torsdag 5 augusti 2010

Hur börjar man jobba igen efter semestern?


Har försökt att komma igång sedan i måndags. Först igår lossnade det, lite. Fan vet om jag kommer att få något gjort idag heller. Bara man inte ger upp så kommer man igenom motståndet, det vet jag. Men just nu känns det tröstlöst. Det halvklara manuset, det jag skrev ut innan semestern ligger på bordet framför mig. Planen idag är att läsa det; förhoppningen att det skall ge inspiration att komma igång igen.








Igår blev det mest promenader i skogarna hemmavid. Med en kamera i ryggsäcken blir det lättare att gå, och med mer tid i ensamhet och i rörelse ökar chansen att inspirationen rinner till. Det var också vad som hände igår.


Nu ut i världen för att se om vingarna bär!








söndag 10 januari 2010

Om våndan av att närma sig 45

Nytt år, nytt decenium, nytt liv. Det är nu eller aldrig! Bara och och för all del först nu har jag kunskaper, insikter och erfarenhet nog att göra det jag vill. Och framförallt, först nu har jag självförtroendet och tilllräckligt med pondus att omsätta viljan i handling. Rent mänskligt är det rimligtvis nu jag måste göra detta, om det överhuvudtaget skall bli gjort.

Vad är det jag skall göra då? Jo sätta på pränt vad jag lärt mig hittills. Skapa något som kan leva kvar efter att jag är borta. Helt enkelt förmedla den visdom jag lyckats samla på mig genom åren. Det jag har lärt mig är följande:

1. Det är förödande för den personliga utvecklingen att ta åt sig av andras synpunkter rörande den egna förmågan. Visst bör man lyssna, men man bör bara ta till sig sådant som leder framåt. Allt för ofta får man höra vad man inte borde göra, vad som inte går, eller hur svårt det är att göra det man vill. Men sådana synpunkter leder inte framåt. Att något är svårt är inget argument för att inte försöka!

2. Våga göra din grej fullt ut! Var konsekvent och stå på dig. Följa dina tankar dit de leder dig, utan att bry dig om vad andra tycker. Bara så kommer du att kunna få svar på frågan om det ligger något i din vision, om dina tankar har någon bärighet. Räkna inte med att få hjälp från någon unhder arbetets gång. Din vision är din angelägenhet och det kommer den att vara ända tills den är genomförd, fullt ut. Först då kommer andras tankar om och synpunkter på din grej att kunna tas i beaktande.

3. Lita på att det bär. Går projektet i stå handlar det i princip alltid om att du har brustit i tron på den egna förmågan eller på att du inte har varit tillräckligt konsekvent.

4. Snegla inte på andras resultat, jämför inte det du gör med andras arbete. Om, säger om, du inte har ett grundmurat självförtroende! Försök däremot att lära av dem som är kompetenta, snabba och som får mycket gjort. Tänk bara på att den som får mycket gjort inte nödvändigtvis har det tålamod som krävs för att lyckas i längden. Lätt fånget, lätt förgånget! Själv har jag ofta känt mig som en strävsam sköldpadda, i ett sprinterlopp med harar. Och liksom i den gamla fabeln har det inte sällan inneburit att jag i slutändan är den som fått mest gjort. Det är alltid slutresultatet som räknas.

5. Titta aldrig framåt, på att det du skall eller bör göra. Men titta gärna och ofta bakåt på allt det du faktiskt har åstadkommit. Jämför på samma sätt gärna och ofta resultatet av ditt arbete med sådant du gjorde för länge sedan. Du kan bara tävla mot dig själv.

6. Välj samarbetspartners med omsorg. Avsluta alla engagemang där du har att göra med männiksor som tar mer än de ger. Utan att åka snålskjuts på någon (det har man i konsekvensens namn allt att förlora på, för det uppskattas inte av någon) går det alltid att hitta människor som vill samma sak som du, och när du väl hittat dem håll fast vid dem! Två som drar åt samma håll åstadkommer mer än var och en på egen hand.

Detta är något av det jag lärt mig av livet. Och lärdomarna skall under våren omsättas i ett nytt bokprojekt. Arbetstitel på boken är: Kulturstudier. Vad, när, hur och varför? Hur projektet fortlöper finns det anledning att återkomma till.