New York. En studie i blått.

Efter en vecka i övre Norrland blir kontrasten, när jag återvänder till bilderna från New York, ännu större. Här ska jag försöka skildra världsstaden utifrån en blå färgskala, vilket var svårare än jag trodde. Men just därför kul och utmanande.

Gillar utmaningar, och att försöka se vardagen och verkligheten utifrån nya perspektiv. Då kan denna typ av övningar vara bra att ta till. Och att kasta sig mellan ytterligheter. I Norrland var det tyst, och glest mellan husen. I New York är bebyggelsen minst sagt förtätad.

Gult är den mest utmärkande färgen på själva staden och dess detaljer. Rött är också ett tydligt inslag, framförallt på de lite äldre husen. Blått är färgen som kommer från vattnet och himlen, som är närvarande överallt. Här en bild från "vår" tunnelbanestation. Även om New Yorks tunnelbana är sliten så ser den älskad ut, och det finns många fina konstverk nere i underjorden.

Husfasaderna speglar sig i varandra, och himlen ger allt en blåaktig ton. Speciellt om det är disigt.

Inte så himla mycket blått i denna bild kanske, men den symboliserar för mig förändring. New York är en stad stadd i ständig förändring. Det gamla byts ut av nyheter, som förfaller och får lämna plats för det nya. New York är inte, New York blir ständigt till. Det man ser är inte minnesmärken över fornstora dagar, det är förändring. Och det är en stad med stolta innevånare man möter, även om det på många håll är bedagat.  

Gratisfärjan till Staten Island är väl värd en tur. Inte minst för att få perspektiv på Manhattans skyline.

Wall Street är en turistfälla, men jag gillar ändå kontrasterna i de kvarteren. Trånga gator med gamla och nya höghus som knappt släpper ner något ljus till människorna som rör sig där nere. Och så är det, liksom hela New York, en levande miljö. Här bor och verkar man. Visst finns det på många platser mycket turister, men det finns också överallt stolta innevånare. Hjälpsamma innevånare! 

En promenad över Brooklyn bridge hör till en av de många obligatoriska sakerna att göra i New York. Finast är att vandra mot Manhattan. Jag vill slå ett slag för en lite annan rutt. Gå över Brooklyn bridge, från Manhattan till andra sidan, men ta Manhattan bridge tillbaka. Och vila fötterna i parken mellan brofästena.

Här blåser förändringens vindar snabbt. Och det som för bara tre år sedan var ganska nedgånget är nu gentrifierat. Just det är kanske inte så charmigt, men själva förändringen är fascinerande att se. Liksom Brooklyn bridge från den minst lika vackra bron Manhattan bridge som tar en rakt in i China town.

Madison square park hade i år ett konstverk som hette: Gult, rött och blått. Där väcktes idén till dessa bildserier.

Columbia University är fint och väl värt ett besök, högt uppe vid Manhattans västra kant. En kul iakttagelse är att man där har såväl egen sjukvård som polis.

Coney Island har för mig blivit sinnebilden för New York. Ända sedan jag såg filmen The Wariors har det (redan då) bedagade nöjesfältet lockat.

Uppe från Top of the Rock ser man både Empire State Building och Central Park.

Två veckor kvar på semestern. Detta året tog det lång tid att komma in i semesterlunken. Kände mig ganska blå, ganska länge. Nu, efter en vecka i Norrland känner jag dock att livet återvänder. Och minnena av New York hjälper mig att fatta att arbetsåret 2012/2013 är över. Till hösten, efter några veckor till av lugn och ro är allt annorlunda. Börjar så smått se fram emot det. Men, som sagt, än är det många dagar kvar att njuta av ledighet och återhämtning.

Blått år inte bara en färg. Det kan vara väldigt mycket mer. Om man tänker så på saken, och om man anstränger sig lite.

New York. En studie i rött.

Gult är den mest utmärkande färgen på New York, följt av rött och blått. Ska försöka visa det. Märker att bilderna med rött som tema inte blev riktigt lika bra, men de ger i alla fall andra ingångar till stadens själ, som jag uppfattar den.

Första kvällen. Middag på anrika John's pizzeria i The Village. Fast en äkta Italiensk New-York-pizza är minst lika god här hemma. Fast det var i New York som vår svenska italienska pizza föddes. Genuin mat kommer inte alltid varifrån man kanske tror.

På just denna plats (vid Union square) stod, förra gången jag var i New York, en staty av Andy Warhol. Denna gång stod detta konstverk där. Och tittar man genom hålet ser man huset (Decker building) som när det begav sig hyste Warhols legendariska The Factory. Idag är det en anonym affärslokal. Inget varar för evigt, och New York är en stad som inte vilar på lagrarna. Rastlös, ständigt på väg.

Mycket konst finns i gaturummet. Temporära utställningar. Som här i vackra Madison Square park.

Det finns många kyrkor i New York. En av världens största kyrkor finns där. Cathedral of Saint John the Divine.

USA är inte känt för att ha stenkoll på resten av världen, men New York skiljer sig på många sätt från resten av USA. New York är mer som Europa. Och denna gång hamnade vi mitt i protesterna mot frisläppandet av den som sköt Trayvon Martin, på Union Square. Fast detta är en bild på några andra som visar missnöje och som vill väcka opinion.

Gillar kontraster. När vädret blev bättre och värmen tryckande tog vi tunnelbanan till stranden vid Coney Island.

Förra gången fikade vi på det svenska konditoriet i Brooklyn, vars filial i The Village, här fångats på bild. 

Finanskvarteren är inte speciellt charmiga, men ändå dras man dit. För de höga husen, och för närheten till vatten. Inget land kan som USA bygga lastbilar, och många sådana blir det när det byggs som det görs just nu i New York. Och ska man ta bild på den berömda tjuren vid Wall Street, då får man vara där tidigt på morgonen, vilket man så klart inte är.

Bedagat och kontraster är två ord som för mig fångar mycket av New York.

Myllrande, tutande, liv och rörelse, är några andra karakteristika.

Syns inte så väl, och vi hann aldrig tillbaka för att se det färdiga resultatet, men detta är ett sandslott i vardande.

Till stadens ljudbild hör polis- brand- och ambulanssirenerna. Och särskilt stolta är brandmännen.

Och vad vore New York och USA utan den dryck som kan sägas fånga hela den amerikanska livsstilen? Som kontrast till bandmännens röda bilar.

Medelpunkten i mitt New York är Union Square. Mellan Times Squares affärskvarter och The Village. Och där ställer farmarna från New Jersey upp sina stånd. Närproducerat och ekologiskt. USA är inte bara skräpmat! Framförallt är inte New York bara skräpmat.

Myller, människor och massor med solbelyst tegel och skyltar i rött och gult.

Utsikten från hotellrummet.

En bild tagen i Brooklyn, som är väl värt ett besök!

China town växer så det knakar. Och det är som att komma till Asien. Bara kinesiska restauranger, kinesiska tidningar, kinesiska som talas och skrivs. Ändå är det väldigt typiskt New York. Alla får liksom plats och räknas. Fast det är så klart en sanning med modifikation. Fattigdomen och utslagningen är påtaglig, också. Det går inte att blunda för. USA är brutalt på många sätt. Samtidigt som man bryr och tar hand om varandra och sina gäster.

Det enda som finns kvar av det som en gång var Little Italy är restaurangerna, som mest är parodiskt italienska. Den italienska befolkningen har flyttat till New Jersey, som jag förstått saken.

Längtar tillbaka. Till kontrasterna, människorna och pulsen. Tröstar mig med att lyssna till den fina New York grove.

I'l be back!