Kunskap handlar förenklat om att veta något om något, men beroende på vad man söker kunskap om kommer resultatet av arbetet att se olika ut. Det finns inte en enda form av och heller inte ett enda sätt att söka efter kunskap, vad som är bra och fungerar beror på vad man vill veta något om. Kunskap om rymden eller coronavirus ser annorlunda ut än kunskap om kultur, till exempel. Vill man verkligen veta och utveckla förståelse för olika aspekter av verkligheten och tillvaron är detta en helt avgörande insikt. Tänker man sig att all kunskap ser ut som fungerar på samma sätt kommer ens vetande att bli smalt och begränsat.
Till skillnad från sanning som betyder en enda sak är kunskap ett mångtydigt ord. Antingen är det man påstår sant eller också inte, men kunskap handlar om vetande och är ett mycket bredare begrepp. Kunskap kan vara säker och förstås i termer av sanning, men den kan också vara osäker eller handla om saker som går att förstå på många olika sätt. Till skillnad från det som är sant kan kunskap även handla om vad man inte vet och det som inte går att veta något om, vilket gör att det krävs både en hel uppsättning olika kompetenser för att söka och utveckla kunskap, och förståelse för hur vetande fungerar och att det är något som hela tiden förändras.
Arbetet med att utveckla kunskap kan vara rationellt och målinriktat. Det är så man arbetar inom fysiken eller när man söker statistiskt säkerställda korrelationer. Sådan kunskap är antingen rätt eller fel och resultatet av arbetet går att debattera. Är kunskapen man söker av denna karaktär kommer den att handla om mät- och kontrollerbara resultat och den går att söka med hjälp av deduktion, det vill säga logisk härledning utifrån något som man vet är sant och riktigt. Eller via induktion, där man samlar in belägg som analyseras för att bygga upp förståelse för helheten. Kunskap som är av den här karaktären går också att uttala sig om på förhand, som i fallet med Higgs boson. Vill man veta något om hur kulturella fenomen kommer att utvecklas går det dock inte att göra några prediktioner, då krävs en annan kunskapssyn och andra metoder.
Söker man kunskap om kultur måste man anamma ett annat sätt att tänka än det naturvetenskapligt positivistiska. Kulturvetenskapligt sökande efter kunskap (om kultur) är intellektuellt, öppet, sökande och utförs ofta i avsaknad av fundament. Här är det inte nödvändigt och ibland omöjligt att sätta kunskapen i direkt samband med det man söker förståelse för. Ett sätt att se på sådan kunskap är att betrakta den som ett slags karta, alltså ett verktyg att orientera sig i terrängen med hjälp av. Och en karta är varken sann eller falsk. Den kan vara mer eller mindre detaljerad, men det som avgör dess värde är hur väl den fungerar som orienteringsverktyg. Det finns därför ingen anledning att försöka avgöra hur verklighetstrogen en karta är. Om kartan och verkligheten inte stämmer överens är det alltid verkligheten som gäller, som man måste förhålla sig till. Antingen fungerar kartan eller också inte, därför är det viktigt att man som forskare eller kunskapssökande människa inte identifierar sig med sina verktyg eller antaganden.
Inom kulturvetenskapen handlar det inte om att avgöra om resultatet av studierna är sant eller inte, utan om ifall kartorna fungerar som orienteringsverktyg eller ej, vilket inte är en fråga som går att avgöra en gång för alla. Äldre kartor eller kartor som skapats i helt andra sammanhang kan mycket väl visa sig fungera utmärkt, därför är det viktigt att man som kulturvetare är öppen för förändring, både av verkligheten och verktygens användbarhet. Och det är också viktigt att man utvecklar förståelse för och kompetens att tänka öppet, sökande och utan externa fundament. Så länge teorierna saknar interna motsägelser och inte strider mot naturlagarna är de potentiellt användbara.
Det som gör kunskapen om kultur unik och intressant är att den uppstår i mellanrummen och att den handlar om människor som tar del av den och förhåller sig aktiv till den. Kulturforskaren står alltid i dialog med det som studeras och kulturvetarens resultat kan påverka människors tankar och handlingar, vilket ibland får som konsekvens att det som studerats förändras och gör kunskapen obsolet. All forskning är mer eller mindre politisk av den enkla anledningen att den utförs av människor, för människor, inom ett kulturellt sammanhang, men det gäller i mycket högre grad för kulturvetare än fysiker. Studier av kvarkar kan göras på ett objektivt sätt, men kulturforskaren påverkar alltid det sammanhang och människorna som undersöks. Det är inget problem utan en förutsättning för arbetet med att utveckla kunskap.
Skillnaden mellan ett målinriktat och resultatorienterat tänkande, och ett öppet och sökande tänkande som handlar om att skapa kartor, är att det målinriktade tänkandet är skapat för och fokuserat på Sanningen, medan det öppna tänkandet handlar om att utveckla förståelse för den föränderliga värld som bebos och förvaltas av människor. Det handlar inte om antingen eller och det ena är inte bättre än det andra, båda tankesätten och intellektuella kompetenserna behövs, fast till olika saker.
Vet inte om jag gör mig begriplig, men detta är tankar jag jobbar med och det finns anledning att återkomma till dem framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar