicka en kommentar