Schismogenesis

Idag ska jag åka och hälsa på mitt nyfödda barnbarn så det finns inte riktigt tid eller ro att skriva något mer utvecklat. Det finns dock några tankar jag vill dela om ett begrepp som säger väldigt mycket om vår samtid: Schismogenesis, som skapades av antropologen Gregory Bateson. På Wikipedia finns följande citat som beskriver innebörden i begreppet. 

”The concept of schismogenesis was developed by the anthropologist Gregory Bateson in the 1930s, to account for certain forms of social behavior between groups. Analogous to Émile Durkheim's concepts of mechanical and organic solidarity (see functionalism), Bateson posited a symmetrical form of schismogenic behavior that consisted of a competitive relationship between categorical equals (e.g., rivalry) and complementary schismogenesis between categorical unequals (e.g., dominance and submission). Bateson's specific contribution was to suggest that certain concrete ritual behaviors either inhibited or stimulated the schismogenic relationship in its various forms. In his earlier formulations, Bateson tied the notion to that of ethos" 


Begreppet förklarar dagens politiska landskap på ett bra sätt. Polariseringen mellan höger och vänster i politiken och samhällsdebatten blir tydligare och tydligare ju närmare valet vi kommer, och som det verkar blir skillnaderna bara tydligare och tydligare för varje debatt. Det är som om debatten i sig driver på olikheterna och förstärker känslorna av hat som växer fram mellan lägren. Den politiska debatten kanske skulle kunna ses som ett slags ritual, som handlar om att skapa skillnad, snarare än förståelse för varandras olika argument och visioner. När vänstern säger si säger högern så, och aldrig mötas de två, vilket är djupt problematiskt. Dagens postideologiska politiska partier saknar egna visioner, de speglar sig bara i varandra och reagerar istället för att utarbeta egna visioner för samhället som helhet.

"Progressive changes of this sort we may describe as complementary schismogenesis. But there is another pattern of relationships between individuals or groups of individuals which equally contains the germs of progressive change. If, for example, we find boasting as the cultural pattern of behaviour in one group, and that the other group replies to this with boasting, a competitive situation may develop in which boasting leads to more boasting, and so on. This type of progressive change we may call symmetrical schismogenesis" (pp. 176-177).

Sorgligt nog har dagens politiska utveckling, inte bara i Sverige, fastnat i en ond cirkel där allt fler partier fokuserar allt mer och allt tydligare på vad man inte är och står för. Man kritiserar varandra istället för att tala om det egna partiets unika politik. På senare tid har dagens höger problematiskt nog tagit detta till en helt annan nivå när man försöker få det att framstå som samhället är på väg mot kollaps och att de egna partierna (som visar sig ha oerhört svårt att komma överens om något annat än att allt är sossarnas fel) sitter inne med de enda lösningarna.

Detta mönster behöver brytas, för allas och vårt gemensamma samhälles skull. Debattens väg leder fel, och det är mer av samtal som behövs; kritiska samtal som handlar om att man lyssnar och vill lära av varandra, inte nödvändigtvis för att komma överens, utan för att förstå. Utan välvillig kritik kan ingen kunskap och inget hållbart samhälle växa fram mellan oss människor.