Det enda jag ville ha var en förklaring

När jag i december fick beskedet att jag placerats i en tvåmanskrets där övertaligheten var två och båda sades upp på grund av en arbetsbrist som jag fortfarande inte förstår (eftersom kurserna jag skapat, ansvarat för och undervisat på ska fortsätta ges) accepterade jag beslutet även om jag var ledsen, besviken och arg. Jag ville dock ha och bad om att få en förklaring till beslutet, vilket jag varken fick eller har fått. Jag tycker fortfarande inte att det är för mycket begärt att mina chefer, efter i 22 år av lojalt arbete på högskolan, förklarar hur de tänkte när de valde att utmana lagen om anställningssäkerhet och turordningsreglerna (som man ofta hänvisat till under omställningsprocessen). Och jag tycker att det är anmärkningsvärt att jag inte ens fått en förklaring till varför jag inte får någon förklaring. Det låter kanske som jag fastnat i detta och ägnar mina dagar åt att älta, men så är det inte. Detta är den sista bloggposten jag skriver om ärendet, och anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag här i veckan fått möjlighet att skriva en kommentar till högskolans svar till JO, på den anmälan som jag lämnade in i mars och som JO valde att gå vidare med. Den där kommentaren kändes som ett bra avslut, och arbetet med detta inlägg hjälper mig att rikta blicken mot framtiden som jag inte tappat tron på.

Processen har varit långdragen, men det är inte på grund av mig. Jag har alltid svarat på vändande och har lämnat in mina skriftliga underlag i god tid innan deadline. Det är min arbetsgivare som på olika sätt har förhalat processen. Jag har till exempel flera gånger fått svar på mina frågor, ibland efter över en veckas väntan, klockan fyra på en fredag, vilket knappast kan sägas vara en skyndsam behandling. Trots att alla statliga myndigheter är skyldiga att behandla alla ärenden så fort det går. Upprinnelsen till min JO-anmälan är att jag i december mailade prefekten och begärde partsinsyn. Efter det lämnades ärendet över till högskolans jurist, som först, sista dagen innan julhelgen, meddelade mig att det inte fanns något underlag att visa mig, och sedan efter helgerna skrev att det underlag som fanns inte kunde lämnas ut på grund av sekretess. Trots att jag bad om det, upprepade gånger dessutom, fick jag dock inget överklagningsbart beslut rörande beslutet, med hänvisning till de lagrum som arbetsgivaren byggde sitt beslut på, vilket jag enligt Förvaltningslagen har rätt till. Jag fick inte ens någon förklaring till varför jag inte fick ett formellt beslut, jag möttes bara av tystnad.

Eftersom jag tidigt såg vartåt det lutade begärde jag redan i mitten av december att få se prefektens maillogg för att på det sättet försöka få en inblick i underlaget till beslutet. Att det tog över en månad att få underlaget förstår jag, särskilt som det kom en jul- och nyårshelg emellan. Men att jag inte fick något överklagningsbart beslut till högskolans motivering att neka mig tillgång till mailen som jag ville läsa –  trots att jag begärde att få det, och dessutom vid upprepade tillfällen frågade varför beslutet (som jag lovats) dröjde – kändes som ett hån både mot mig och mot lagen. Därför lämnade jag in en anmälan till JO, som valde att ta upp ärendet och anmodade min arbetsgivare att svara JO på varför jag inte fått det jag enligt lagen har rätt till. Och då tog det plötsligt bara ett par dagar att få fram det formella beslut som jag väntat på i drygt en månad. Problematiskt nog uppfyllde det beslut jag fick dock inte lagens krav (jag fick till exempel ingen information om hur man överklagar beslutet, vilket alla myndigheter är skyldiga att lämna). Jag tvingas alltså konstatera att det var först när JO ingrep som mina frågor togs på allvar. 

Hade jag fått det jag har rätt till redan i december hade frågan varit utagerad för länge sedan. Det enda jag ville ha var en förklaring till beslutet att placera mig i en minimal krets. Jag vill fortfarande ha en förklaring, men jag inser att jag inte kommer att få någon. För det yttrande om ärendet som rektor och högskolans kvalitetsansvarig, samt två jurister lämnat till JO är fyllt av förklaringar och motiveringar till varför man inte levt upp till lagens krav om skyndsamhet. Min arbetsgivare väljer alltså att lägga tid och resurser (skattemedel) på att försvara sitt eget agerande (eller snarare brist på agerande), hellre än att ge mig en förklaring till varför jag efter 22 år av lojalt och dedikerat arbete för kunskapen, som är högskolans kärnuppdrag, blir uppsagt, trots att ytterst få av kurserna som jag undervisar på ska läggas ner. Jag vill inte ens vara kvar på högskolan, och jag har hela tiden varit tydlig med att jag inte ifrågasätter uppsägningen. Jag vill bara förstå varför man valt att agera som man gjorde. Eftersom vi alla arbetar på samhällets uppdrag och verksamheten bekostas av skattemedel anser jag att ärendet och hanteringen av det har allmänintresse, vilket bekräftas av att JO valde att ta upp ärendet.

Här kan den som önskar läsa min kommentar till yttrandet (som jag anonymiserat för att inte hänga ut någon enskild), som jag lämnade in till JO i början av veckan. Och därmed släpper jag taget om detta sorgliga ärende och går vidare i livet.

Dnr 2440-2525

 

Eddy Nehls

eddy.nehls@hv.se

 

Kommentar till yttrande lämnat av Högskolan Väst

Upprinnelsen till ärendet är att jag menar att arbetsgivaren har valt att utmana Lagen om anställningssäkerhet och reglerna om turordning genom att skapa en tvåmanskrets där båda sägs upp. Beslutet innebär att jag efter 22 år på HV och 26 år i statlig tjänst sägs upp från min anställning med hänvisning till en arbetsbrist jag inte förstår. Jag ifrågasätter inte beslutet om uppsägning, men eftersom arbetsgivaren vägrade ge mig en förklaring till det mailade jag den 12 december 2024 XXXX, prefekten för EI, och begärde partsinsyn i ärendet.

 

Eftersom beslutet om uppsägning leder till att jag efter 23 år på HV och vid en ålder av närmare 61 år (efter 12 månaders uppsägningstid) förlorar min fasta anställning, vilket är en personlig katastrof, anser jag mig vara parti i Förvaltningslagens mening. Med ledning av vad HV skriver i sitt yttrande förstår jag fortfarande inte varför min arbetsgivare inte delar denna uppfattning. Det jag begärt är ytterst en förklaring till beslutet, vilket jag enligt Förvaltningslagens skrivningar om saklighet och opartiskhet anser mig ha rätt till. Ärendet har gång på gång förhalats på olika sätt och det hänvisas till sekretess och allmänna handlingar (vilket inte är relevant i frågor som rör partsinsyn).

 

Anledningen till att jag i mitten av december begärde ut prefektens maillogg är att jag fick beskedet av HVs jurist XXXX att det inte fanns något underlag alls. I januari ändrade han uppfattning och meddelade då i ett mail att det underlag som fanns inte kunde lämnas ut. HV hävdar i sitt yttrande att man sekretessprövade mailloggen (som motivering till att det dröjde från den 2e januari till den 13 januari att lämna ut den), vilket jag tidigare inte fått någon information om. Jag fick dessutom tillgång till mailloggen i sin helhet och sekretessbedömningen (av de mail jag önskade läsa) skedde först efter att jag fått loggen och begärde ut de mail som jag med ledning av ärenderaden bedömde handlade om arbetet med kretsningen.

 

Av HVs yttrande framgår att myndigheten är medveten om att det dröjt orimligt länge innan jag fick ett överklagningsbart beslut. Därför måste det anses anmärkningsvärt att HV inte följt skrivningen i §11 av Förvaltningslagen som säger att om ärendet bedöms bli försenat ska detta omgående meddelas och orsaken till dröjsmålet förklaras, vilket man inte gjort i någon av de frågor jag ställt rörande detta ärende. Jag vill även påpeka att jag enligt §33 har rätt till en besvärshänvisning, vilket jag inte fick när det formella beslutet äntligen kom. Jag noterar dessutom att HV i sitt yttrande inte berör det faktum att jag fick det överklagningsbara beslutet först efter att JO anmodat HV att yttra sig i ärendet, vilket är svårt att tolka på något annat sätt än att HV agerade i enlighet med lagen först när JO ingrep.

 

HV erkänner i sitt yttrande att ärendet inte behandlats i enlighet med Förvaltningslagens skrivningar om skyndsam hantering (§9) och serviceskyldighet (§6), men enligt §32 framgår det även att jag (eftersom beslutet om kretsning innebär att min situation påverkas på ”ett inte obetydligt sätt”) har rätt till en klargörande motivering, vilket jag fick först i HVs yttrande till JOs beslut, och där handlar motiveringen endast om varför jag nekats partsinsyn. Jag har alltså fortfarande inte fått någon egentlig motivering till beslutet att säga upp mig.

 

Jag menar att behandlingen av ärendet i sin helhet vittnar om allvarliga brister i HVs myndighetsutövning.